Ni som läste bloggen igår kanske blev rädda när jag berättade att jag var skräckslagen när jag kom till katthemmet?
Nu är det ju så att många katter, de flesta faktiskt, blir väldigt rädda när de först fångas in och sedan hamnar nånstans där de inte känner igen sig bland främmande både två- och fyrbenta individer. Men vi katter är smarta. Den där första rädslan försvinner efter ett tag. Jag tror att vi alla tycker det var värt att vara rädd i början när vi börjar inse att vi är räddade. Så var det för mig i alla fall.
Jag lugnade mig så småningom. En dag kom vettisen och stack mig i nacken. Sen somnade jag. När jag vaknade hade jag lite ont i rumpan, men det var inte så farligt.
Jag började vänja mig vid livet på katthemmet och det dröjde inte så länge innan jag fick flytta ut i kattsalen. Det ska jag berätta mer om snart.
Ja Benny katter är smarta (mycket smartare än tvåbeningar) och du kom ju snart på att det inte var så dumt att komma in där det var torrt och varmt och du slapp slåss om maten. Dessutom fanns det många kompisar och snälla tvåbeningar. En början på ett bra liv helt enkelt.
SvaraRaderaNospuss
Björn, jam, när jag väl började förstå att det var bra att vara här blev allt mycket lättare.
RaderaDet är läskigt i början att hamna på en okänd plats med massa okända människor. Sen har vi ju inte alltid haft så bra erfarenheter innan. Men vi är jamarglada att du är på katthemmet och får all mat, värme och kärlek. Nu väntar bara ditt föralltid hem. PS! Matte har pratat mycket gott om dig och säger att du är en jättefin kille. Nosbuffar
SvaraRaderaMicke, Molle och Mary, har matte talat om mig? Och sagt att jag är en jättefin kille! Vad kul.
RaderaBra att du ganska snart fick flytta ut i kattsalen och börja din resa mot ett eget mysigt hemma!!
SvaraRaderaSven, jam, det är lugnare i karantän, men roligare i kattsalen.
RaderaDu kom till det bästaste stället. ALLA är jättesnällistar där.
SvaraRaderaHjulia Huller om Buller, jam, jag börjar faktiskt tro att det är så.
Radera