Katten Rafael på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rafael på Södertälje Katthem.

Jag och alla andra katter här på Södertälje Katthem kommer inte fira nyåret på nåt särskilt sätt. Vi hoppas bara att det blir tyst och lugnt och inte smäller och dånar. Då blir vi oroliga och rädda. Många människor förstår det, men tyvärr inte alla. 

Vi vill tacka alla som hjälpt oss på olika sätt under året som snart gått. Vi behöver er! Ja, inte bara behöver, vi skulle ofta inte kunna existera utan er - så allvarligt är det och så nödvändigt är det mer ert stöd.

Vi vill önska alla snälla människor, och då menar jag förstås er som inte smäller och lever rövare och gör oss och många vilda djur vettskrämda

ett riktigt      

GOTT NYTT ÅR!

Katten Rafael på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rafael på Södertälje Katthem.

Häromdagen låg jag och funderade på viktiga saker. Plötsligt hör jag att det sätts in fat med mat på i buren. Det är klart att jag måste se vad det var. Jag såg att min kompis Fenja redan börjat äta så jag skyndade fram till min tallrik och åt upp det lilla som fanns där.

Sen såg jag ju att stackars Fenja hade problem med att få i sig maten, så jag skyndade förstås fram till henne för att hjälpa till, hjälpsam som jag är. 

Vad tror ni jag hör då? Jo blogghjälpens röst som säger att jag ska låta Fenja äta sin mat själv! Hon fattar inte att Fenja ju inte klarar det utan min hjälp. 

Nåja det hela gick bra till slut och både Fenja och jag slickade våra tallrikar rena.

Sen vet ni ju att jag frågade om vi kunde få en klapp-peng av de som har möjlighet att ge oss det. Sen berättade jag i förra blogginlägget att vi fått in hela 4300 kronor! Men vet ni vad? Det har fortsatt komma in klapp-pengar! Just nu har vi fått in 9700! Och det är bara från de som märkt insättningen med Klapp. Sen har det kommit in andra pengar från snälla gåvogivare också.

Vi har världens snällaste och mest generösa människor som hjälper oss. TACK alla ni! Vi är så tacksamma och glada över att vi kan fortsätta hjälpa så många hemlösa katter. Tänk så många vi redan hjälpt och så många vi kan fortsätt hjälpa - tack vare er!

Katten Rafael på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rafael på Södertälje Katthem.

Idag är det sån där julafton. Vi katter gillar inte riktigt såna där helger. Vi tycker allt ska vara som vanligt - om det vanliga är bra förstås.

En sak som ändå är bra med julen är att man får julklappar. Jag sa ju åt blogghjälpen att lägga ut på facebook att om nån ville skänka en peng till oss så blir vi jätteglada. Och gissa hur många klapp-pengar vi fått hittills? Jo, 4300 kronor! Kanske får vi in en peng till, det vet jag inte. 

Nån skrev att jag tittade så strängt på honom så han tyckte det var bäst att ge en peng. Hi-hi, jag är ju inte ett dugg sträng. Den killen har hjälpt oss jättemycket redan och bland annat gjort jättefina kort som vi delar ut. Sånt gillar vi!

Som alltid när det är helg har vissa annat för sig än att hjälpa oss katter. Det är synd, men vi hoppas det kommer snälla volontärer så vi får mat och rena lådor. Det brukar ordna sig på nåt sätt, men det är annars nackdelen med helger. Därför tycker vi att man skulle ta bort alla helger! Men eftersom det nu finns vill jag önska er alla en  

GOD JUL!

Katten Rafael på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rafael på Södertälje Katthem.

Jag har fått en kompis! Hon heter Fenja. Hon är också lite blyg, men inte så farligt. Det allra bästa med henne är att hon är snäll, och så är hon jättesöt också.

När blogghjälpen kom och skulle blixtra oss hade vi inte tid med henne. Vi hade viktigare saker för oss, nämligen att äta.

Det är en annan bra sak med Fenja - hon äter ganska långsamt. Då får ju jag förstås hjälpa henne. Blogghjälpen, som ju missförstår det mesta, säger att jag äter så fort bara för att jag ska hinna äta upp hennes mat också. Löjligt.

I alla fall drömmer både Fenja och jag om att få flytta till ett kanonhem tillsammans. Tänk om det kunde bli så!

Katten Rafael på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rafael på Södertälje Katthem.

Nu ska jag inte berätta mer hur det var när jag kom hit, utan nu ska jag börja jobba på riktigt som bloggkatt.

Det är mycket som händer här på katthemmet. Även om vi fortfarande inte kan ha öppet hus så kan man besöka oss katter om man bokar en tid - fast bara om man är intresserad av att adoptera en katt. Då mailar man till info@sodertaljekatthem.se och berättar lite om sig själv och hur man har tänkt kring att adoptera en katt. Då svarar vi så fort vi hinner.

Sen har jag läst i media att det finns affärer som vägrar sälja fyrverkerier. Det tycker jag är bra. Jag tycker ingen ska handla i affärer som säljer fyrverkerier och smällare. Det är många djur som blir jätterädda när det smäller. Både såna som har ett hem och de som lever ute.

Jag tycker alla som tänkt köpa smällare ska avstå från det och skänka pengarna till ett seriöst katthem istället!

Katten Rafael på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rafael på Södertälje Katthem.

Det gick några dagar sedan den där konstiga metallådan kommit. De envisades med att sätta in maten i den, längre och längre in. Vi var ju hungriga för jämnan så vi gick ju in och åt. 

Så en dag kom de där tjejerna som kom med metallådan tillbaka. De gick in i huset efter att de tittat nära på metallådan. Vi såg att de var där inne, men vi gick i alla fall in och åt. PANG! sa det! Ingången täcktes av en metalldörr och jag kom inte ut hur jag än kastade mig där inne för att komma ut. Då kom en av tjejerna springande och la en filt över lådan och bar iväg med mig.

Jag var så panikslagen och chockad så jag förstod inte riktigt vad som hände förrän jag placerades i en bur - inomhus. Jag försökte igen tag mig ut därifrån, men det gick inte. Jag hörde att människorna som var där sa att "vi låter honom landa lite nu. Han har ju mat och vatten".

Ja, så gick det till när jag hamnade här. Det var inte lätt i början, det kan jag jama om, men jag började snart förstå att det nog inte var så tokigt att vara inomhus och får mat och värme i alla fall.

Katten Rafael på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rafael på Södertälje Katthem.

Vi fick snart veta vad som väntade oss. Människan i huset började sätta ut mat till oss. Det gillade vi. Det betydde att vi slapp vara jättehungriga hela tiden. Vi behövde inte slåss sinsemellan heller för maten serverades på flera ställen.

Visserligen frös vi ibland, men vi tyckte ändå att det kanske var så här livet skulle bli för oss. Vi visste ju inte om nåt annat. 

Sen en dag kom det andra människor till det vi nu kallade vår tomt. De hade med sig stora lådor av metall. Vi undrade vad de skulle ha dom till. Vi fick snart veta det. De satte in vår mat i lådorna! Det tyckte vi inte alls var nåt bra. Det var bättre att det var som förut, tyckte vi.

När man inte blivit väl behandlad förut så blir man misstänksam. Vi undrade vad det var för lurt med den här nymodigheten!

KAtten Rafael på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rafael på Södertälje Katthem.

Sjuttsingen också! Precis när jag skulle börja berätta om hur jag haft det innan jag kom hit så råkade jag titta fram, och vem står inte där med blixtmojängen i högsta hugg! Jodå, en viss blogghjälp. Den här bilden skulle ni ju inte fått se!

Men nu ska jag berätta hur jag hade det innan jag kom hit. 

Det jag minns från när jag var liten var att jag, mamma och mina syskon alltid var ute. Oavsett väder - regn, blåst, sol, snö, varmt, kallt - vi fick aldrig gå in nånstans. Vi var inte välkomna in till nån. 

Så småningom skildes vi syskon åt och mamma blev förstås dräktig igen och hade inte tid med mig längre. Jag fick klara mig på egen tass. 

Ibland gick det väl ok, men ibland blev det slagsmål med andra katter. Det gick ändå an. Det värsta var när människor var elaka. De kunde hitta på riktigt otäcka saker - saker jag vill glömma. 

Det blev ofta slagsmål om mat. Alla vi vilsna katter var ju konstant hungriga och alla ville så klart ha den mat som hittades. 

Så småningom drog jag och några kompisar oss undan från de andra katterna. Vi bildade en egen liten grupp och hittade en tomt med ett hus på. Vi förstod att vi aldrig skulle kunna få komma in och bo i huset, men vi märkte att en människa iakttog oss inifrån huset. Vi undrade så varför hon tittade på oss. Vad ville hon oss?

Katten Rafael på Södertälje Katthem presenterar sig

Hej, jag heter Rafael och bor på Södertälje Katthem.

 Jag blev utvald till bloggkatt av Foppa som flyttat till ett kanonhem. Jag vågar egentligen inte alls vara bloggkatt. Jag är så blyg. Jag har jamat till blogghjälpen att det som syns av mig på dagens bild är det enda ni kommer få se! Hon svarade att vi nog får se hur det blir med den saken. Jo, det ska hon nog få se! Jag kommer ALDRIG visa mer av mig.

Hon bara svarade att vi lämnar det nu. Nu ska jag berätta hur jag har haft det i mitt tidigare liv och hur jag upplevde hur det var att komma till katthemmet. Fast egentligen vet jag inte om jag törs? Det är inte så lätt att vara rädd ska ni veta. Det ska jag snart försöka berätta mer om.

Blogghjälpen har ordet

Ja, så var det dags att sammanfatta den senaste bloggkatten igen. Att Foppa inte var så blyg som han låtsades där han satt bakom sina pelare på katthemmet visste vi. När man gick in till honom och gav honom lite tid så stångades och gosade han gärna. Vi visste att det fanns en annan katt bakom fasaden alltså.

När vi sen fick se film på facebook redan dagen efter han flyttat måste jag erkänna att jag ändå blev lite förvånad över att han anpassat sig så snabbt till sitt nya hem. Kompisen Folke/Odin hjälpte uppenbarligen till. Foppa var jätteblyg i början, men så fick han syn på Folke/Odin och då förstod han att det här var hans hem och - "resten är historia" som man brukar säga.

Nu kan jag inte räkna med att det alltid kommer gå så här fort för kommande bloggkatter att få nya kanonhem. Det är viktigt att det blir rätt hem också och då får det ta den tid som behövs.

Självklart saknar vi Foppa men vi är också så glada över att han nu är hemma.

Snart kommer en ny bloggkatt att presentera sig. Följer ni med på den resan också?

KAtten Foppa på Södertälje Katthem har nåt viktigt att berätta

Hej, det är Foppa på Södertälje Katthem.

Jag tror nog att ni alla har märkt att blogghjälpen håller på att tappa greppet. Hon säger ju att hon försöker hitta bloggkatter på katthemmet som hon tror kommer få sitt ett tag så att ni som följer oss ska hinna lära känna oss.

Min företrädare André hann göra 5 inlägg. Jag som följde efter gör nu mitt tionde och sista inlägg som bloggkatt!

Jo, det är sant! Jag har flyttat till mitt nya hem precis nu.

Ni kanske kommer ihåg att jag skrev om min kompis som hade ett skadat öga när vi kom till katthemmet. Det ögat fick opereras bort och han har fått ett kanonhem.  Men... nu är jag på väg till samma hem!

Det är inte bara så att jag får ett toppenhem, jag får träffa och leva ihop med min kompis sen innan vi kom till katthemmet. Kan det bli bättre?

Det har varit på tal ett tag att det skulle bli så här, men eftersom inget var bestämt ville jag inte skriva om det. Tänk om det inte blivit så! Men nu har det blivit så.

Ni får försöka ha överseende med blogghjälpen som väljer så tokigt, men både hon och alla andra är glada när hon har fel på det här sättet.

Jam, så kan det gå. Jag vill i alla fall tacka er alla som följt mig. Snart kommer nog en ny bloggkatt att presenteras. Hoppas det går fort för den katten också att få ett nytt, jättebra hem.

Katten Foppa på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Foppa på Södertälje Katthem.

Häromdan när blogghjälpen var på katthemmet satt jag bakom mina pelare. Jag brukar sitta där. Det är inte för att jag är rädd eller särskilt blyg. Nä, jag trivs helt enkelt att sitta eller ligga där! Så det så.

Annars fick en av mina burkompisar flytta igår. Det var trevligt för henne tycker jag, men jag funderar så klart på när det kan vara min tur. Blogghjälpen säger att  vi tar det lugnt. Min tid kommer, säger hon.

Under tiden är jag väldigt glad att jag slipper gå ute i den här kylan. Jag tänker på alla kompisar som inte har sån tur som jag utan som tvingas gå där ute och frysa och vara hungriga. Tänk om våra politiker kunde tänka lite på dom och besluta om obligatorisk ID-märkning för katter! Hur svårt kan det vara undrar jag.

Katten Foppa på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Foppa på Södertälje Katthem.

Idag är det (nästan) första advent. Vi tycker det är tråkigt att vi inte kan fira det mer er som vanligt. Därför har jag skrivit så här på Facebook idag:  

KAN DU TÄNKA DIG EN DIGITAL ADVENTSFIKA MED OSS?

Vi är så ledsna att vi inte kan ha adventsfika idag och samtidigt fira kattens dag, men vi har det tyvärr alldeles för trångt för att våga riskera att nån blir smittad. Vi är rädda om både er som besöker oss och om oss själva. Annars skulle många gärna ha bakat massa goda saker och suttit på katthemmet och prata med er och fikat, men det ser vi fram emot att få göra när läget blir bättre ur smittosynpunkt. Under tiden undrar vi om ni kan tänka er att skänka en ADVENTSPENG till oss trots att vi inte kan bjuda in er? I så fall kan ni skicka pengen till Swish: 12345 25408 eller PG 389341-9. Skriv gärna "ADVENT" på inbetalningen. Vi behöver er hjälp!

Samtidigt vill vi påminna om att vår second handbutik är öppen idag mellan 11-13. VÄLKOMNA dit. Där finns många fina saker!

 

Som ni förstår måste jag börja jobba på allvar för katthemmet nu! Vi måste ju överleva och få in pengar till allt vi behöver. 

Hoppas ni alla får en trevlig adventshelg!

Katten Foppa på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Foppa på Södertälje Katthem.

Idag är det inte jag som bloggar! Ni som följt bloggen tidigare känner nog igen de här kompisarna.

Jag har alltså lånat ut dagens blogg till Stina och Mario! 

Vi har fått bilder från deras hem. Som ni ser betyder de fortfarande allt för varandra. 

Deras kloka matte skriver att hon inte får klappa dom riktigt ännu, men att hon vet att det kommer ta tid. Hon skriver också att de mår jättebra (vilket tyvärr inte matte gjort som varit ordentligt sjuk i Covid. Nu mår hon bättre).

Stina och Mario har nog gjort vad de kunnat för att hon ska bli frisk, men de tycker nog det är skönt att de får tid på sig att lära känna matte och nya hemmet ordentligt.

Katten Foppa på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Foppa på Södertälje Katthem.

Idag ska jag för första gången berätta att vi har öppet i Second handbutiken mellan 11-13! Det är en av bloggkattens många uppgifter att se till att det kommer snälla människor och handlar massor av oss så vi får in pengar till vettisen, maten, sanden, hyran och en massa annat. Det behövs många pengar som ni redan vet.

Tyvärr är det ännu inte möjligt att besöka oss katter, men vi hoppas det kan bli öppet hus även här så småningom. Jag jobbar på det.

Som vanligt har vi några sjuka katter, men ingen är just nu allvarligt sjuk och de får så klart alla medicin och vård de behöver. Så gör man på ett seriöst katthem har jag fått lära mig. Så borde det vara överallt. Ska man ha djur måste man se till att de får hjälp om de behöver.

Nu ska jag ta hand om de som städar och hjälper oss med allt. Volontärer kallas dom. Vill du bli volontär hos oss? Skicka ett mail till info@sodertaljekatthem.se i så fall och berätta lite om dig. Vi hörs!

Katten Foppa på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Foppa på Södertälje Katthem.

Det var, som ni förstår en omtumlande första tid för oss alla här på katthemmet. Flera var sjuka. En kompis hade ett skadat öga som måste opereras bort, men han klarar sig jättebra med ett öga och har dessutom fått ett kanonhem. Andra hade problem med tänderna som de fått hjälp med, några hade lite problem med magen och så vidare, men alla fick den hjälp de behövde. Vi förstod att det kostade massor, men eftersom det tydligen finns snälla människor som skänker pengar till såna som oss så klarade katthemmet det. Det hade vi aldrig varit med om tidigare.

Jag började så småningom förstå att det inte var farligt att bli klappad. Fast man kan inte bara komma in i min bur och tro att jag ställer upp! Nä, man måste först presentera sig och tala om att man är snäll. Då kommer jag ofta fram och låter mig klappas. Det vet till exempel blogghjälpen som fick klappa mig senast hon var här. Hon såg jätteglad ut.

Nu vet ni lite om hur det var när jag kom hit. Snart ska jag börja berätta lite mer om vad som händer runt omkring mig här på katthemmet. Det är en hel del må ni tro.

Katten Foppa på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Foppa på Södertälje Katthem.

När vi hade suttit i de där konstiga burarna en lång stund stannade bilen och vi bars ut. Vi märkte att inte alla var med och undrade vad som hänt med våra kompisar. Senare fick vi veta att eftersom vi var så många fanns det inget katthem som kunde ta oss allihop utan vi fick åka till olika katthem.  Ingen blev lämnad kvar i alla fall.

Jag hade i alla fall flera kompisar med. Det var bra för jag var väldigt rädd och nervös och det kändes bra att ha kompisar omkring sig då. Vår människa hade ju inte haft tid att klappa oss eftersom vi var så många, så jag var ovan vid all beröring.

Vi blev i alla fall undersökta av en vettis när vi kom till katthemmet. Flera av oss var väldigt sjuka men alla fick den hjälp de behövde. Jag var inte så sjuk, men för min del var det värsta att jag var så rädd. Man sa att jag inte behövde vara det och att de skulle ta hand om mig på bästa sätt. Det lät ju bra - men jag undrade om det verkligen var sant.

Katten Foppa på Södertäje Katthem berättar

Hej, det är Foppa på Södertälje Katthem.

Som jag berättade i mitt senaste inlägg så började det hända saker i lägenheten där jag och alldeles för många kompisar bodde. 

Redan nästa dag kom det fler människor till lägenheten. De hade med sig konstiga lådor som de kallade kattburar. 

Först talade dom med oss på ett lugnt sätt. Det blev så klart ganska oroligt för vi förstod ju inte vad som skulle hända. Men på nåt sätt förstod många av oss att de ville oss väl. De började locka in oss i de där kattburarna. Jag låg och tittade på dom och märkte att de försökte ta med dom som var sjukast först. Efter ett tag var det min tur att bli inlurad i en kattbur. Det var läskigt. Ingen hade ju hjälpt oss förut så varför skulle några plötsligt vilja hjälpa oss? Vi förstod ingenting när vi blev utburna i bilar som for iväg. Vart skulle vi nu?

Katten Foppa på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Foppa på Södertälje Katthem.

Nu är det dags! Jag ska berätta lite om hur det var innan jag kom till katthemmet. Jag skulle helst vilja glömma den tiden, men det går ju inte. 

Till att börja med var vi bara några få katter i lägenheten. Det var ju OK. Men eftersom vår människa inte kostade på oss kastrering så blev vi snabbt fler. Och fler. Och fler. Och fler. Ja, det tog liksom aldrig slut. Till sist fick vi knappast rum på golvet i lägenheten. Jag tappade räkningen när vi var 25 katter, men nån har sagt att vi var mer än dubbelt så många till sist. 

Vi mådde inte bra heller. Flera var faktiskt så sjuka att de dog. En dag kom det människor till lägenheten som vi aldrig träffat. De sa att det var bland det värsta de sett. 

Vi hade ju aldrig sett nåt annat så vi trodde ju alla katter hade det så. Men nu började det hända saker...

Katten Foppa på Södertälje Katthem presenterar sig

Hej. Jag heter Foppa. Jag är lite blyg. Jag blev jätterädd när André sa att jag skulle bli bloggkatt. Han frågade inte ens. Han bara sa. Jag hade inget att välja på. Hade jag haft det hade jag sagt nej.

Nåjam, jag ska göra så gott jag kan. Men när blogghjälpen tyckte att hon skulle blixtra på mig, då fick hon nobben! Jag visade inte mer än det ni ser på dagens bild. Nån måtta får det väl vara.

Men sen talade vi lite och då lovade jag att visa lite mer av mig nästa gång hon kommer.

Och nästa gång ska jag börja berätta lite om hur jag haft det. Det kanske inte är det roligaste ni läst, men det är sanningen.