Som jag berättade började det hända saker i kolonin där jag bodde. Det kom dit människor med mat och konstiga saker de satte på marken. Sen la de in maten i de där sakerna. Vi var ganska misstänksamma. Vi var vana att bli illa behandlade så oss lurade de inte i första taget.
Men efter ett tag gick en av våra modigaste kompisar fram och åt i den där saken. Då small det till nånstans och så bar man iväg med den där konstiga saken. Vi förstod inte vad som hände, men snart kom konstiga saken tillbaka med ny mat i.
Det gick många dagar och det där upprepade sig. Jag var fast besluten att inte låta mig luras, men samtidigt var jag lite nyfiken - och väldigt, väldigt hungrig. Eftersom jag hade så ont i munnen hade jag svårt att hitta nåt ätbart.
En dag, när de som kom med konstiga saken hade suttit länge och väntat, bestämde jag mig. Det må bära eller brista, tänkte jag. Jag måste få mat!
-1.jpg)
Vad bra att du gick in i smäll apparaten. Även om det var läskigt så kom du till snälla människor som vill hjälpa dig
SvaraRaderaMicke, Molle och Mary, jam, men det visste jag ju inte då.
Raderaojojoj så spinnande, vad hände sen?*svansdarrar*
SvaraRadera/MajaGräddnos
Maja Gräddnos, det var mycket som hände må du tro!
RaderaOj vad läskigt! Nu vet ju vi att det var det bästa som kunde hända att du gick in i den konstiga saken, men jag vet av egen erfarenhet hur läskigt det är när luckan slår igen.
SvaraRadera*nosbuffar*
Alice, visst är det läskigt?
RaderaVad jag blev glad över att läsa att du gick in i den konstiga mackapären för att äta.
SvaraRaderaDet var tack vare det som din lycka var gjord.
Väntar med spänning på hur du upplevde första mötet med snälla tvåbeningar.
Ozzy
Ozzy, jam nu vet jag ju det, men inte då.
RaderaDet är alltid lika skönt när berättelsen om den hemska delen av livet är avklarad, nu vet jag ju att det bara blir bättre och bättre, och du hade turen att hamna på ett riktigt toppenkatthem!
SvaraRaderaGustav, ja sämre kunde det knappast bli. Nu ser jag framåt.
RaderaDen där otäcka smällmackapären var det första steget mot ditt nya mycket mycket bättre liv. Tänk om de där människorna inte hade dykt upp med mat och mackapär.
SvaraRaderaDet blir spännande att läsa din berättelse som som verkligen berör oss alla.
Nospuss
Björn, då hade jag fortsatt att ha det eländigt och kanske inte överlevt.
RaderaKlart drt vsr konstigt men modigt av dig att båga gå in till slut! Nosbuffar
SvaraRaderaDui och Deco, jag förstod nog inte då hur modig jag egentligen var.
RaderaHeja Bobby!!! Vad modig du var som gick in i smällsaken!!:-)
SvaraRaderaSven, jam, jag var en riktig tuffing!
RaderaSån tur att du gick in i den där konstiga saken. Såklart du måste få mat. Hoppas verkligen att det inte längre gör ont i din mun!!!
SvaraRaderaMarie, det var tur att jag gick in där, för det hade nog gått väldigt illa annars.
Radera