Ni som läste bloggen igår vet att Länsstyrelsen sa att de skulle komma tillbaka till huset vi bodde i eftersom de inte blev insläppta. Det gjorde de också några dagar senare. De började räkna oss katter. Vi var inte 17 stycket. Vi var 37.
Då sa Länsstyrelsen att vi måste avlivas för så många katter få man inte ha. Då sa gubben att han inte hade råd att låta avliva oss hos veterinär, utan han skulle ta dit en kompis som skulle skjuta oss.
Ingen av oss förstod riktigt vad det betydde, men vi trodde inte det var nåt bra. Vi undrade så vad som skulle hända med oss nu.
Nu är det så där jamarläskigt igen, måste hålla Sven i tassen när vi läser. Skjuta är inte ett bra ord...
SvaraRaderaCornelia, håll Sven hårt i tassen!
SvaraRaderaOj oj oj 37 stycken? Det var ju på tok för många att klara av att ta hand om för en person. Men att skjuta är ju helt fel väg att gå. Det är möjligen den enkla men också den okänsliga och grymma vägen. Otänkbart helt enkelt!
SvaraRadera