Igår fick ni ju veta att det är jag som ska bli ny bloggkatt. Idag tänkte jag börja berätta min historia.
Min mamma födde mig ute. Det var regnigt och kallt så hon letade efter nånstans där vi kunde få skydd och värme. Efter en tid hittade hon ett hus där vi fick komma in. Det bodde väldigt många katter där redan, men vad hade vi för val?
Det var inte så rent och det luktade starkt av avföring och smuts. Mannen som bodde i huset gav oss mat, fast det var inte kattmat, utan hundmat. Han hade nämligen flera hundar också. Mamma åt av det, för det fanns inget annat, och försökte se till att jag fick dia henne så mycket som möjligt. Men det var inte så lätt för mamma blev magrare och magrare och mådde inte alls bra.
Jag var ju så liten så jag förstod inte då att det var nåt tokigt med alltihop. Jag hade ju många kompisar att leka med. Vi växte ganska sakta och så småningom började jag inse att vi inte heller mådde så bra.
Vad var det som hände egentligen?
Hej vackra Inka!
SvaraRaderaÄven ditt liv började tufft precis som för Miranda. Det är intressant och berörande att läsa om din bakgrund men vi vill verkligen veta så fortsätt berätta för oss.
Alla vi som verkligen älskar katter vet ju att hundmat är uteslutet att ge till katter eftersom ni bl.a. behöver taurin som inte finns i hundmat.
Mannen i huset menade ju väl men det blev fel ändå.
Tycker så synd om din stackars mamma som skulle ta hand om er men inte fick tillräckligt med näring.
En bättre start i livet kunde ni verkligen fått du och dina syskon.
Nospuss
NAlleman64, det var synd om min mamma och tyvärr blev det synd om så många av oss på grund av att vi inte fick den mat vi skulle ha.
RaderaJag VET ju att alla katterna på katthemmet har tråkiga historier bakom sig. Och det är så ledsamt att läsa era berättelser, men ändå bra att veta att nu är du i säkerhet, och får den mat du behöver varje dag. Får tänka på det när jag läser vad du varit med om de närmaste dagarna.
SvaraRaderaGustav, jam, om du vet att vi är i säkerhet nu så behöver man inte bli så ledsen för vår skull.
RaderaSöta Inka, ingen katt ska behöva växa upp som du gjorde! Vet hur det känns då jag också levt många år under hemska förhållanden och min kropp är tydligt märkt av det! Varm nosbuff från Lucia
SvaraRaderaLucia, varken du eller jag skulle ha behövt ha det så dåligt när vi växte upp. Hoppas jag får ett lika bra hem som du en dag.
RaderaLilla Inka, inte kunde du veta att allt inte slog rätt till. Matte blir alldeles tårögd. Känns skönt att du och dina kompisar kommit till katthemmet och får mat och kärlek varje dag.
SvaraRaderaMicke och Molle, vi är jätteglada för att vi nu är i trygghet. Vi vill INTE tillbaka till det där huset vi kom ifrån.
RaderaMan äter ju vad som finns när man är hungrig och inte kunde ni veta att hundmat inte är bra för katter. Förstår att ni inte mådde så bra, varken av miljön eller maten. *sniff*
SvaraRadera*nosbuffar*
Alice, det var en hemsk tid. Ingen katt ska behöva må så dåligt som vi gjorde.
Radera