Idag lämnar jag över bloggen till blogghjälpen.
Idag är vi ledsna på katthemmet.
en av Klosterkatterna , Jenny, har lämnat oss.
Jenny har varit sjuk en tid och vi förstod att det var allvarligt. Idag ringde matte mitt på dagen och berättade att det gått så som vi befarade - Jenny var för sjuk för att kunna räddas.
Jag minns henne mycket, mycket väl och blev väldigt ledsen över att höra att hon gått över regnbågsbron. Det är alltid sorgligt när en kompis lämnar en, men Jenny var en av de katter som hade en särskild plats i hjärtat.
Hon och hennes vän Majsan, bodde tillsammans på katthemmet. De blev bloggkatter ganska i början av min "bloggkarriär". Majsan och Jenny fann varandra på katthemmet och blev bästisar. Jenny var säkert en katt som haft ett hem, men som blivit övergiven när sommaren tog slut och familjen flyttade ifrån sommarvistelsen. Hon var i ett eländigt skick när hon kom till oss. Så här berättade
Jenny
själv i bloggen (klicka på länken).
När de bloggat en tid blev jag kontaktad av Klosterkatternas mattar. De ville gärna ta hand om både Jenny och Majsan. Vi hade bestämt att inte skilja på dom eftersom de blivit såna kompisar.
I vanliga fall gör vi hembesök innan vi placerar en katt nånstans, men den här gången var det svårt eftersom de skulle flytta ända till Otterbäcken som ligger mellan Mariestad och Kristinehamn. Vi bad dom skicka lite bilder och berätta om sig själva och ge oss nån referens. Jag kontaktade referensen som sa, att ett bättre hem för katter kunde hon inte tänka sig. Hon lovade att ingen katt skulle kunna få det bättre nån annanstans.
Vi beslöt att godkänna hemmet "på distans". Nu dröjde det lite innan mattarna skulle komma uppåt Södertäljetrakten, men en vinterdag var det dags. Det skulle komma framåt kvällen.
Jag stannade på katthemmet för att ta emot dom. Det var mörkt när de kom. "Gammelmatte" gick direkt in till Jenny och Majsan för att de skulle hinna bekanta sig så mycket som möjligt innan de skulle åka. Matte och jag skrev avtal och gjorde upp om allt praktiskt.
Så packades bilen med 2 kattburar, en på vardera siga om Gammelmatte så hon skulle kunna prata med dom och lugna dom under resan.
Allt gick förstås bra. Jag hälsade på flera gånger i Otterbäcken efter detta och kunde förvissa mig om att katterna fått det precis så bra som jag hoppades. Senast för några veckor sedan var jag och hälsade på occh fick hälsa både på Majsan och Jenny, som var sitt vanliga, vänliga, tillmötesgående jag.
Så för en tid sedan fick jag höra att matte var orolig för henne. Tillfälliga besvär kan alla katter råka ut för. Tyvärr visade det sig att Jennys besvär inte var tillfälliga.
Även om vi vet att vi en dag måste skiljas från våra vänner, så känns det väldigt svårt att göra det. Jenny hade blivit övergiven som ung. Hon tvingades äta både papper, frigolit och grus för att stilla hunger. Sedan kräktes upp allt på katthemmet. Att efter detta få komma till lugnet och harmonin i Otterbäcken måste ha varit ett lite himmelrike för henne.
Idag sörjer jag med mattarna och med Jennys kattkompisar, som säkert saknar henne också.
Tack för allt du gav, lilla Jenny. Jag kommer inte glömma dig, och det gör inte dina mattar heller.
