Katten Rafael på Södertälje Katthem presenterar sig

Hej, jag heter Rafael och bor på Södertälje Katthem.

 Jag blev utvald till bloggkatt av Foppa som flyttat till ett kanonhem. Jag vågar egentligen inte alls vara bloggkatt. Jag är så blyg. Jag har jamat till blogghjälpen att det som syns av mig på dagens bild är det enda ni kommer få se! Hon svarade att vi nog får se hur det blir med den saken. Jo, det ska hon nog få se! Jag kommer ALDRIG visa mer av mig.

Hon bara svarade att vi lämnar det nu. Nu ska jag berätta hur jag har haft det i mitt tidigare liv och hur jag upplevde hur det var att komma till katthemmet. Fast egentligen vet jag inte om jag törs? Det är inte så lätt att vara rädd ska ni veta. Det ska jag snart försöka berätta mer om.

Blogghjälpen har ordet

Ja, så var det dags att sammanfatta den senaste bloggkatten igen. Att Foppa inte var så blyg som han låtsades där han satt bakom sina pelare på katthemmet visste vi. När man gick in till honom och gav honom lite tid så stångades och gosade han gärna. Vi visste att det fanns en annan katt bakom fasaden alltså.

När vi sen fick se film på facebook redan dagen efter han flyttat måste jag erkänna att jag ändå blev lite förvånad över att han anpassat sig så snabbt till sitt nya hem. Kompisen Folke/Odin hjälpte uppenbarligen till. Foppa var jätteblyg i början, men så fick han syn på Folke/Odin och då förstod han att det här var hans hem och - "resten är historia" som man brukar säga.

Nu kan jag inte räkna med att det alltid kommer gå så här fort för kommande bloggkatter att få nya kanonhem. Det är viktigt att det blir rätt hem också och då får det ta den tid som behövs.

Självklart saknar vi Foppa men vi är också så glada över att han nu är hemma.

Snart kommer en ny bloggkatt att presentera sig. Följer ni med på den resan också?

KAtten Foppa på Södertälje Katthem har nåt viktigt att berätta

Hej, det är Foppa på Södertälje Katthem.

Jag tror nog att ni alla har märkt att blogghjälpen håller på att tappa greppet. Hon säger ju att hon försöker hitta bloggkatter på katthemmet som hon tror kommer få sitt ett tag så att ni som följer oss ska hinna lära känna oss.

Min företrädare André hann göra 5 inlägg. Jag som följde efter gör nu mitt tionde och sista inlägg som bloggkatt!

Jo, det är sant! Jag har flyttat till mitt nya hem precis nu.

Ni kanske kommer ihåg att jag skrev om min kompis som hade ett skadat öga när vi kom till katthemmet. Det ögat fick opereras bort och han har fått ett kanonhem.  Men... nu är jag på väg till samma hem!

Det är inte bara så att jag får ett toppenhem, jag får träffa och leva ihop med min kompis sen innan vi kom till katthemmet. Kan det bli bättre?

Det har varit på tal ett tag att det skulle bli så här, men eftersom inget var bestämt ville jag inte skriva om det. Tänk om det inte blivit så! Men nu har det blivit så.

Ni får försöka ha överseende med blogghjälpen som väljer så tokigt, men både hon och alla andra är glada när hon har fel på det här sättet.

Jam, så kan det gå. Jag vill i alla fall tacka er alla som följt mig. Snart kommer nog en ny bloggkatt att presenteras. Hoppas det går fort för den katten också att få ett nytt, jättebra hem.

Katten Foppa på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Foppa på Södertälje Katthem.

Häromdan när blogghjälpen var på katthemmet satt jag bakom mina pelare. Jag brukar sitta där. Det är inte för att jag är rädd eller särskilt blyg. Nä, jag trivs helt enkelt att sitta eller ligga där! Så det så.

Annars fick en av mina burkompisar flytta igår. Det var trevligt för henne tycker jag, men jag funderar så klart på när det kan vara min tur. Blogghjälpen säger att  vi tar det lugnt. Min tid kommer, säger hon.

Under tiden är jag väldigt glad att jag slipper gå ute i den här kylan. Jag tänker på alla kompisar som inte har sån tur som jag utan som tvingas gå där ute och frysa och vara hungriga. Tänk om våra politiker kunde tänka lite på dom och besluta om obligatorisk ID-märkning för katter! Hur svårt kan det vara undrar jag.

Katten Foppa på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Foppa på Södertälje Katthem.

Idag är det (nästan) första advent. Vi tycker det är tråkigt att vi inte kan fira det mer er som vanligt. Därför har jag skrivit så här på Facebook idag:  

KAN DU TÄNKA DIG EN DIGITAL ADVENTSFIKA MED OSS?

Vi är så ledsna att vi inte kan ha adventsfika idag och samtidigt fira kattens dag, men vi har det tyvärr alldeles för trångt för att våga riskera att nån blir smittad. Vi är rädda om både er som besöker oss och om oss själva. Annars skulle många gärna ha bakat massa goda saker och suttit på katthemmet och prata med er och fikat, men det ser vi fram emot att få göra när läget blir bättre ur smittosynpunkt. Under tiden undrar vi om ni kan tänka er att skänka en ADVENTSPENG till oss trots att vi inte kan bjuda in er? I så fall kan ni skicka pengen till Swish: 12345 25408 eller PG 389341-9. Skriv gärna "ADVENT" på inbetalningen. Vi behöver er hjälp!

Samtidigt vill vi påminna om att vår second handbutik är öppen idag mellan 11-13. VÄLKOMNA dit. Där finns många fina saker!

 

Som ni förstår måste jag börja jobba på allvar för katthemmet nu! Vi måste ju överleva och få in pengar till allt vi behöver. 

Hoppas ni alla får en trevlig adventshelg!

Katten Foppa på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Foppa på Södertälje Katthem.

Idag är det inte jag som bloggar! Ni som följt bloggen tidigare känner nog igen de här kompisarna.

Jag har alltså lånat ut dagens blogg till Stina och Mario! 

Vi har fått bilder från deras hem. Som ni ser betyder de fortfarande allt för varandra. 

Deras kloka matte skriver att hon inte får klappa dom riktigt ännu, men att hon vet att det kommer ta tid. Hon skriver också att de mår jättebra (vilket tyvärr inte matte gjort som varit ordentligt sjuk i Covid. Nu mår hon bättre).

Stina och Mario har nog gjort vad de kunnat för att hon ska bli frisk, men de tycker nog det är skönt att de får tid på sig att lära känna matte och nya hemmet ordentligt.

Katten Foppa på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Foppa på Södertälje Katthem.

Idag ska jag för första gången berätta att vi har öppet i Second handbutiken mellan 11-13! Det är en av bloggkattens många uppgifter att se till att det kommer snälla människor och handlar massor av oss så vi får in pengar till vettisen, maten, sanden, hyran och en massa annat. Det behövs många pengar som ni redan vet.

Tyvärr är det ännu inte möjligt att besöka oss katter, men vi hoppas det kan bli öppet hus även här så småningom. Jag jobbar på det.

Som vanligt har vi några sjuka katter, men ingen är just nu allvarligt sjuk och de får så klart alla medicin och vård de behöver. Så gör man på ett seriöst katthem har jag fått lära mig. Så borde det vara överallt. Ska man ha djur måste man se till att de får hjälp om de behöver.

Nu ska jag ta hand om de som städar och hjälper oss med allt. Volontärer kallas dom. Vill du bli volontär hos oss? Skicka ett mail till info@sodertaljekatthem.se i så fall och berätta lite om dig. Vi hörs!

Katten Foppa på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Foppa på Södertälje Katthem.

Det var, som ni förstår en omtumlande första tid för oss alla här på katthemmet. Flera var sjuka. En kompis hade ett skadat öga som måste opereras bort, men han klarar sig jättebra med ett öga och har dessutom fått ett kanonhem. Andra hade problem med tänderna som de fått hjälp med, några hade lite problem med magen och så vidare, men alla fick den hjälp de behövde. Vi förstod att det kostade massor, men eftersom det tydligen finns snälla människor som skänker pengar till såna som oss så klarade katthemmet det. Det hade vi aldrig varit med om tidigare.

Jag började så småningom förstå att det inte var farligt att bli klappad. Fast man kan inte bara komma in i min bur och tro att jag ställer upp! Nä, man måste först presentera sig och tala om att man är snäll. Då kommer jag ofta fram och låter mig klappas. Det vet till exempel blogghjälpen som fick klappa mig senast hon var här. Hon såg jätteglad ut.

Nu vet ni lite om hur det var när jag kom hit. Snart ska jag börja berätta lite mer om vad som händer runt omkring mig här på katthemmet. Det är en hel del må ni tro.

Katten Foppa på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Foppa på Södertälje Katthem.

När vi hade suttit i de där konstiga burarna en lång stund stannade bilen och vi bars ut. Vi märkte att inte alla var med och undrade vad som hänt med våra kompisar. Senare fick vi veta att eftersom vi var så många fanns det inget katthem som kunde ta oss allihop utan vi fick åka till olika katthem.  Ingen blev lämnad kvar i alla fall.

Jag hade i alla fall flera kompisar med. Det var bra för jag var väldigt rädd och nervös och det kändes bra att ha kompisar omkring sig då. Vår människa hade ju inte haft tid att klappa oss eftersom vi var så många, så jag var ovan vid all beröring.

Vi blev i alla fall undersökta av en vettis när vi kom till katthemmet. Flera av oss var väldigt sjuka men alla fick den hjälp de behövde. Jag var inte så sjuk, men för min del var det värsta att jag var så rädd. Man sa att jag inte behövde vara det och att de skulle ta hand om mig på bästa sätt. Det lät ju bra - men jag undrade om det verkligen var sant.

Katten Foppa på Södertäje Katthem berättar

Hej, det är Foppa på Södertälje Katthem.

Som jag berättade i mitt senaste inlägg så började det hända saker i lägenheten där jag och alldeles för många kompisar bodde. 

Redan nästa dag kom det fler människor till lägenheten. De hade med sig konstiga lådor som de kallade kattburar. 

Först talade dom med oss på ett lugnt sätt. Det blev så klart ganska oroligt för vi förstod ju inte vad som skulle hända. Men på nåt sätt förstod många av oss att de ville oss väl. De började locka in oss i de där kattburarna. Jag låg och tittade på dom och märkte att de försökte ta med dom som var sjukast först. Efter ett tag var det min tur att bli inlurad i en kattbur. Det var läskigt. Ingen hade ju hjälpt oss förut så varför skulle några plötsligt vilja hjälpa oss? Vi förstod ingenting när vi blev utburna i bilar som for iväg. Vart skulle vi nu?

Katten Foppa på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Foppa på Södertälje Katthem.

Nu är det dags! Jag ska berätta lite om hur det var innan jag kom till katthemmet. Jag skulle helst vilja glömma den tiden, men det går ju inte. 

Till att börja med var vi bara några få katter i lägenheten. Det var ju OK. Men eftersom vår människa inte kostade på oss kastrering så blev vi snabbt fler. Och fler. Och fler. Och fler. Ja, det tog liksom aldrig slut. Till sist fick vi knappast rum på golvet i lägenheten. Jag tappade räkningen när vi var 25 katter, men nån har sagt att vi var mer än dubbelt så många till sist. 

Vi mådde inte bra heller. Flera var faktiskt så sjuka att de dog. En dag kom det människor till lägenheten som vi aldrig träffat. De sa att det var bland det värsta de sett. 

Vi hade ju aldrig sett nåt annat så vi trodde ju alla katter hade det så. Men nu började det hända saker...

Katten Foppa på Södertälje Katthem presenterar sig

Hej. Jag heter Foppa. Jag är lite blyg. Jag blev jätterädd när André sa att jag skulle bli bloggkatt. Han frågade inte ens. Han bara sa. Jag hade inget att välja på. Hade jag haft det hade jag sagt nej.

Nåjam, jag ska göra så gott jag kan. Men när blogghjälpen tyckte att hon skulle blixtra på mig, då fick hon nobben! Jag visade inte mer än det ni ser på dagens bild. Nån måtta får det väl vara.

Men sen talade vi lite och då lovade jag att visa lite mer av mig nästa gång hon kommer.

Och nästa gång ska jag börja berätta lite om hur jag haft det. Det kanske inte är det roligaste ni läst, men det är sanningen.

Blogghjälpen har ordet - igen

Ibland tror man alldeles fel, men det blir alldeles rätt ändå. Eftersom André behöver en människa som förstår att han behöver komma till en lugn miljö innan han blir sitt rätta jag, var jag orolig för att det skulle dröja innan den människan kom. Men där hade jag fel. Ibland är det fantastiskt att ha fel!

André är en liten herre som behövde mer utrymme än det han fick på katthemmet. Han kunde meddela det genom att nafsa ibland. Det förstod hans nuvarande människa. Jag hoppas allt går bra för honom i hans nya hem.

Även om André inte hann vara bloggkatt så länge så kände jag honom sedan innan. Det gör så klart att man saknar honom samtidigt som man gläds åt att han fått ett nytt hem. Samma känsla varje gång en bloggkatt lämnar mig. Men så ska det väl få vara?

Nu håller en ny bloggkatt på att förbereda sig. Hen kommer presentera sig snart. Följer ni med på den resan också?

Katten André tackar

Hej, det är André på Södertälje Katthem.

Oj, oj. Vilken dag det har varit. Först kunde jag ju inte sova i natt för jag tänkte bara på hur det skulle bli att flytta till ett nytt hem. Hur är kompisen som redan bor där? Finns det fönster man kan titta ut genom? Har de god mat där? Ja, det är många frågor som rör sig i huvet en sån här natt.

 Jag hade också intensivkurs med min efterträdare. Hoppas det går bra, för hen är lite nervös, precis som jag var. Jag sa att blogghjälpen får hjälpa till i början, men jag sa också att hen inte skulle lyssna för mycket på henne.

Sen gick hela dan. Jag försökte tänka på annat än flytten, men det gick förstås inte. Till slut kom matte och jag stängdes in i min transportbur. Det gillade jag inte, men det tar väl inte så lång tid att komma hem antar jag.

När ni läser det här är jag antagligen redan hemma. Kanske kommer matte hjälpa mig att berätta hur det går så småningom. 

Jag vill i alla fall tacka er alla som följer bloggen. Jag har ju inte bloggat så länge, men jag hoppas att ni kommer följa min kompis som kommer efter mig. Tack allihop för att ni finns.

Mitt sista inlägg kommer att bli nåt som jag la ut på facebook idag, till stöd för mina kompisar här på katthemmet som ännu inte fått ett eget hem. Det ser ut så här:

VILL DU GE EN "HELGONPENG" TILL VÅRA KATTER?

Nu i helgen är det Alla Helgons dag. På Södertälje Katthem har vi katter som både är eller kommer bli Helgon, tycker vi i alla fall. Vill du stödja dom genom att skänka en "Helgonpeng" till deras vård och uppehälle på katthemmet? Sätt i så fall in en slant på pg 389341-9 eller swisha till 12345 25408. Skriv gärna "Helgonpeng" på inbetalningen. Ditt stöd behövs!

 

Hej då och tack för mig! /André

Katten André på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är André på Södertälje Katthem.

Blogghjälpen brukar ju välja katter som hon tror ska stanna ett tag på katthemmet som bloggkatt. Men ibland väljer hon fel. Som i mitt fall.

Jag tror det bara hänt en gång tidigare att en bloggkatt hunnit blogga så kort tid som jag. Han heter Lennart och fick också ett hem efter bara några dagar.

Men nu är det så att på torsdag flyttar jag! Ni förstår att jag har mycket att stå i. Först ska jag ju lära nästa bloggkatt det Stina lärde mig, sen ska jag packa och planera för hemresan. Hoppas allt går bra i mitt nya hem och att katten som redan finns där gillar mig. Jag gör ett sista inlägg på torsdag.

 

 

Katten André på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är André på Södertälje Katthem.

Nu är jag glad att jag hamnade här när vi inte kunde bo kvar hos vår människa. Det var bra att nån reagerade och tänkte på att kontakta ett seriöst katthem.

Min kompis har redan fått ett eget hem. Det gör inget för vi var inte så beroende av varandra. 

Jag ska nu börja mitt jobb på riktigt. En av de viktigare uppgifterna är som ni vet, att ta tag i godisfrågan. De godisar ni ser på bilden var allt jag fick av blogghjälpen igår. Det är ju ynkligt lite som ni ser. Dessutom är det inte vanligt godis utan nåt som heter Calm, fast det smakar minst lika gott som annat godis.  

Det händer så klart en massa här på katthemmet, men jag berättar lite i taget. Det är mycket att ta in så här i början.

Katten André på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är André på Södertälje Katthem.

Nu ska jag börja berätta lite om mig själv.

Jag har haft ett eget, bra hem en gång i många år. Men så dog min människa och ingen i släkten kunde ta hand om mig och min kompis, så då fick jag komma till katthemmet.

Fast först skulle vi veterinärbesiktas. Vettisen sa att vi var friska båda två. Jag hade bara lite tandsten, men det var ingen fara. Det tyckte jag var konstigt för jag hade ganska ont i munnen. Dessutom kräktes jag slem, men det tyckte han inte heller var nåt konstigt.

Men sen fick vi flytta till katthemmet. Då undersöktes vi av deras vettis. Hon upptäckte direkt att jag hade FORL, en tandsjukdom som många katter får. Då fick jag dra ut de tänder som var angripna. Dessutom hade jag rejält med tandsten som också måste tas bort. Sen fick jag specialfoder för att jag kräktes. Då gick det över och nu mår jag bra.

Jag tyckte det var slarvigt av första vettisen och säga att vi var friska båda två, för det var vi inte.  Tänk om jag kommit till nån som trodde på det. Då hade jag fått gå där med min onda mun.

Nu berättar jag inte mer idag. Eller jo förresten. I morgon öppnar vi vår second handbutik igen! Fast det får bara vara 5 besökare inne åt gången så man kan få vänta lite på att få komma in. Men det är det värt!

Katten André är ny bloggkatt på Södertälje Katthem

Hej, det är André på Södertälje Katthem.

Jag är utvald av Stina, som nyss fick ett eget hem, att bli ny bloggkatt här på Södertälje Katthem.

Hon jamade noga om för mig att det är ett ansvarsfullt och krävande jobb. Då sa jag först nej, men sen hjälpte hon mig att förstå hur man skulle göra.

Jag vet inte hur det kommer gå men ni får väl se hur jag klarar mig. Det måste ju bara gå på nåt sätt.

Till att börja med ska jag presentera mig. Det gör jag i nästa inlägg som kommer bli mitt första riktiga.

 

Blogghjälpen har ordet

Så sitter man här igen med känslor som sticker iväg åt alla möjliga håll. 

Varken Stina eller Mario har haft ett riktigt hem nån gång. Det måste vara en omtumlande känsla för dom att få ett eget hem och det kommer så klart ta lite tid innan de vänjer sig. Dessbättre vet matte det. Hon har vana vid blyga katter. 

Både Stina och Mario har fått några intresseanmälningar var för sig tidigare men vi har inte velat sära på dom. Ni som sett bilder på dom förstår säkert varför. De har även fått nån enstaka gemensam intresseanmälan, men vi tror inte det skulle blivit bra, så det hemmet godkändes inte. Vi har hellre väntat på att rätt person ska dyka upp. Av erfarenhet vet vi att det sker rätt som det är och det är värt att vänta på och under tiden blir de väl omhändertagna på katthemmet.

Just nu känns det ganska tomt inombords. I deras bur på katthemmet har en annan katt flyttat in. Det känns lite märkligt eftersom vi är vana att se Stina och Mario i den buren.

Stina har förstås utsett en efterträdaren. Det är inte så lätt att nu försöka sätta sig in i en annan katts tänkande. Vi hoppas ni vill följa den nya kattens  väg till ett alldeles eget hem. Och än en gång: tack för era kommentarer och ert engagemang. Utan er känns det bara meningslöst att låta en katt blogga.

 

Katten Stina rapporterar för sista gången från Södertälje Katthem

Hej, det är Stina på Södertälje Katthem.

Vilket dygn det varit!  Vi kunde ju inte sova nån av oss. Först måste vi ju säga hej då till alla kompisar på katthemmet. Alla önskade oss lycka till och de var nog lite avundsjuka också. 

Sen måste vi ju tänka igenom packningen en sista gång. Sen försökte vi sova. Vi höll om varandra och Mario jamade till mig att jag inte skulle vara rädd. Allt kommer bli bra. Men jag hörde ju att han darrade lite på rösten Han försökte nog låta lugnare än han var för att jag inte skulle oroa mig. Han är så snäll.

Sen kom blogghjälpen, fast då hade vår hälsoansvariga redan kommit och stängt dörrarna till våra transportburar, för vi låg i var sin. Sen dröjde det jättelänge tyckte vi, men så hörde vi att matte kom. Först fick hon skriva lite papper, avtal heter det visst. Sen berättade blogghjälpen lite om oss och sa att det nog är bra om vi får vara i ett litet rum till att börja med, eftersom vi kommer från den lilla buren och då kan det bli stressigt att ta in allt i lägenheten på en gång. Efter det bars vi ner till mattes bil och åkte HEM.

Det kommer bli en märklig och stor omställning för oss båda. Ingen av oss har ju haft ett riktigt hem nån gång. Vi undrar så hur det känns. Vi hoppas matte kommer berätta lite hur det går så blogghjälpen kan berätta det så småningom. Men först måste vi lära oss hur det är att ha ett alldeles eget HEM!

Tack alla ni som följt och stöttat oss på bloggen. Vi kommer sakna er, men det här är ju det vi kämpat för hela tiden!