Det där med katthemmet visste vi inte riktig om vi gillade. Vad var det för ställe? Nåjam, när vi var mätta sprang vi ”hem” igen. Vi undrade när mamma skulle komma. Vi började faktiskt undra om hon skulle komma tillbaka överhuvudtaget. Jag kan redan nu berätta att det gjorde hon aldrig. Vi vet inte vad som hänt med henne, och vi får nog aldrig veta det heller. Det var sorgligt när vi började inse att vi aldrig skulle få träffa vår snälla mamma igen.
Nu gällde det i alla fall att överleva. Vi förstod att vår största chans fanns hos människorna runt kebabhuset. Redan tidigt nästa morgon ropade tjejerna på oss igen. Kom, kissarna. Mat, ropade de.
Vi sprang jättefort fram till mattallriken och år. Då hörde vi att den ena tjejen sa till den andra, ikväll tar vi med oss en bur och när vi fått in dem i den ska vi få komma till katthemmet och lämna dem. De har lyckats få en plats ledig för dem.
Hmm, vad menade de med det egentligen? Vi funderade en del på dagen, men när kvällen kom var vi så hungriga igen att vi inte märkte att mattallriken inte stod där den brukade, utan den stod inuti en låda…
-1.jpg)
Så tråkigt att er snälla mamma aldrig kom tillbaka. Hon skulle nog aldrig lämna er frivilligt, men tyvärr kan det varit så att hon råkat ut för en olyckshändelse. Ni hade tur i oturen att få mat från kebabstället. Nu undrar vi förstås vad som hände med lådan. Kurr och burr.
SvaraRaderaMen så sorgligt - även om det var tur att kebabtjejerna fixade mat till er! Kajsa förlorade också sin mamma väldigt tidigt och det är inte lätt att förlora någon som älskar en och som tar hand om en!
SvaraRaderaMatlåda?? Hmmmm mysko!
nosgos å fredagsmysgottisar
Maurice & Kajsa
Nej så tråkigt. Vi lider verkligen med er över att mamma aldrig kom tillbaka. *torkar en tår* Men ni fick åtminstone komma in i värmen.
SvaraRaderaMjausingen vad sorgligt med er mamma! *sniff* Men vad glada vi blir när vi läser om buren, då vet vi att nu händer det inga hemskheter mer. Visst är buren jamarläskig och innan man vet vad som händer med en, men jag vet ju också vilka snällingar det är som kommer ta hand om er sen och inte låter något otäckt hända er.
SvaraRadera*nosbuffar*
Jamars, råkade du ut för samma luring som oss?
SvaraRaderaDvs maten i en låda. Nåjam, NU vet vi ju att det betydde värme och mat.
Men just den dagen var det läskigt!
Nosbuff
MEN vilken otur att inte mamma kom tillbaka. Kanske en olycka som hände henne?
SvaraRaderaTur iaf att ni blev matade.
Att komma in i en bur måste kännas läskigt,
när man inte vet vad det hela handlar om.
Tass tass och trevlig helg på er
Var rädd för just det, att er mamma var borta för alltid. Stackars henne, få lämna så fina ungar. Är så glad att de snälla tjejerna hittade er i alla fall!
SvaraRaderaÄntligen har jag fått tillgång till datorn nu ikväll så jag har nu hunnit läsa ikapp dom senaste dagarnas inlägg av dig Dina.
SvaraRaderaSå sorgligt att er mamma aldrig kom tillbaka :(
Men vilken tur att dom där tjejerna på Kebaberian gav er mat varje dag :)
Det där med matlåda det låter spinnande !!
Findus, Isak och Rasmus, jag kan fortfarande längta efter mamma. Fast jag har förstått att vi nog inte får träffa henne mer.
SvaraRaderaMaurice & Kajsa, nja, det var ingen matlåda i vanlig bemärkelse.
SvaraRaderaSippo, tänk så många kattungar som mister sin mamma och som inte har nån annan istället. Då är det verkligen sorgligt.
SvaraRaderaAlice, hade vi vetat vad som skulle hända hade vi kanske inte varit så rädda, men vi visste ju ingenting.
SvaraRaderaMax och Måns, visst var det läskigt innan man förstod vad som hände!
SvaraRaderaM, C, T, S, visst var det läskigt. Att sitta instängd i en låda och inte veta vad som ska hända _ jätteläskigt!
SvaraRaderaGustav, vi tror att det hänt nåt hemskt med mamma för hon skulle aldrig överge oss medvetet. Men vi får nog aldrig veta säkert.
SvaraRaderaKjelle Bus, mitt i oturen hade vi ju tur i alla fall. Tänk om snälla människor inte hjälpt oss!
SvaraRadera