Blogghjälpen har ordet

Så har det blivit en sån där konstig dag igen. En dag då man känner både glädje, saknad, vemod, hopp och förtröstan.

Lilla Pauline har fått sitt kanonhem tillsammans med sin bästa vän och sitt stöd i livet, Milton.

Pauline har inte haft nån bra start i livet. Det skulle inte förvåna mig om hon använts både som fotboll, handboll och mycket annat som kattunge. När hon kom till katthemmet var hon livrädd. Hon kom tillsammans med sin mamma och sina syskon. Ingen av dem var en trygg katt, men Pauline var nog den som tagit allra mest skada av sin dåliga uppväxt.

I början kunde man inte titta på henne innan man fick en smäll av tassen. Det var en reflex hos henne. Tyvärr tidigt inlärd, så den satt djupt. Vändningen kom egentligen när vi hittade en kompis till henne, Milton. Det var en trygg och snäll kille som hade haft lite otur tidigare. Han fick ett hem, men den andra katten som redan fanns i hemmet, kunde inte acceptera honom, så han kom tillbaka till katthemmet. Till lycka för Pauline!

De fann varandra och Pauline började förstå att människors händer inte var farliga. Hon buffade ofta på Milton och var det så att man höll på att klappa honom kunde man "råka" klappa Pauline också utan att tassen kom upp.

På öppet hus var det flera som var intresserade av att ta Milton, men ingen ville ha Pauline också. Vi ansåg att det skulle vara katastrof, särskilt för Pauline, att sära de två.

Så åkte blogghjälpen förbi ett stall i höstas där det bodde en familj som tidigare tagit katter från oss. Blogghjälpen beslöt sig för att åka in och höra hur det var. Det visade sig att matte inte mådde bra. Det är alltid tråkigt när nån man gillar inte mår bra.

För några veckor sedan togs ny kontakt för att höra om läget och det visade sig då att matte mådde mycket bättre. Hon berättade också att två av de katter som sedan länge bott hos henne hade gått bort, varför hon hade möjlighet att ta emot några andra. Valet föll (givetvis) på Pauline och Milton, då vi visste vilket fantastiskt hem dessa katter skulle kunna få. De bor i ett stort hus "på landet". Både matte och husse har ett stort hjärta för alla djur och hon tvekade inte en sekund när jag berättade om Paulines lite egna beteende, utan hon ville komma och besöka dem på katthemmet. Så blev det.

Tyvärr blev Milton sjuk i samma veva, så de kunde inte flytta med detsamma. Vi var flera vändor till veterinären med honom och prover togs. Milton var lite låg. Han fick medicin. Matte hörde av sig varje dag och undrade hur läget var, men vi kom överens om att han skulle stanna på katthemmet tills vi var säkra på att han inte skulle behöva åka till veterinären igen, allt för att inte stressa honom i onödan.

Meningen var att vi skulle få provsvar igår, måndag. Redan i helgen såg vi att Milton blev piggare och mer sitt gamla jag. När så provsvaren kom befanns det att han skulle ha en ny medicin. Vi berättade det för matte. Hon sa att det inte var några problem för henne att ge medicinen så vi kom överens om att hon skulle hämta Pauline och Milton.

Som väntat blev Pauline ganska stressad över att fångas in och satt i transportbur, men tack vare vår vana och duktiga hälsoansvariga gick det bra.

Meningen var att de skulle landa i gästrummet i nya hemmet. Idag fick jag information från matte att Milton inte gillade att dörren stängdes (det gjorde han i o f sig inte på katthemmet heller) så han har redan varit ute i hela huset och hälsat på alla. "Det känns om om han alltid bott här" sa matte. Pauline har nöjt sig med att undersöka gästrummet och det är stort bara det för att vara Pauline.  När hon är redo kommer hon följa med Milton på upptäcksfärd i hela huset!

Så blev det för bloggkatten Pauline. Jag kan inte vara gladare och mer tacksam över hennes och Miltons nya hem.

Nu ska en annan kisse ta vid som bloggkatt. Hon kommer presenteras i morgon om allt går som planerat.

Tack alla ni som följt och kommenterat bloggen. Ni är ett stort stöd för våra katter i väntan på deras egna hem.

Nu hoppas jag att ni stöttar nästa bloggkatt också. Hon behöver också uppmuntran och hjälp att finna sitt egna för-altid-hem!