Vi märkte snart att det började röra sig mer människor i ladan där vi bodde. En del kände vi igen, men det fanns andra också,som vi inte sett tidigare.
Vi hörde att de pratade om att de måste göra nåt åt "problemet". Vi förstod först inte vad problemet var, men insåg sedan att det var - det var VI!
Jag och min bästa kompis Rakel, kröp ihop i ena hörnet på ladan och lyssnade spänt på vad som sas. Det lät inte trevligt.
Vi såg en man gå omkring och spana på oss. Under armen hade han en lång pinne som såg väldigt konstig ut. Vi hörde nån nämna ordet "gevär".
Idag får ni se min bästa kompis, Rakel, på bild också.
Nämen det var det värsta....VAD skulle han göra med geväret?? Jag vågar inte ens tänka tanken. Puh, ni är ju i säkerhet där på bilden, då kan jag andas igen...
SvaraRaderaGustav, ja, det där geväret visade sig vara en otäck grej.
RaderaNä men fy nu blir det nästan för läskigt!! Gevär! Räkan håller tassarna för öronen nu, trots att jag säger att du ju ÄR i säkerhet!
SvaraRaderaSven, jam, det är verkligen läskiga grejer.
RaderaNää, fy vad hemskt det låter.
SvaraRaderaVågar knappt tänka på vad du ska berätta härnäst.
Vilken tur att ni gömde er.
Din bästis är lika söt som du tycker jag.
Ozzy
Ozzy, det gick på rena instinkten att ta skydd!
Raderauschjamans så otäckt med det däringa geväret, dumma tvåbeningar
SvaraRaderaTur att ni är i säkerhet nu iaf, så man kan andas ut. PUH!
Tasskram till er
M, T, S, det är verkligen inga trevliga saker!
RaderaPs. Det kan ju ALDRIG vara ni som är 'problemet'. Problemet är tvåbeningar som ej kastrerar och ser till sina Katter! ARG!
SvaraRaderaSven, nää, där jamade du verkligen nåt viktigt och riktigt!
RaderaFy jam vilken otäcking som kom in där i er lada med ett gevär *ryser*
SvaraRaderaTassklappar o Nosbuffar