Katten Freddy på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Freddy på Södertälje Katthem.

Idag har vi allvarliga saker att jama om.  Vår kompis Alva, som fick ett hem hos Sippo och Tindra för en tid sedan, har smitit hemifrån! Hon heter nu Viska och är fortfarande skygg.

Hon smet ut igår kväll och har inte kommit hem ännu. Hon har nog försökt komma hem för nån hade sett henne i farstun i morse, men då rusade hon ut igen.

Husse är naturligtvis förtvivlad och letar efter sin lilla Viska överallt. Vi håller tassar och tummar för att hon snart är hemma igen. Vi får hjälpas åt att jama till henne telekattiskt att hon ska gå hem NU!

Katten Freddy på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Freddy på Södertälje Katthem.

Idag är det visst nåt som heter Påsafton. Det måste ju syfta på godispåsar, eller hur? För en gångs skull har det blivit en riktigt bra helg ut godissynpunkt, som jag jamade om igår.

Knepet har ju varit att hålla tyst för alla godisgivare att vi redan fått godis. Särskilt för blogghjälpen som ju är erkänt snål med godis. Men alla katter här har kommit överens om att vi ska knipa igen våra munnar utom just när vi får godis. Inte ett ljud ska komma över våra läppar  om nån frågar oss om vi redan fått godis. Det har visat sig vara en väldigt lyckosam strategi.

Några av de som i hög grad bidragit till att det blivit så lyckat som det har kan ni läsa om i Prinsessan Linnsens reportage från katthemmet! Det var besökare som visste vad en stackars katt behövde!

Glad Påsk på er alla.

Hej, det är Freddy på Södertälje Katthem.

Idag har det varit en riktigt bra dag här på katthemmet. Först kom snälla människor och hjälpte oss med att städa våra burar, rensa toalådorna och ge oss mat. Sen kom det flera människor som flyttade saker från gamla katthemmet till vårt nya katthem.

Det var väldigt bra, för de hade med sig godis till oss alla. Först ut var Pelles matte. Hon kom med det första godiset. Sen kom Kerstin. Hon hjälper oss jamarmycket här på katthemmet och sitter också i styrelsen. Där fick vi mer godis. Sen kom det svåraste av allt. Att alla måste dölja för blogghjälpen att vi redan fått godis. Annars kanske vi inte fått nåt av henne. Men vi knep ihop allihop, så det blev godis från henne också. Sammantaget blev det riktigt hyfsad tilldelning.

Igår var det också en bra dag. Vi fick besök av Alices matte, av Prinsessan Linnsens matte och av Klosterkatternas mattar. ALLA hade godis med sig. Visserligen fick vi inte smaka allt, men de lämnade kvar så vi kan få hela påskhelgen.

Sen har vi sett att Wikkis Tasseri är till förmån för Södertälje Katthem den här gången. Det är väldigt snällt av Wikki att tänka på oss, eftersom det gått åt väldigt mycket pengar tt bygga vårt nya katthem. Det trots att så många hjälpt oss gratis, men material och en del tjänster måste vi ju så klart betala för. Tack snälla Wikki för att du hjälper oss!

Katten Freddy på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Freddy på Södertälje Katthem.

Idag är jag lite trött. Blev ju sent igår med festen hos Alice, Bosse och Mårrgan.  Men vilket drag! Jag höll på att tappa ambulansen när jag rockade loss med Alice. Vilken kul tjej. Fast lillbrorsorna var ju också i kanonform. Kul när de hade höjdhoppstävling över mattes säng. Oj vad lakan och kuddar flög!

Det blev lite lugnare på katthemmet på morgonen. Blogghjälpen var här och på bilden ser ni när jag sätter tassen på hennes knä för att få mer godis. Hon såg väldigt konstig ut i ansikten när jag gjorde det. Hon påstod att jag satt klorna rätt in i knät. Ha! Det gjorde jag ju inte alls. - Fast OM jag hade gjort det hade det varit rätt åt henne när hon snålar så med godiset.

Katten Freddy på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Freddy på Södertälje Katthem.

Jag har gjort en viktig iakttagelse! Varje gång jag tar upp frågan om snåleri med godis, blir det stor respons i bloggen. Det är alldeles tydligt att många, för att inte säga alla katter upplever stora problem på godisfronten.

Jag tror vi måste  gå samman i en kraftfull protest allesammans. Så här får det bara inte fortsätta!

Nåjam, ikväll lär vi i alla fall få tillräckligt med godis. Vi ska nämligen på fest hos Alice och hennes brorsor Bosse och Mårrgan. Vi ska fira att de fyller 2 år och att det igår var 3 år sedan Alice flyttade hem till matte. Alla från vårt katthem.

Tyvärr har nte Alice fått matte att börja blogga ännu, men hon kommenterar gärna i alla fall.

Nu ska jag putsa pälsen så jag är fin när kattlimon kommer! Ni hänger väl med?

Katten Freddy på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Freddy på Södertälje Katthem.

Idag har blogghjälpen varit här ett tag. Vi satt i min bur och snackade. Hon tog lite bilder på mig och så fick jag lite godis. Man tycker ju, att om man ställer upp som fotomodell, så borde man få så mycket godis man vill. Tror ni att det är så här?

Nädå, man får bara pyttelite. Jag påjamade att det är påsk och att det är brukligt att man får mycket godis då. Då säger blogghjälpen att det är flera dar kvar till påsk! Ha! Det är det ju inte alls, inte enligt kattmanackan i alla fall. Jag får nog fortsätta lära henne ett och annat, även om det verkar ganska hopplöst, just det här med godiset. Ni kanske vet att flera av mina företrädare haft samma enorma problem med henne på den fronten. Hon verkar tyvärr fullständigt obildbar.

Katten Freddy på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Freddy på Södertälje Katthem.

Har ni märkt en sak?  Jag har tagit bort Wikkis fina banner där det stod "Rädda Södertälje Katthem". Tänk vad den har hjälpt oss! Nu är vi räddade. Vi bor i ett nytt fint katthem och om snälla människor fortsätter hjälpa oss kommer vi nog att kunna ta hand om hemlösa katter här många år.

Det trodde vi knappast för ett år sedan. Då hade vi inte hittat nån bra lokal. De vi tittade på var alldeles omöjliga att ha ett katthem i. En del låg så tokigt till så våra volontärer skulle inte kunna ta sig dit utan bil, eller så ville myndigheter och grannar inte ha ett katthem där vi tittade, eller också var det alldeles för dyrt.

 Det var då alla katter på katthemmet hade "det stora krismötet". Först hittade vi en lokal (nåjam, lite hjälp från tvåbeningar fick vi), sen jamade vi med snickare Christer, med elspecialisten Niclas, med snickare Patrik, med plattsättare Pierre, med Pelles matte och husse och några till. Vi var lite oroliga för att ingen skulle vilja hjälpa oss med att bygga ett katthem, men när vi jamat en stund med alla var saken klar!

Snart kan jag pusta ut och koncentrera mig på att skaffa ett eget hem, men först är det en hel del till som måste ordnas. Men det fixar vi katter!

Katten Freddy på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Freddy på Södertälje Katthem.

Idag har det varit lite avslaget här.  Både jag och mina kompisar har tagit det lugnt och vilat lite efter gårdagens möte. Vi tyckte alla att det visserligen innebar mycket arbete för oss, men att allt gick ju bra. Vi hade ett extra möte när alla hade gått på kvällen och då bestämde vi att alla volontärer och alla som hjälpt oss på andra sätt ska få medaljer av oss. Vi ska bara se om vi får tag i några först.

Idag har det varit öppet hus för första gången på det nya katthemmet. Det kom inte så många, men de som kom tyckte vi hade det fint.

Blogghjälpen kom in till mig och vi jamade en ganska lång stund. Hon hade med sig godis också, fast som vanligt var det alldeles för lite.

Nåjam, bättre med lite godis än ingen alls.

Katten Freddy på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Freddy på Södertälje Katthem.

Idag har jag visat upp vårt nya katthem för alla medlemmar som var med på årsmötet.  Alla tyckte det var ljust och fint. Jag hade sagt till att det skulle finnas kaffe och kaffebröd åt alla. Det fick de efter mötet.

Innan mötet började var förstås blogghjälpen inne hos mig och fick de sista goda råden. På det här årsmötet hade ju vi katter för första gången tillfälle att lyssna till hela mötet, eftersom medlemmarna satt utanför våra burar. Det var väldigt bra för då kunde vi höra direkt om nåt var fel eller tokigt.

Eftersom blogghjälpen sa som jag jamat till henne gick mötet bra. När det var klart fick blogghjälpen en fin korg (fast den var av metall) med massa godsaker i av oss katter. Hon blev jamaröverraskad och glad.

Sen  kom hon in till mig igen och gosade lite. Numer tycker ju jag om att gosa.

Katten Freddy på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Freddy på Södertälje Katthem.

Tänk att det är så mycket att tänka på när man flyttar. Det är svårt för en katt att ta tass om allt, men  med planering går allt. Jag har ju bara tagit ansvar för flytten av oss katter. Resten får blogghjälpen och de andra ta tass om.

Igår var vi så trötta att vi somnade innan vi hann blogga.

Idag har jag inte kunnat vila så mycket, eftersom vi har årsmöte i morgon. Även om det är mycket annat att stå i, så måste jag förbereda det också. Blogghjälpen behöver ju som vanligt all hjälp hon kan få.

Katten Freddy på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Freddy på Södertälje Katthem.

Puhjam! Vilken dag! Jag är alldeles utkattad. Som ni vet har jag hållit på och förberett flytten till nya katthemmet en tid. Det har varit mycket jobb. Idag var det äntligen dags för själva flytten för alla oss katter på själva katthemmet. Kvar på gamla katthemmet är karantänkatterna, som kommer i morgon.

En av mina kompisar, Heidi, var den första som fick flytta. Hon hämtades kl 11 och strax efter anlände hon till nya katthemmet. Där möttes hon av Länstidningen i Södertälje. De fotade henne och följde med in på katthemmet för att se när hon installerades i sin nya, fräscha bur. Det kommer bli ett reportage i tidningen, men jag vet inte när.

Strax efter hämtades vi andra katter och fick åka brummis till nya katthemmet. Det var lite läskigt i början. Jag ville inte ens äta godiset i början som jag fick av en av de snälla tjejerna, det ligger framför mig på bilden. Men senare när blogghjälpen tittade in var godiset borta. Vet inte vart det tog vägen.

Snart ska ni få se lite mer bilder från nya katthemmet, men jag hann inte fota så mycket idag, eftersom det var mycket annat jag måste göra först.

Katten Freddy på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Freddy på Södertälje Katthem.

 Idag är det knappt så jag hinner jama nåt alls.

Det är ju så att i morgon ska vi flytta till nya katthemmet! Det kommer inte att bli invigning i morgon. Det måste vi ha mer tid att planera för, men vi katter kommer i alla fall att flytta, alla katter utom de som sitter i karantän. De flyttar på torsdag istället.

Hela dagen har jag och mina kompisar här på katthemmet planerat allt i detalj. Vi har lagt fram allt vi ska ha med oss och gjort oss resklara på alla sätt.

Blogghjälpen säger att det enda tråkiga är att vi inte får flytta till våra för-alltid-hem, men vi är i alla fall glada att vi har nånstans att flytta. Tänk om vi inte haft det när vi inte får bo kvar där vi bott! Man orkar nästan inte tänka tanken.

Nu blir det mycket nytt att ta in, både för oss katter och för alla som hjälper oss. Men jag tror allt kommer gå bra. I morgon ska ni få rapport från flytten!

Katten Freddy på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Freddy på Södertälje Katthem.

 Nu har jag tassarna fulla ska ni veta. Först har jag hjälpt blogghjälpen med styrelsemöte ikväll. Det är mycket att tänka på nu, så jag har fått hjälpa henne mycket.

Sen är det flytten. Jag håller på att planera allt i detalj, men det är ändå svårt att förutse allt. Det kommer nog bli en hel del nödlösningar när vi flyttat över, men det får jag ta tass om då. Jag följer ju med till nya katthemmet.

Sen har vi årsmöte på lördag också. Det är mycket att förbereda inför det också. Alla snälla medlemmar måste ju både få information och lite fika efteråt. Allt måste jag tänka på. Men jag tror allt kommer gå bra. Bara man är positiv så går det mesta!

Katten Freddy på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Freddy på Södertälje Katthem.

Både igår och idag är det många som hjälpt oss på nya katthemmet. Det har snickrats, målats - både möbler och burar -, satts upp krokar, transporterats över saker från gamla katthemmet och hänt en massa andra saker.

Givetvis kan jag inte låta det här ske utan att jag har stenkoll på allt. Jag har ju gjort en lång lista med saker som ska göras, och jag måste ju pricka av allt, så det inte blir fel. Snickare Christer och jag har ständig kontakt, telekattiskt.

Att få ett sånt här ansvar är både krävande och hedrande. Jag vet ju att många katter behöver hjälp av vårt och andra katthem, så det gäller att hålla tassen rätt i luften.

I veckan hoppas jag att vi ska flytta till vårt nya katthem. Det ska bli jamarkul!

Katten Freddy på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Freddy på Södertälje Katthem.

Idag har vi haft lite strul med bloggen, men nu verkar det fungera igen.

Det har varit en ganska lugn dag på gamla katthemmet. Fast det hände ju nåt som jag egentligen inte vet om jag ska berätta, men jag gör det ändå.

I morse kom en tjej in i min bur som tar kattpass här. Det vill säga hon kommer hit och ger oss  mat, städar våra burar, tömmer våra lådor och så vidare. Som tur är finns det många fler som gör det, men det jag tänkte berätta om har med den här tjejen  att göra.

Som ni vet kan jag vara väldigt farlig. Jag kan fortfarande slå till folk med tassen, (fast jag gör det mest på skoj numer). I förmiddags kom den här tjejen in till mig. Jag tänkte att jag måste direkt få henne att förstå vem som bestämmer här på katthemmet, så när hon böjde sig ner för att klappa mig klippte jag till henne med tassen (fast jag inga inga klor ute!).

Jag hade väntat mig att hon skulle bli jamarrädd och rusa ut ur buren. Men vet ni vad tvåbeningen gör? Hon spänner ögonen i mig och säger "vill du gosa, eller?". Det ville jag så klart, men jag trodde ändå det vore bra om jag tassade till henne lite. Men när hon sa så där blev jag alldeles paff och började stryka mig mot henne. Då gosade hon med mig. Så nu har jag nog bestämt mig för att jag inte ska vara så farlig längre. Man vill ju inte gå miste om gos.
 

Katten Freddy på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Freddy på Södertälje Katthem.

Nu börjar det bli körigt här på katthemmet. Alla vi katter har börjat förbereda oss för flytten.  Eftersom jag är bloggkatt är det många som frågar mig om olika saker och det är klart att jag hjälper mina kompisar. Vi kommer nog att ha ett flyttmöte i början på nästa vecka.

Samtidigt har jag jamat till dem att ta det lugnt. Även om vi katter naturligtvis är de som vet hur allt ska gå till vid flytten, har jag jamat att tvåbeningarna får ta hand om det praktiska. Man tycker ju att de kan göra något?

I helgen ska många hjälpa oss att göra det sista på katthemmet. Det kommer naturligtvis bli en del jobb kvar när vi flyttat över, men vår supersnickare Christer och alla andra som hjälpt oss har lovat att inte överge oss bara för att vi flyttat. Det känns tryggt.

Katten Freddy på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Freddy på Södertälje Katthem.

Ni kanske undrar varför ni bara får se samma bilder på mig hela tiden? Och de är inte särskilt bra heller.  Men det beror på att blogghjälpen inte hunnit ta några nya, bättre bilder på mig. Jag har sagt OK till att hon tillbringar sin lediga tid på nya katthemmet, så det är OK.

Nu ska ingen tro att blogghjälpen är den som jobbar mest där - långt därifrån, men när hon kan är hon där och petar. Idag till exempel var hon där. Och vilka träffar hon då? Jo, naturligtvis snickare Christer, Pelles  båda människor, Marikka från katthemmet och snickare Patrik. Tidigare på dagen hade Niclas varit där också.

När blogghjälpen kom hade hon möte med fastighetsägaren. De gick igenom lite saker. Fastighetsägaren är totalimponerad över hur fint det blivit i de gamla lokalerna. Jag tror aldrig de har sett maken till förvandling. Snart ska ni också få se, antingen via bilder eller ännu hellre, om ni har möjlighet att komma och hälsa på oss på vårt nya katthem!

Katten Freddy på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Freddy på Södertälje Katthem.

Som jag skrev igår ska jag börja med att be om ursäkt å blogghjälpens vägnar att hon inte hinner skriva så många kommentarer som jag vill. Vi läser alla bloggar som vi brukar som vanligt, men sen räcker tiden inte till så mycket mer.

Jag har nu satt full fart på blogghjälpen så att vårt nya katthem blir färdigt snart. Vi vill alla flytta dit så vi får fräscht och fint.

När vi började bygga nya katthemmet var det ganska många som skrev och ringde till oss och sa att de skulle hjälpa oss på olika sätt. Så har det tyvärr inte blivit. Det är en sak att säga att man ska hjälpa till och en annan att göra det.

Som tur är har vi i alla fall ett pålitligt gäng som inte har övergivit oss: snickare Christer och hans fru Bonnie, elexperten Niclas, snickare Patrik, plattsättare Pierre och sist men inte minst Pelles matte och husse. Från katthemmet har också Marikka och hennes man Lasse hjälpt oss mycket och även styrelsen har ställt upp efter förmåga. Tyvärr har ju de flesta andra jobb att sköta också, men nu tror vi att vi börjar närma oss flytt med stormsteg! Det är nog bäst att jag stärker greppet om verksamheten där nu, så vi inte snubblar på mållinjen. 

Katten Freddy på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Freddy på Södertälje Katthem.

Första tiden ute på katthemmet låg jag gärna bakom en stor handduk och gömde mig. De fick klappa mig lite försiktigt, men det var inte vem som helst som fick göra det. En del fräst jag åt.

Så småningom tog de bort den där handduken. Jag trodde jag skulle få panik, men det fick jag inte! Jag började gilla att bli klappad av alla möjliga. Till och med blogghjälpen fick klappa mig, (men ibland klipper jag till henne lite med tassen, mest för att det är kul). Hon blir inte så rädd.

I morgon ska jag börja berätta mer om arbetet på nya katthemmet. Jag har ju haft lite tid att sätta mig in i det nu.  Jag kommer börja med att be om ursäkt å blogghjälpens vägnar, för hon har inte riktigt tid att skriva ner mina kommentarer på mina kompisars bloggar. Hon försöker vara på nya katthemmet så mycket hon hinner. Dessutom är det mycket annat som händer som man också måste ta hand om. Jag vet inte hur det skulle gå om inte jag började hjälpa till.

Katten Freddy på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Freddy på Södertälje Katthem.

 Som ni förstår, och som jag också förstod så småningom, hade jag hamnat på Södertälje Katthem.

Jag var väldigt rädd när jag kom dit. Ville inte att nån kom nära mig, då fräste jag och försökte gömma mig så långt in i buren jag kunde.

Efter en tid fick jag flytta ut till de större burarna på katthemmet. Då hade jag blivit både kastrerad, vaccinerad, avmaskad och behandlad för öronskabb. Rent fysiskt mådde jag jättebra, men jag var fortfarande väldigt rädd för alla människor.

Det konstiga var att ingen verkade förstå att jag var farlig! De kom in i min bur och talade med mig. Sen petade de försiktigt på mig med en lång pensel. Till att börja med klippte jag till den där penseln med tassen, men efter ett tag tyckte jag faktiskt att det var ganska skönt.

Efter ytterligare en tid satt de hos mig utan pensel, och försökte klappa mig med handen. Det var lite läskigt, men så småningom var det också OK. Ja, till och med riktigt skönt!

Katten Freddy på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Freddy på Södertälje Katthem.

Som ni vet hade jag nu kommit in i ett hus där det luktade katt. En tvåbening försökte klappa mig inne i fällan där jag satt, men det var ja verkligen inte beredd för. Jag visste alltför väl vad tvåbeningar var i stånd till och tänkte verkligen inte låta nån hand komma nära för att slå mig igen!

Jag bars in i ett annat rum där jag fick sitta i en bur. Jag var väldigt stressad när jag kom dit, men efter ett tag  när jag fått lugna mig, såg jag att det fanns mat i buren. Jag åt massor. Faktiskt alldeles för mycket och alldeles för fort, så jag kräktes upp maten efter en stund.

Då kom det en tvåbening och torkade rent igen, sen fick jag vara utan mat en lång stund. Sen sattes det in en pytteliten portion mat igen. Jag åt upp den och fick behålla maten.

Sen blev det tyst och mörkt i buren. Jag funderade en stund på var jag hade hamnat, men var så trött att jag somnade och sov djupt ända till nästa morgon. Det bästa var att ingen kom och försökte göra mig illa på hela natten.

Katten Freddy på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Freddy på Södertälje Katthem.

Ni undrar kanske vad som hände när jag sprungit in i det där röret av när för att äta? Jo, det skrällde till av bara den. Jag hoppade högt och vände tvärt för att rusa ut ur röret. Men det gick inte! Jama om panik.

Jag kastade mig mot  väggarna och försökte på alla sätt ta mig ut. Men det gick inte. Istället kom tjejen från brummisen och den andra tjejen fram mot mig. Jag kröp ihop, fräste, morrade, slog med tassen och gjorde allt för att de skulle förstå att jag verkligen inte var att leka med. Tror ni det hade nån effekt?

Nä, de förstod uppenbarligen inte alls hur farlig jag var. Istället lyfte de upp hela röret, som de kallade för fälla, och satte den i brummisen. Sen åkte de iväg med mig.

Jag jamade högt hela tiden så hon skulle förstå att hon skulle släppa ut mig igen, men inget hjälpte.

Tills sist stannade i alla fall brummisen. Jag bars ut och in i ett hus, där jag direkt kände lukten av andra katter. VAR hade jag hamnat?

Katten Freddy på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Freddy på Södertälje Katthem.

Som ni kanske minns så kom det en tjej i brummis och tittade på mig när jag stod och åt. Det gjorde mig orolig. Särksilt när hon sa att de skulle försöka ta in mig så fort som möjligt.

Inte ens när hon åkt kände jag mig helt lugn. Det låg nåt i luften som oroade mig.

Jag gick till ett ställe under en trapp där jag brukade ligga på nätterna.  Det brukade för det mesta vara lugnt där. Nästa kväll gick jag tillbaka till mitt matställe. Ingen mat utställd där den brukade stå, men det luktade god mat inifrån ett långt nät som var format som ett rör.

Misstänksam som jag lärt mig att jag måste vara, vågade jag mig inte fram direkt. Jag såg inte till människorna heller, men det lös i huset och brummisen stod på gatan. Det var nåt lurt med det häär, men vad? Jag beslöt mig till sist att fundera färdigt på detta sedan jag ätit. Tycker man tänker bättre när man inte är jättehungrig.

Tyst smög jag mig fram till öppningen av det där röret. Där inne såg jag ju maten. Oj, vad den luktade gott!

Jag satte ena framtassen inne i röret, sedan andra framtassen, sen sprang jag fram till matskålen. Det var då det hände!

Katten Freddy på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Freddy på Södertälje Katthem.

En kväll stod det ingen mat på "mitt" ställe fastän det verkade som om tjejen var hemma. Jag satte mig att vänta. Då hörde jag en brummis stanna bredvid tomten. Ur steg en tjej som gick in i huset.

Efter en stund öppnades dörren igen och både tjejen i brummisen och tjejen som gav mig mat kom ut med en skål med mat i. 

Jag hörde min tjej säga till brummistjejen att "nu måste vi gå in, annars vågar den sig inte fram". Så gick de in. Jag såg att de stannade alldeles innanför dörren. Jag tvekade lite. Skulle jag våga mig fram, eller var det farligt? Mitt huvud sa mig att det kunde vara farligt, men magen sa att jag måste gå fram och äta. Så det gjorde jag.

Jag åt fort, för jag såg att jag var iakttagen. När jag var nästan klar öppnades dörren. Jag backade genast från matskålen. Jag hörde brummistjejen säga "så fin han är fast han är så sliten. Vi ska försöka ta in honom så fort vi kan. Jag hör av mig".

Det där lät väldigt konstigt. "Ta in honom så fort vi kan". Vad menade hon?

Katten Freddy på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Freddy på Södertälje Katthem.

Nu trodde jag att jag hittat ett bra matställe. För det mesta stämde det också, men ibland fick jag ingenting. Det var alldeles mörkt i huset de kvällarna. Jag tror intie hon var hemma då.

Jag vågade fortfarande inte gå fram till tjejen när hon gav mig mat. Jag trodde not att så fort hon fick tillfälle skulle hon vara elak mot mig. Bästa att hålla sig på avstånd.

Nu var det ganska skönt ut. Jag frös inte på kvällarna. Enda problemet var egentligen att hålla sig borta från såna som var dumma mot mig. För det mesta gick det bra, men ibland hann nån dummis ikapp mig.

Sen började det bli kallare igen. Jag kände igen det sen flera gånger. Senare sa de att jag nog gått ute flera år.

När det började bli vitt på marken igen började det hända saker. Läskiga saker. Det handlar om brummisar, främmande människor, burar och annat hemskt. Men det ska jag berätta mer om.

Katten Freddy på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Freddy på Södertälje Katthem.

Som ni kanske minns var jag på väg tillbaka till stället där jag fått mat kvällen innan.  Jag var väldigt hungrig. När jag kom fram var det alldeles stilla och tyst. Det syntes inte ett spå av vare sig nån människa eller nån mat.

Jag tänkte att jag kanske var lite tidig så jag kröp ihop bredvid en stor sten. När jag legat där en stund hörde jag plötsligt ett ljud. Instinktivt kröp jag lite bakåt. Det skulle jag inte gjort. Plötsligt stod det en elak tvåbening bakom mig och försökte ge mig en spark.

Men då öppnades plötsligt en dörr och nån skrek för full hals "du ger f-n i katten". Oj vilken fart den där sparkaren fick. Själv sprang jag in under en buske, men jag stannade där för att se vad som hände. Jodå, det hände som jag önskade mest av allt just då, människan som öppnade dörren ställde ut en tallrik med mat, gick in igen och stängde dörren.

Jag såg att hon stod kvar innanför dörren och tittade på mig när jag åt, men hon lät mig äta i lugn och ro,

Katten Freddy på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Freddy på Södertälje Katthem.

Som ni minns så berättade jag igår att det var en människa som ställde fram mat åt mig. Den natten sov jag alldeles lugnt. Visserligen hade jag fortfarande ont i öronen och i magen, men jag var i alla fall mätt.

Nästa dag smög jag tillbaka till stället jag fått mat på dagen innan. Det var morgon och jag tänkte att det kanske serverades frukost. Men ingen kom ut och gav mig nåt, så jag gick vidare till ett annat ställe där det ibland fanns nåt att äta.  Jag såg genom fönstret att det satt människor och åt därinne. På baksidan av huset stod det stora burkar och ibland hamnade nån matbit utanför de där burkarna. Fast man fick passa sig, för att om nån såg att man satt där och väntade kunde man lika gärna få en spark eller nåt kastat på sig.

Jag hittade en brödbit. Det var inte gott alls, men det var i alla fall nåt att stoppa i magen.

På kvällen gick jag tillbaka till stället där jag fått mat dagen innan. Jag undrade om det skulle serveras nåt.

Katten Freddy på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Freddy på Södertälje Katthem.

Ja, jag undrade så klart hur mitt lilla liv skulle fortsätta. Skulle jag alltid behöva vara på min vakt, skulle jag alltid behöva vara hungrig, skulle jag alltid ha ont i öron och mage?

Det blev jag mer och mer inställd på. Men så en dag började en människa sätta ut en mattallrik till mig. Hon stod och väntade och trodde nog att jag skulle komma rusande fram till henne och äta. Men tji fick hon.Jag tänkte verkligen inte gå fram så länge hon stod kvar. Jag visste nog vad de var i stånd till.

Som tur var gick hon så småningom så jag kunde gå fram och äta. Det smakade jättegott. Det här stället skulle jag minsann komma ihåg!

Katten Freddy på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Freddy på Södertälje Katthem.

Det var inte roligt att upptäcka att en liten katt inte har nåt värde för vissa. Precis som om det inte var jobbigt not att bli hemlös och tvingas leta efter mat på egen tass, fast man tidigare varit van att då mat inomhus.

Nu tvingades man också vara försiktig så man inte kom för nära nån tvåbening som sparkade eller slog en eller kastade saker. Jag började tycka att livet inte var så roligt längre.

Ju äldre jag blev, desto ensammare blev livet. Mamma lämnade oss längre och längre stunder och en dag kom hon inte tillbaka. Då hade hon som tur var lärt oss en del, bland annat var man letar efter möss och småfåglar och att vi skulle passa oss för människor.

Det blev så klart en och annan fajt med andra katter också. Det syns på mina öron fortfarande, för de är lite taggiga i kanten.

Tiden gick. Det blev vinter, vår, sommar, höst och vinter igen. Jag utvecklades till nåt som jag senare skulle få veta kallades "skyggis". Livrädd för tvåbeningar. Hungrig, ont i öronen, ont i magen och inte alls glad. Skulle livet alltid vara så här?

Katten Freddy på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Freddy på Södertälje Katthem.

Dagarna gick. Det kom ner nåt vitt på marken och på nätterna frös vi. Mamma hittade en bättre plats åt oss, men sa också att det började bli allt svårare att hitta nåt att äta. Vi fick så smått börja leta efter mat själva.

Först då upptäckte vi hur svårt mamma måste haft det. Det var inte alls lätt att hitta nåt att äta. Vi var hungriga för jämnan och visste inte var vi skulle hitta nåt ätbart.

Mamma hade sagt åt oss på skarpen att vi inte fick gå nära människor. Hon sa att de kunde vara så elaka så det kunde vi inte tro. Hon visste. Vi var också väldigt försiktiga, men en dag stod det plötsligt en människa alldeles bakom mig. Jag hade inte hört honom och blev överraskad. Plötsligt gjorde det jätteont i ryggen. Jag rusade därifrån, samtidigt som killen rusade efter mig och skrek att han skulle sparka mig ännu mer om jag vågade komma tillbaka.

I ren panik rusade jag in under en trappa  där jag låg och tryckte hela natten. Jag började förstå varför mamma varnat oss får människor.