torsdag 1 oktober 2015

Blogghjälpen berättar om Jenny

Idag lämnar jag över bloggen till blogghjälpen.

Idag är vi ledsna på katthemmet. en av Klosterkatterna , Jenny, har lämnat oss.

Jenny har varit sjuk en tid och vi förstod att det var allvarligt. Idag ringde matte mitt på dagen och berättade att det gått så som vi befarade - Jenny var för sjuk för att kunna räddas.

Jag minns henne mycket, mycket väl och blev väldigt ledsen över att höra att hon gått över regnbågsbron. Det är alltid sorgligt när en kompis lämnar en, men Jenny var en av de katter som hade en särskild plats i hjärtat.

Hon och hennes vän Majsan, bodde tillsammans på katthemmet. De blev bloggkatter ganska i början av min "bloggkarriär". Majsan och Jenny fann varandra på katthemmet och blev bästisar. Jenny var säkert en katt som haft ett hem, men som blivit övergiven när sommaren tog slut och familjen flyttade ifrån sommarvistelsen. Hon var i ett eländigt skick när hon kom till oss. Så här berättade Jenny
själv i bloggen (klicka på länken).

När de bloggat en tid blev jag kontaktad av Klosterkatternas mattar. De ville gärna ta hand om både Jenny och Majsan. Vi hade bestämt att inte skilja på dom eftersom de blivit såna kompisar.

I vanliga fall gör vi hembesök innan vi placerar en katt nånstans, men den här gången var det svårt eftersom de skulle flytta ända till Otterbäcken som ligger mellan Mariestad och Kristinehamn. Vi bad dom skicka lite bilder och berätta om sig själva och ge oss nån referens. Jag kontaktade referensen som sa, att ett bättre hem för katter kunde hon inte tänka sig. Hon lovade att ingen katt skulle kunna få det bättre nån annanstans.

Vi beslöt att godkänna hemmet "på distans". Nu dröjde det lite innan mattarna skulle komma uppåt Södertäljetrakten, men en vinterdag var det dags. Det skulle komma framåt kvällen.

Jag stannade på katthemmet för att ta emot dom. Det var mörkt när de kom. "Gammelmatte" gick direkt in till Jenny och Majsan för att de skulle hinna bekanta sig så mycket som möjligt innan de skulle åka. Matte och jag skrev avtal och gjorde upp om allt praktiskt.

Så packades bilen med 2 kattburar, en på vardera siga om Gammelmatte så hon skulle kunna prata med dom och lugna dom under resan.

Allt gick förstås bra. Jag hälsade på flera gånger i Otterbäcken efter detta och kunde förvissa mig om att katterna fått det precis så bra som jag hoppades. Senast för några veckor sedan var jag och hälsade på occh fick hälsa både på Majsan och Jenny, som var sitt vanliga, vänliga, tillmötesgående jag.

Så för en tid sedan fick jag höra att matte var orolig för henne. Tillfälliga besvär kan alla katter råka ut för. Tyvärr visade det sig att Jennys besvär inte var tillfälliga.

Även om vi vet att vi en dag måste skiljas från våra vänner, så känns det väldigt svårt att göra det. Jenny hade blivit övergiven som ung. Hon tvingades äta både papper, frigolit och grus för att stilla hunger. Sedan kräktes upp allt på katthemmet. Att efter detta få komma till lugnet och harmonin i Otterbäcken måste ha varit ett lite himmelrike för henne.

Idag sörjer jag med mattarna och med Jennys kattkompisar, som säkert saknar henne också.

Tack för allt du gav, lilla Jenny. Jag kommer inte glömma dig, och det gör inte dina mattar heller.

12 kommentarer:

  1. Man blir ledsen för att lilla Jenny inte fick leva längre, nu när hon äntligen hittat sitt underbara hem.
    Vi sänder en tanke till hennes mattar.

    Ozzy

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ozzy, hon borde fått njuta många år till, men vi är ändå glada över att hon fick 5 år i ett toppenhem.

      Radera
  2. Tårar på nosen. Vi var ju med när Jenny bloggade och när de fick komma hem. Bättre kan man inte ha det. Mitt i all ledsnad finns det en glädje över att Jenny har haft det så bra och få vara trygg och älskad just på det sätt som borde vara självklart. Tröstbuffar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dui och Deco, det är en stor tröst att Jenny fick ett fint hem efter sin jobbiga start i livet. Nu tänker vi på hennes mattar och kompisar.

      Radera
  3. Joachim Fransson1 oktober 2015 kl. 21:45

    Var också med, läste och berördes som jag brukar göra när bloggkissarna berättar om sina livsöden. Att komma till klostret var bäst för Jenny och Majsen och flera fina år blev det med kamrater o kärlek.
    Vila i Frid Jenny
    Tröstkram o kli på magen till alla i klostret

    SvaraRadera
    Svar
    1. Joachim, roligt att du och flera andra minns när Jenny och Majsan flyttade till Klosterkatterna. Bättre hade hon inte kunnat få det.

      Radera
  4. Så vemodigt och sorgligt, men ändå fint att den lilla katten ändå fick uppleva att bli älskad under relativt lång tid. Att sorgen är kärlekens pris, är en sanning som man påminns om alltför ofta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gustav, ja, du skriver så klokt. Sorgen känns trots allt möjlig att böra när man vet hur bra Jenny haft det i sitt hem i klostret.

      Radera
  5. åh...nu blev vi ledsna. Så tråkigt att höra. Våra tankar är hos familjen i Otterbäcken, både två och fyrbenta.
    /ÄnglaPelles, Majas, Klemens och Gummans matte

    SvaraRadera
    Svar
    1. ÄnglaPelles, Majas, Klemens och Gummans matte, ni vet precis hur det känns att mista en kär vän. Liksom många av oss andra gör.

      Radera
  6. Här har vi också tänkt mycket på söta Jenny idag. Jag tog ju över som bloggkatt hos er efter Jenny och Majsan när de flyttade till sitt toppenhem, så jag kommer mycket väl ihåg henne. Tänk att det är över 5 1/2 år sen redan. Hon fick det bästaste hemmet och massor av kärlek, synd bara att cancern fick henne att vandra över regnbågsbron alldeles för tidigt. *tårar på nosen*
    Vi tänker på hennes mattar och fyrtassade kompisar
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alice, förstår att du minns Majsan. Visst hade vi både önskat och trott att hon skulle få bo i sitt kärleksfulla hem många år till, men ibland tar livet vändningar som man inte alls vill.

      Radera

Katten Hanina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Hanina på Södertälje Katthem. Nu har jag klarat av årsmötet. Det vara mycket jobb med det, men nu vet jag ju hur man gör. Bloggh...