När vi vaknade nästa morgon hade mamma fortfarande inte kommit till oss. Vi undrade så var hon tagit vägen. Vi frågade oss om hon kunde vara arg på oss – om vi hade gjort nåt dumt. Men vi hade inte gjort nåt dumt och om vi hade det skulle mamma sagt till oss och sedan hade det varit bra med det. Sån var mamma.
På dagen var vi lite rädda att gå ifrån vårt gömställe, men när det började mörkna och hungern var väldigt påtaglig, då smög vi fram till det lilla huset där vi fått mat kvällen innan. Nu stod det flera människor utanför och plötsligt ropade en av de som givit oss mat titta, där är de där söta katterna igen! Folk vände sig om och tittade på oss. Vi kröp ihop, för nu kändes det lite läskigt.
En människa frågade var vi kom ifrån. De måste vara övergivna sa han som gav oss mat kvällen innan. De var här igår kväll också och fick kebab. De var alldeles utsvultna.
Kebab till kattungar? Frågade en annan människa. Ja, vi tog bort kryddorna och då åt de. Och så fick vi mer kebab medan flera människor stod och tittade på oss.
När vi ätit färdigt sa den vi fått mat från att i morgon har vi stängt. Undrar hur det går för katterna då. Vi tittade på varandra, sen sprang vi tillbaka till vårt gömställe.
-1.jpg)
Oj, oj oj, Vi undrar såå hur det gick för er när kebab-vagnen hade stängt en hel dag. Eftersom ni fortfarande lever, verkar det ha fixat sig på något sätt.
SvaraRaderaOK, vi vet ju att katter är fanKATTiska!
Tassen
M & V
Vad bra att de tagit bort kryddorna, det var snälla människor! Ja, hur skulle det gå för er? *väntar ivrigt på svar*
SvaraRaderaVilka kloka människor som tagit bort kryddorna, för jag vet av erfarenhet att man kan bli lite... ahem, pruttig av dem.
SvaraRaderaMen hur skulle det gå för er nu då och var är mamma?
Bra att det finns snälla människor också.Klokt att de tänkte på att ta bort kryddorna också. men nu undrar vi verkligen om fortsättningen..Nosbuff
SvaraRaderaHu.. hu.. hur ska det gå? Vi blir alldeles förskräckligt deppiga när vi inte får mat på bestämda tider - hur ledsna måste inte ni ha varit? Nospussar
SvaraRaderaVi jamar som de andra, vad bra att de tog bort kryddorna. Men vad snälla de var som gav er mat igen och dessutom oroade sig över hur ni skulle få mat nästa dag. Hoppas de kom på något bra sätt att ge er mat ändå nästa dag och framför allt att ni hittade er mamma!
SvaraRadera*nosbuffar*
Vilka snälla tvåbeningar det var, både de som jobbade och deras kunder. Men hur ska ni få mat när kebabstället är stängt? Nu undrar vi jättemycket. Kurr och burr.
SvaraRaderaVi har suttit trollbundna och läst om dig och Dallas. Biter på naglar och klor av spinning - hur ska det gå för er? Ska tvåbeningarna hjälpa er eller inte? Och så slutar du med en sådan cliffhanger - nu kommer vi inte att få en blund i ögonen i natt! En sak är säker Dina - du behöver inte oroa dig, du är redan en fullpälsad bloggare!
SvaraRaderaKramar och tassklappar
Men Dina, hoppas att du och dina ungar kommer att få ngn stans att bo framöver. Vilka snälla tvåbeningar iaf som gav er mat.
SvaraRaderaHåller tassar och Mattes tummar!
Tass Tass
Mozart och Vincent, i dagens blogg ska jag berätta vad som hände!
SvaraRaderaGustav, tvåbeningar har ju så konstigt luktsinne och använder så konstiga kryddor. Vi vill ju att det ska smaka GOTT.
SvaraRaderaSippo, ja kryddor kan ställa till en hel del, förutom att de förstör själva smaken.
SvaraRaderaDui och Deco, jag tror det är många katter som inte hade levt idag om det inte funnits snälla människor. Tur att vi träffade snällisar.
SvaraRaderaSambo och Roxy, visst mår man dåligt när man inte får mat när man är hungrig. Vi var ju jätterädda dessutom.
SvaraRaderaAlice, det var verkligen snälla människor utanför det där lilla huset. Du ska få höra.
SvaraRaderaFindus, Isak och Rasmus, vi undrade också hur det skulle gå för oss när "vårt matställe" var stängt.
SvaraRaderaGunilla och Frasse, stackars dig som inte kunnat sova i natt. Men vi sov inte så gott heller när det här hände må du tro.
SvaraRaderaM, C, T, S, jag hoppas också jag ska få ett bra hem så småningom. Bra att ni håller tassar och tummar, sån hjälper!
SvaraRadera