Nu tänker jag fortsätta berätta min historia. Givetvis kommer jag berätta när det händer nåt med Smulan.
Som ni som följer min blogg kanske kommer ihåg, så vågade jag gå in i den där apparaten där det fanns mat, även om jag riskerade att bli bortförd som jag sett katter som gått in där före mig bli. Och så blev det också.
Jag fick åka brummis en bit. Sen bars jag in i ett hus. Snart märkte jag att jag hamnat bland en massa andra katter. Fast de satt i andra burar. De sa att det hette katthem. Jag var så klart rädd, men märkte att jag fick mat och att jag fick äta i lugn och ro. Ingen försökte ta min mat och ingen var elak heller. Det var rent och fint och min toalåda tömdes ofta. Men jag låg och undrade när detta skulle upphöra och jag skulle bli behandlad lika illa som jag blev innan jag kom hit.
Efter några dagar kom nån som hette Veterinär. Det var rätt obehagligt tyckte jag. Hon upptäckte en hel del på mig, men det ska jag berätta om nästa gång.
-1.jpg)
Det måste ha varit som att komma till paradiset att få komma in på katthemmet. Varmt och skönt, torrt och rent o h dessutom god mat som du fick äta i lugn och ro. Lägg därtill snälla och kärleksfulla människor.
SvaraRaderaVilken förändring i ditt liv. ❤
Vi håller allt vi har för att Smulan hittas snarast! En liten kisse ska inte gå ute vind för våg.
Nospuss
Björn, jam, på ett sätt var det så, men jag förstod ju inte det då - och kanske inte gör det fullt ut nu heller.
Radera"Säg den lycka som varar" jamade du undrande.
SvaraRaderaMen denna gången blev det en lyckoträff.
Förstår att du njöt av att kunna äta din egen mat ifred utan att behöva slåss för den.
Ozzy
Ozzy, jam, det var skönt att slippa slåss. Det har jag aldrig gillat.
RaderaÄven om det var läskigt måste det känts bra att få mat , vatten och att vara inne! Vettisen är lite läbbig men bra. Nosbuffsr
SvaraRaderaDui och Deco, det var väldigt bra att bli mätt i magen. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om vettisen ännu...
RaderaÄven om vettisen var otäck så var det det bästa som kunde hända dig att du kom till katthemmet! Där finns bara snällisar och man får hjälp så man slipper vara sjuk och ha ont. Fast jag förstår att det var läskigt i början, det tyckte jag med när jag blev infångad precis som dig
SvaraRadera*nosbuffar*
ALice, du vet ju också hur det känns i början, när man inte riktigt har koll på vad som hänt.
RaderaÅ, det där minns jag också, fast det var många år sedan nu! Jag hade levt ute i elände under lång tid men så gick jag i en sådan där bur och hamnade hos snälla människor som tog så väl hand om mig... aldrig kunde jag väl tänka mig att jag skulle få det så bra! Tass från Rafael, f.d. hemlösing men sedan 2010 en trygg innekatt som älskar att gosa.
SvaraRaderaKlosterkatterna, tänk om jag kan skriva precis som du en dag!
Radera