Katten Bobby på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Bobby på Södertälje Katthem.

Igår hade vi öppet hus. Det kom jamarmånga människor, men det var inte så många som skrev intresseanmälningar på nån av oss. Men blogghjälpen berömde mig och sa att jag hade skött allt jättebra.

Men sen överraskade hon mig genom att ta en bild där jag visade mina ögon! De har ni inte fått se ännu, men idag kan ni titta.

Sen har jag kommit på en bra grej tycker jag. Katthemmet behöver ju alltid pengar, men vi tycker också att djur och barn hör ihop. Som ni nog vet pågår insamling till Världens Barn nu. Vi är visserligen fattiga, men vi har ändå beslutat att skänka 20 kronor för varje såld kalender kommande vecka till Världens Barn. Hoppas många, många köper vår kalender så både de och vi får en rejäl slant! Den kostar 120 kronor + 36 kronor om man vill ha den skickad. Ni kan läsa på vår hemsida hur man gör om man vill beställa. Informera era vänner, arbetskamrater, släktingar, grannar och andra!

Katten Bobby på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Bobby på Södertälje Katthem.

Oj, oj, vilken rivstart det blir som bloggkatt! Här händer grejer hela tiden.

Först så är det Extra Stor Loppis i morgon med fika, lotteri, second handbutik och - framför allt - fina katter att besöka!

Vi har öppet mellan 13 -16. Alla snälla människor är välkomna.

Som om inte det vore nog, så har vi säljstart på vår kalender för 2019! I år kostar den 120 kronor. Om du inte har möjlighet att komma till katthemmet så kan vi skicka den. Då tillkommer tyvärr 36 kronor i porto, så det blir alltså 156 kronor.

Om du vill beställa den kan du göra på två sätt:

Sätt in 156 kronor på vårt plusgirokonto 38 93 41 - 9 eller swisha samma belopp till vårt konto 12345 25408. Var noga med att skriva namn och adress dit du vill att vi ska skicka kalendern. Får du inte plats på själva inbetalningen så skriv bara namn och skicka sedan ett mail till info@sodertaljekatthem.se och säg när du betalade och ange tydligt namn och adress i mailet.

Jag ska se till att skicka så snabbt jag bara kan!

Katten Bobby på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Bobby på Södertälje Katthem.

Så, nu har jag börjat jobba som bloggkatt. Det känns ansvarsfullt, men jag har blivit lovad att jag får ta allt i min takt.

Blogghjälpen var här igår och då försökte hon få mig att titta in i blixtmojängen. Men jag är inte riktigt där ännu. Det får nog dröja lite till innan jag vågar det. Ni får nöja er med att se mig så här ett tag till.

Kanske kommer jag att bli en katt som vågar njuta av att klappas så småningom, men det känns inte riktigt så ännu.

Flera har frågat om jag har ont i underkäken. Det har jag inte och jag kan använda den nu som vanligt. Men vettisen får ta det extra försiktigt när de ska göra nåt i min mun, som att dra ut tänder till exempel, för min underkäke är inte riktigt lika stabil som andra katters. Det kan jag tacka en elak tok för.

Nu måste jag förbereda morgondagens öppet hus. Det mesta har jag klart, men det är lite till som måste göras.

Katten Bobby på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Bobby på Södertälje Katthem.

Nu har ni fått veta lite av vad som hänt med mig innan jag kom hit till katthemmet. Jag tror ni alla förstår att jag nog inte hade klarat mig där ute om jag inte fått hjälp. Att äta med en sprucken underkäke är inte så lätt. Det hoppas jag ingen behöver uppleva.

Nu har jag tänkt börja jobba lite. Det är ju mycket att göra, det vet jag. Jag kan inte så mycket än, men jag ska få all hjälp jag behöver har blogghjälpen sagt.

Till att börja med har jag fått en alldeles egen filt av blogghjälpen. Det ger hon till alla bloggkatter och den får vi ta med oss till vårt hem den dagen vi flyttar. Då har vi nåt som vi känner igen och det är bra.

Nu ska jag börja förbereda öppet hus på torsdag!  Ni kommer väl?

Bobby sticker emelan med en glad nyhet

Hej, det är Bobby på Södertälje Katthem.

Jag vill bara berätta att Smulan är hemma igen! Familjen var på katthemmet idag och lånade fälla och åtelkamera. De behövde inte använda det, för ikväll jamade Smulan utanför huset och då började Tessie jama inne i huset också. Då gick Smulan in.
Både vi och familjen, och säkert också Smulan och Tessie, är jätteglada! Nu kan alla sova gott.

Katten Bobby på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Bobby på Södertälje Katthem.

Som ni kanske minns kom vettisen och skulle undersöka mig. Det tyckte jag inte om. Först fick jag ett stick i nacken. Sen minns jag inget mer förrän jag vaknade och kände mig lite groggy. Jag kunde inte gå stadigt på benen och hade lite ont i baken och i munnen också. På katthemmet sa de att jag blivit kastrerad och att man hade gjort i ordning min mun. Det visade sig att jag hade en långt gången tandsjukdom som hette FORL och en kraftig infektion och inflammation i munnen. Man hade dragit ut alla tänder utom tre.

Det var en svårare tandoperation än det brukar vara, för jag hade en fraktur på underkäken så vänster och höger sida satt inte ihop som det skulle med benförbindelse. Den skadan hade jag fått tidigare av en elak typ, men jag är inte besvärad av det nu.

Nu kanske ni förstår att jag hade svårt att äta och att jag hade ont och var rädd?

Katten Bobby på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Bobby på Södertälje Katthem.

Nu tänker jag fortsätta berätta min historia. Givetvis kommer jag berätta när det händer nåt med Smulan.

Som ni som följer min blogg kanske kommer ihåg, så vågade jag gå in i den där apparaten där det fanns mat, även om jag riskerade att bli bortförd som jag sett katter som gått in där före mig bli. Och så blev det också.

Jag fick åka brummis en bit. Sen bars jag in i ett hus. Snart märkte jag att jag hamnat bland en massa andra katter. Fast de satt i andra burar. De sa att det hette katthem. Jag var så klart rädd, men märkte att jag fick mat och att jag fick äta i lugn och ro. Ingen försökte ta min mat och ingen var elak heller. Det var rent och fint och min toalåda tömdes ofta. Men jag låg och undrade när detta skulle upphöra och jag skulle bli behandlad lika illa som jag blev innan jag kom hit.

Efter några dagar kom nån som hette Veterinär. Det var rätt obehagligt tyckte jag. Hon upptäckte en hel del på mig, men det ska jag berätta om nästa gång.

Katten Bobby har nåt tråkigt att berätta idag

Hej, det är Bobby på Södertälje Katthem.

Jag gör ett kort uppehåll i min berättelse idag för att berätta att Smulan, Tessies bästa kompis, har smitit ut från sitt nya hem.

Vi hoppas att hon kommer tillbaka, men hon behöver säkert hjälp för att hitta hem.

Om nån ser eller hör nåt - kontakta katthemmet på tel 08 550 32 000.

Ni kan också se annonsen på VILSE.NU: Saknad katt, Smulan

Katten Bobby på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Bobby på Södertälje Katthem.

Som jag berättade började det hända saker i kolonin där jag bodde. Det kom dit människor med mat och konstiga saker de satte på marken. Sen la de in maten i de där sakerna. Vi var ganska misstänksamma. Vi var vana att bli illa behandlade så oss lurade de inte i första taget.

Men efter ett tag gick en av våra modigaste kompisar fram och åt i den där saken. Då small det till nånstans och så bar man iväg med den där konstiga saken. Vi förstod inte vad som hände, men snart kom konstiga saken tillbaka med ny mat i.

Det gick många dagar och det där upprepade sig. Jag var fast besluten att inte låta mig luras, men samtidigt var jag lite nyfiken - och väldigt, väldigt hungrig.  Eftersom jag hade så ont i munnen hade jag svårt att hitta nåt ätbart.

En dag, när de som kom med konstiga saken hade suttit länge och väntat, bestämde jag mig. Det må bära eller brista, tänkte jag. Jag måste få mat!

KAtten Bobby på Södertälje KAtthem berättar

Hej, det är Bobby på Södertälje Katthem.

Som jag berättade i förra inlägget, var vi många katter som försökte skydda och hjälpa varandra. Det är tyvärr inte ovanligt att det blidas "kattkolonier". Så skulle det inte behöva vara om alla tog sitt ansvar och kastrerade och ID-märkte oss.

Det var förstås ingen som tyckte jag var värd vare  kastrering eller ID-märkning - eller nåt annat heller för den delen.

När vi rörde oss för att hitta mat var det ofta nån som ville oss illa. Jag fick till exempel en spark i ansiktet som gjorde fruktansvärt ont. Det fick till följd att jag inte kunde äta på flera dagar. Så fort jag försökte tugga fick jag så ont att jag slutade äta under en tid.

Öronen kliade nåt hemskt också. Det var nästan så jag undrade om nåt kunde bli ännu värre.

Men då började det hända saker i kolonien...

Katten Bobby på Södertälje Katthem börjar berätta

Hej, det är Bobby på Södertälje Katthem.

Oj, nu ska jag börja berätta om mitt liv. Det kommer varken bli roligt eller lätt, varken för mig eller för er som kanske läser min blogg.

Jag är född utomhus. Oönskad, oälskad för alla utom för min mamma. Tidigt fick jag lära mig att hålla mig undan för allt som var farligt. Farligast av allt var människor. Många verkar älska att göra rädda djur ännu räddare. En spark på höften verkade vara helt i sin ordning för vissa. Andra tyckte det var roligare att jaga mig eller kasta saker på mig. Att istället vara snäll och ge mig mat verkade inte aktuellt.

De enda som jag vågade vara nära var andra katter. Vi bildade en koloni. Det var ingen roligt liv där, men vi hjälptes åt i viss mån att skaffa mat och ge varandra skydd. Visst var det en hel del bråk också bland oss, men jag tog hellre stryk från en katt än från en människa.

Usch vad det känns tungt att tänka tillbaka på den tiden. Jag orkar nog inte skriva mer idag.  Men det finns mer att berätta...

Nya bloggkatten Bobby presenterar sig

Hej, det är Bobby på Södertälje Katthem.

Jag är en väldigt blyg katt. Jag bodde i samma bur som Tessie och Smulan och när Tessie frågade mig om jag ville bli bloggkatt när hon flyttade trodde jag hon skojade. Jag jamade att jag är jätteblyg och att jag inte vågar skriva nåt om det som händer här på katthemmet.

Då sa hon att hon tänkte likadant i början, men att hon snart blev van att blogga . Hon sa att hon fick hjälp av blogghjälpen i början, men sen gick allt av bara farten.

Jag var väldigt tveksam ändå, men så la sig Smulan i diskussionen och sa att jag skulle klara det. Det kunde vara min väg till att bli en tryggis, jamade hon.

Jag vet inte om de har rätt, men jag tänkte prova i alla fall.

Fast ni får inte bli arga på mig om ni inte får några fina bilder till att börja med. Jag vågar inte titta in i kameran ännu. Fast blogghjälpen har sagt att det inte är nån brådska med det. Först ska vi börja berätta hur jag haft det.

Fast det börjar vi inte med förrän i morgon.

Blogghjälpen har ordet

Så var det dags igen. Ännu en bloggkatt har lämnat mig och katthemmet för att påbörja sitt liv i ett alldeles eget hem. Idag, den 11 september, är det precis ett år sedan på dagen Tessie började blogga.

Hon var väldigt rädd i början. Det började nog inte lossna förrän hon fick träffa Smulan. Deras vänskap var alldeles otrolig att få ta del av. De som säger att katter inte har känslor vet absolut inte vad de talar om.

Jag tror att de kommer få ett kanonliv i sitt nya hem, men det är så klart en stor omställning. Får de bara T, T och K, Tid, Tålamod och Kärlek kommer det gå jättebra.

Visst känns det tomt - nästan som att mista en av sina egna katter, men vi har ju hela tiden jobbat för att det skulle bli så här - att Tessie och Smulan skulle hitta ett gemensamt hem. Men jag vet att nästa gång jag kommer till katthemmet kommer jag gå fram till deras bur av gammal vana. Sen kommer jag tänka: javisst ja, de har ju flyttat!

Jag har naturligtvis många gånger funderat på om bloggen fortfarande har nåt intresse. Ska jag fortsätta presentera en ny katt? Det tar ju liksom aldrig slut med katter som väntar på sitt för-alltid-hem. Visserligen har varje katt sin personlighet, men det varieras ju inte i oändlighet och nån gång måste ni som följer bloggen tröttna på att läsa om stackars katter som väntar på ett hem. Så går mina tankar.

Tomhet och glädje, vilken märklig kombination, men det är just så det känns just nu. När jag fick mail från försäkringsagenten idag att Tessie och Smulan blivit försäkrade på sin nya familj, då tänkte jag ÄNTLIGEN! Det är allvar nu. De har flyttat.

Tessie och Smulan reser

 Hej, det är Tessie på Södertälje Katthem.

Efter världens längsta natt och dag har vi nu rest hem!

Det var riktigt läskigt, må ni tro. Vi vet ju inte vart vi ska, men har bara hört att det är till vårt för-alltid-hem. Smulan var jättecool, men jag var lite nervös. Fast blogghjälpen tror att det kommer bli bra bara jag fått bo in mig lite. Hoppas hon har rätt.

I morgon kommer blogghjälpen berätta lite om hur hon känner. Hon saknar oss, även om hon är jätteglad över att vi fått ett hem.

Hoppas vi kan berätta nåt roligt när vi bott in oss.

Tack alla ni som följt oss! Utan er hade det varit mycket jobbigare att vänta på vårt hem. Ni har varit ett ovärderligt stöd för oss!

Tessie och Smulan förbereder sig för hemresan

Hej, det är Tessie på Södertälje Katthem.

Dagens bild är inte så tydlig. Blogghjälpen tog den genom vårt burfönster för hon vet att så fort hon öppnar dörren så skulle vi kliva ut ur burarna, åtminstone Smulan. Men vi ligger faktiskt resklara i var sin transportbur.  Det är bäst att vara redo!

Nu har jag tagit tass om mitt sista öppet hus här på katthemmet om allt går som planerat. Nästa gång det är öppet hus kommer nästa bloggkatt att ta över. Det kommer gå jamarbra.

På måndag ska vi åka hem. Gissa om det känns konstigt? Vi får höras mer då.

Tessie och Smulan berättar lite till

 Hej, det är Tessie på Södertälje Katthem.

Nu börjar det bli skarpt läge! Ser ni att det står BOKAD på våra presentationer på vår bur? Vi har länge sett andra som fått såna lappar, men nu är det vår tur!

Idag var blogghjälpen här och satte in  var sin transportbur till oss. Vi fick var sin filt också från vårt blivande hem, så vi skulle vänja oss lite. Sen ska ju jag ha med filten jag fått från blogghjälpen också.

Det blir nog så att vi flyttar på måndag. Det är bra för då hinner jag uppdatera min efterföljare lite. Det är ju mycket att ta tass om som bloggkatt. Fram till dess jobbar jag som vanligt förstås! Och så provpackar vi varje dag så vi inte glömmer nåt.

Tessie och Smulan på Södertälje Katthem har nåt viktigt att berätta

Hej, det är Tessie på Södertälje Katthem.

Idag är det så konstigt allting så både Smulan och jag måste blogga.

 Blogghjälpen har gjort hembesöket för oss. Hon och alla i Adoptionsgruppen har godkänt vårt nya hem!

Nu kommer våra människor att ringa till katthemmet och komma överens om när vi ska flytta.

Gissa om vi kommer sova nåt i natt? Skulle inte tro det!

Katten Tessie på Södertälje Katthem är fortfarande nervös

Hej, det är Tessie på Södertälje Katthem.

Eftersom vi fortfarande inte vet hur hembesöket blir på måndag har Smulan och jag bestämt oss för att busa en hel del för att fördriva tiden. Blogghjälpen kom in och blixtrade mig precis när jag hade skjutit iväg en pingisboll med tassen. Det fick hon egentligen inte göra,  men hon gjorde det ändå.

Annars har vi varit ute i kattsalen och hälsat på våra kompisar och sprungit omkring lite. Jag har förstås tagit tass om öppet hus precis som vanligt. Här är det bisniss äs josjoal.

På måndag ber jag er alla att hålla tassar och tummar! Ni som följt bloggen vet varför.