Katten Bobo på Södertälje Katthem släpper en överraskning!

 Hej, det är Bobo.

Nu har jag verkligen lyckats lura er allihop! Till och med blogghjälpen har blivit LITE lurad.

Det hela började i lördags. Det kom två människor till katthemmet på loppisen. De stannade framför min bur. Som vanligt var jag framme vid dörren och hälsade på dem. Jag sa att de var välkomna in, men eftersom det var loppis fick inga besökare gå in i burarna då det stod öppet ända ut på gården.

Nån gick i alla fall efter blogghjälpen som var ute för tillfället. När hon kom upp hälsade hon på människorna som stod utanför min bur. Efter alla katter som varit bloggare på katthemmet och som fått nya hem, har hon ju blivit lite van vid att bedöma människorna som fastnar för oss.

Det dröjde inte länge förrän hon förstod att det här kunde vara just MINA människor. Hon berättade lite om mig och gav också ett papper där det stod lite om varför jag reagerar som jag gör. Det beror på lite dålig självkänsla, faktiskt. Hon tänkte, att om de läser det här och ändå är intresserade av mig, så är det nog mina människor.

 Hon släppte in dem i min bur, men såg noga till att jag inte smet ut. Jag ville gärna hälsa på dem, och jag gjorde det förstås på mitt sätt. Jag tyckte mycket om dem, men som ni vet kan jag inte helt låta bli att nafsa lite. Matte förstod att det var kärleksbett och inget elakt bett.

Så skrevs en intresseanmälan. Blogghjälpen sa att hon skulle ringa och göra hembesök. Dagen efter skulle hon till öppet hus och undrade om det passade att hon tittade förbi i mitt kommande hem på vägen dit. Det gjorde det.

Det visade sig vara ett hem som skulle passa mig perfekt. När blogghjälpen kom tillbaka till katthemmet kom hon in till mig och berättade. Jag blev jamarglad, men lite nervös också förstås. 

Så igår tänkte vi berätta om det här på bloggen, men blogghjälpen tänkte att det nog inte är så bråttom. Det dröjer nog några dagar innan du får åka hem i alla fall, sa hon.

Jag hade förstås jamat med matte och förstod att blogghjälpen än en gång hade fel! Jag kände på mig att det skulle gå undan nu!

Så idag ringde matte och undrade om hon kunde hämta mig idag! Visst - jag var resklar!

Mitt på dagen kom blogghjälpen och släppte ut mig ur buren, så jag kunde säga hej då till mina kompisar (bild 1). På bild 2-3 ser ni att jag tackar blogghjälpen för det hon gjort för mig. Vi har verkligen kämpat tillsammans för att jag skulle få det kanonhem vi nu tror att jag fått.

På bild 4 ser ni min nos i springan på transportburen. Den satt jag i när jag åkte HEM!


Jag vill tacka all som stöttat och följt mig på min väg till ett eget hem. Ni anar inte hur mycket ni betyder för oss katter!

Snart får ni hjälpa en ny kompis att hitta sitt kanonhem.