Nu har blogghjälpen kommit tillbaka så nu kan jag fortsätta min berättelse. Som ni kanske kommer ihåg var jag nu tillbaka på katthemmet och blev välkomnad av den där snälla tjejen som satt hos mig länge, länge på kvällen, så jag skulle känna mig lugn. Det stramade lite på nosen och över ena ögat och det var lite ömt i ena baktassen också efter stygnen. Jag fick ha en tratt på huvudet, men till och med det stod jag ut med, eftersom jag var så glad både att jag levde och att jag var i säkerhet på katthemmet.
De följande dagarna var det många som var inne i min bur och hälsade på mig. De ville titta om det stämde att jag var så ilsken och arg så man inte kunde ta i mig, som matte hade sagt till vettisen. Ingen fattade vad som menades, för jag var precis som innan jag hade åkt till det där hemmet, snäll och gosig. Alla som kom in till mig hälsade jag välkommen och så fick de klappa mig så mycket de ville. Jag bara njöt.
Efter några dagar kom katthemmets vettis, som jag träffat förut. Han tittade på mig och sa att mina sår läkte fint. Snart skulle jag få ta bort både stygn och tratt. Det skulle bli skönt, för ingen katt tycker om såna där trattar som hindrar oss från att hålla oss rena.
-1.jpg)
Min kompis Wilma har berättat om hur hemskt det är att vara trattkatt, hon har tyvärr fått vara det flera gånger. *ryser* Det låter verkligen inte skoj. Vad skönt att såren läkte som det skulle. Sen är det ju klart att man blir sitt vanliga gosiga jag igen när man känner sig trygg och slipper vara rädd. Konstigt att inte alla tvåbeningar förstår det, precis som om de vill gosa eller bli tagna i när de är livrädda...
SvaraRadera*nosbuffar*
Men vad är det för skräckmänniskor som har haft hand om er? Din nästa människa ska vara supersnäll och överösa dig med gos och godis, annars ska jag ge dem en omgång med klorna. *stampar*
SvaraRaderaMen hur kan man bara dra slutsatsen att en katt är ilsken av en händelse. Man skulle ju aldrig göra så med en människa som blir arg och rädd över en viss situation?
SvaraRaderaSå skönt att du kom tillbaka till katthemmet bland människor som förstår dig!
Nosgos
Vi är så glada att du kom tillbaka til katthemmet. NU kan din/dina riktiga människor komma. De som älskar dig för att du är du och för att du är den du är.Nosbuff
SvaraRaderaDet var en sådan lättnad att läsa, att vettisen ringde upp katthemmet och att du fick komma tillbaka dit. *andas ut* Så goa och snälla människor som jobbar där, och verkligen tar sig tid att sitta med en rädd katt så att den får lugna sig. Förstår att det var trist med tratten, men förhoppningsvis behövde du inte ha den så länge. Kurr och burr.
SvaraRaderaHeder åt vettisen som ringde katthemmet! Och heder åt katthemmet som räddade dig från detta katternas helvete! Men mest av allt, heder åt dig Dina, du har visat världen hur starka katter är och hur mycket kärlek de har att ge även om de har blivit illa behandlade. Det är stort, ja det är ett hjältedåd.
SvaraRaderaKramar och tassklappar
Stor heder till vettisen som jamat som tog hand om dig, så du slapp hemska tvåbeningar.
SvaraRaderaKlart att du som är så gosig och snäll, ska nog snart hitta ngn som du kan ta tass om.
Tasskram på dig du fina katt
Alice, hälsa Wilma att jag tycker synd om henne som varit trattkatt flera gånger. Hoppas vi alla slipper vara det mer.
SvaraRaderaSippo, det är kanske dags att vässa klorna, för jag har mer att berätta...
SvaraRaderaNea, ibland undrar jag om matte ville att jag skulle göra nåt dumt så hon fick en anledning att göra sig av med mig.
SvaraRaderaDui och Deco, så tycker jag också, men det blev inte riktigt så. Jag ska snart berätta mer.
SvaraRaderaFindus, Isak och Rasmus, jag tyckte inte tratten var så där katastrofal, bara lite obekväm. Och jag hade den inte så länge heller.
SvaraRaderaGunilla och Frasse, vad snälla ni är som säger så. Jag behöver nog lite uppmuntran efter allt tok jag varit med om.
SvaraRaderaM, C, T, S, jag hade verkligen tur som träffade en vettis med lite vett i huvet och värme i hjärtat. Annars hade det gått illa.
SvaraRaderaÄlskade Dina, så hemskt hon hade det :( så otroligt ledsen jag blir för hennes skull! Sån tur att ni tog henne tillbaka och att hon fick ännu en chans... hejja Södertälje katthem! <3
SvaraRaderaÖstgötakatterna, målet för både dig, oss och många andra är ju att vi ska kunna rädda ALLA katter som har det svårt. Tänk om det kunde bli så en dag!
SvaraRadera