När vi piggnat till ordentligt efter det där sticket i pälsen som vi blev så trötta av var vi lite ömma på magen. Och så hade nån gjort nåt i örat också. Mamma och jag bestämde oss för att vi aldrig skulle somna mer när nån stack oss i pälsen, för då kan vad som helst hända.
Nu fick vi i alla fall en större bur och det fanns kompisar omkring oss. Vi talade med allihop och var och en hade sitt öde. Det ena tråkigare än det andra. Vi låg ofta och talade om varför vi hade blivit behandlade som vi hade. Ibland blev vi ledsna, men då var det alltid nån kompis som skojade lite så vi blev glada igen.
När det kom in nån i vår bur drog vi oss alltid tillbaka. Vi litade inte riktigt på nån tvåbening. Men det konstiga var att det aldrig var nån som föste bort oss eller sa att vi var i vägen. Tvärtom, så lockade de på oss och sa att vi var fina. Det kändes väldigt ovant. Men vi vågade inte lita på att de menade vad de så, så vi fortsatte hålla oss undan.
-1.jpg)
Stickisar är ett otyg! Alltid händer det något när de är i närheten!!!
SvaraRaderanosgos, buff, gottisar å sånt
Maurice & Kajsa
Vi förstår att det blir jättekonstig, från dummisar till snällisar. Hur ska man veta att det är bra? Verkar vara bra kompisar i buren. Vi håller tassarna för att din människa kommer snart. Nosbuff
SvaraRaderaNär man är van bli kallad tråkiga saker, vill man naturligtvis spana in vilka människor som kommer i närheten först, innan man hälsar på dem. (Det vill förresten vi med, fast vi bara träffat snällisar.) Kurr och burr.
SvaraRaderaFy för stickisar tycker vi med! *stampar* Tänk så lustigt det måste kännas att komma från en dummis till en massa snällisar.
SvaraRaderaJamar som övriga missevänner.
SvaraRaderaVisst är det bättre att komma till *snällisar* istället,
för att ha varit hos *dummisar*
hoppas din *människa kommer snart
Tasskram på dig du fina katt
Mimmi, Chicko, Tarzan, Sessan
Det är både hemskt och glädjande att höra din historia Lilja. Som tur är mer glädjande för jag vet att du är i goda händer i väntan på ett alldeles eget underbart hem där du aldrig behöver höra att du är i vägen eller känna att du inte är omtyckt.
SvaraRaderaDet tar tid att lära sig att lita på tvåbeningar när man bara har träffat elakingar! Man vågar liksom inte tro på att det finns snällisar också. Skönt att ni fick komma till katthemmet där det är fullt av dem!
SvaraRadera*nosbuffar*
Maurice & Kajsa, jag man för verkligen passa sig för dem!
SvaraRaderaDui och Deco, det är väldigt svårt att skílja dummisar från snällisar om man inte är van.
SvaraRaderaDinduf, Isak och Rasmus, visst är det svårt att veta vilka som är snällisar, men vi håller på att lära oss.
SvaraRaderaSippo, stickisar är farliga, fast ibland är de visst bra också.
SvaraRaderaMimmi, Chicko, Tarzan, Sessan, snällisar är jättebra, men ibland är det svårt att veta vilka som är verkliga snällisar.
SvaraRaderaKattfamiljen, det är väldigt ovanligt för oss att höra att vi är fina och inte alls i vägen. Det känns jättebra.
SvaraRaderaAlice, visst är det svårt att inse att man plötsligt kan börja lite på tvåbeninge! Det var helt nytt för oss.
SvaraRaderaNär man som jag bara träffat snällisar så blir man väldigt ledsen över att höra om alla elaka tvåbeningar som finns därute. Jag har jamat det förut och jag jamar det igen - vilket tur att det finns katthem med massor av snälla människor i!
SvaraRaderaTassklappar
Frasse, vi som bor här eller som har bott här och sen fått bra hem, är vädligt glada över att det finns katthem. Det skulle behövas många fler.
SvaraRadera