Katten Dina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Dina på Södertälje Katthem.

Idag kommer det bli en längre blogg än vanligt. Vi tycker egentligen inte om långa inlägg eftersom vi själva inte har riktigt tid att läsa såna, men eftersom blogghjälpen ska resa bort i morgon och inte kommer hem förrän på söndag och vi tror att flera undrar vad som hände med mig, vill jag inte förstöra helgen genom att inte låta er veta.

Jag skulle alltså avlivas och tid var redan beställt hos vettisen. När vi kom fram till vettisen var jag förstås fortfarande vettskrämd och det gjorde ont i nosen och överallt efter att jag skurit mig på den där trasiga rutan. Jag bars in till vettisen i min bur och matte sa, jaha, här är hon som ska avlivas. Vettisen frågade varför och då sa matte att hon har bitit en person och det går inte att ta i henne.

Då frågade vettisen var jag kom från. Hon är från Södertälje Katthem svarade matte. Jaha, sa vettisen, har du talat med dem om att du ska avliva henne? Seriösa katthem har ofta en skrivelse i sina kontrakt att man inte får avliva eller sälja katten utan deras vetskap och medgivande.

Det visste ju inte matte, trots att hon skrivit under ett sånt kontrakt. Då är det bäst vi ringer dem först, sa vettisen. Jag sätter på högtalartelefonen så du hör vad som sägs. Så ringde hon.

Södertälje Katthem svarade en röst. Jag kände igen den rösten direkt. Det var en av de snälla tjejerna på katthemmet som tagit hand om mig tidigare. Hej, vi har en katt här som kommer från er som ska avlivas sa vettisen. Jaså, vem är det och varför då? Sa tjejen på katthemmet. Ägaren säger att hon inte går att ta i. Dessutom har hon bitit en person och sen har hon skurit sönder sig på en glasruta så hon blöder både på nosen, över ögat och på baktassen, sa vettisen. Vad heter katten frågade tjejen på Katthemmet. Dina, sa vettisen. 

Dina? Sa tjejen. Går inte att ta i ? Det måste ha hänt något. Hon är ju världens gosigaste katt, sa tjejen. Det tycker inte ägaren sa vettisen. Nähä, men det tycker vi. Sy ihop katten och kom hit med henne. Vi tar tillbaka henne. Här ska inte avlivas nån katt!

Jag blev så glad när jag hörde det, så jag visste inte vad jag skulle göra. Fast så tänkte jag att det gör nog ont om de ska sy ihop mig. Men innan jag visste ordet av hade jag somnat ifrån alltihop och vaknade inte förrän jag var tillbaka på katthemmet.

Där tog den snälla tjejen emot mig. Hon följde med mig till samma bur som jag bott i innan jag flyttade. Där hade hon gjort i ordning med dynor, mat, vatten och lite godis. Det var ganska sent på kvällen nu och tjejen skulle egentligen gått hem för dagen. Men hon väntade på mig. Sen gick hon ut och köpte nåt att äta till sig och så kom hon och satte sig i min bur så jag fick ligga nära henne länge, länge. Jag kände mig alldeles lugn igen.

Varje gång jag vaknade undrade jag om jag drömt alltihop, men den snälla tjejen smekte mig och sa att allt skulle bli bra.

Jag fortsätter berätta på söndag.