måndag 9 februari 2015

Katten Rubina på Södertälje Katthem berätter


Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Den där ladan där vi bodde, var ganska stor. Den rymde många katter. De försvann en efter en. Vi hörde tjejen tala i telefonen och säga att hon lyckats hitta nån som tog hand om alla hon fångat redan, men att hon behövde några platser till. Det var framför allt två stycken, en svart och en gråtigrerad som hon måste hitta nån som kunde ta.

Jag och min kompis Rakel tittade på varandra. Var det oss hon menade? Jag var ju svart och Rakel var ju gråtigrerad. Hmmm.

Det gick en dag, sen kom tjejen tillbaka med den där stålburen. Vi hörde att hon sa att hon lyckats få plats åt oss på ett katthem. "Nu ska jag bara få in dem i fällan" sa hon.

Vi förstod inte riktigt vad det betydde, men våra magar skrek av hunger och hon la in jättegod mat i stålburen. Vi väntade länge, länge och funderade på hur vi skulle göra. Sen sa Rakel "kom, vi måste ju äta". Hon smög fram till fällan, sen gick hon in i den och åt. Inget hände. Då jamade hon till mig mellan tuggorna "kom, det är jättegott".

 Då sprang jag fram och in i fällan också! PANG!


15 kommentarer:

  1. Det var förstås inte kul att bli fångad i en bur, men jag anar att det var det allra bästa som kunde hända. Och att det var jamarstor tur att det fanns åtminstone EN människa som kunde tänka på det där stället!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gustav, tänk om inte den där tjejen funnits där... *morrhårsdarr*

      Radera
  2. Det var det bästaste ni kunde göra, fast det måste ha varit jätteläskigt just då.
    Nu är ni i trygghet :)

    Nosgos

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hjulia Huller om Buller, jam, vi har nog börjat förstå nu att det var bra trots allt.

      Radera
  3. Ni måste ha blivit så rädda! Men vi som förstår vad det var inser att det var det bästa som kunde hända! Nosbuffar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dui och Deco, ja, rädda är bara förjamet...

      Radera
  4. Jamarns så läskigt med smällande stålburar. Jam blir ju nervös av att bara se kattransporten ju. *ryser*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sippo, jam, de där burarna är otäcka - fast bra ibland.

      Radera
  5. Förstår att ni blev rädda när det small till, men så här i efterhand var det ju härligt för er båda när det skedde, för då kom ni ju till katthemmet o fick värme o mat.

    Ozzy

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ozzy, jam, men det tog tid innan vi förstod.

      Radera
  6. Så fantastiskt att tjejen lyckades rädda så många katter och hitta hem åt dem. Vilken tur ni hade som också blev fångade av den snälla tjejen. Det var väl det bästa som kunde hända!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Marie, ja, det var en väldigt snäll tjej. Till skillnad mot gevärsgubben.

      Radera
  7. Vi har läst i kapp nu, och är alldeles tagna av din och Rakels skakande historia. Komma med gevär, det är ju inte klokt!! Vilken tur att ni vågade tassa in i buren, annars ni kanske inte hade funnits hos oss i dag... <3
    Kramar och tassklappar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gunilla, Simba och Tasse, nä, det har ni rätt i. Det har vi inte tänkt på. Tänk om gevärsgubben fått tag på oss!

      Radera
  8. Måste varit jamarns läskigt när den där luckan slog igen *ryser*

    Tassklappar o Nosbuffar

    SvaraRadera

Blogghjälpen har ordet

Så sitter man här igen med känslor som sticker iväg åt alla möjliga håll.  Varken Stina eller Mario har haft ett riktigt hem nån gång. Det m...