Blogghjäpen har bett om ordet idag.

Inka kommer fortsätta sin berättelse i morgon, men idag vill blogghjälpen berätta nåt annat angeläget:

Vi har idag varit inblandade i ett ärende där även sjukvård, hemtjänst, djurpolis och vanlig polis medverkat.

Med all rätt har ärendet med katten Maja uppmärksammats fb-sidan ”Du vet vad som händer i Södertälje”. Det är inte ofta vi på Södertälje Katthem går in i media och ger våra kommentarer, men i det här fallet gör vi ett undantag och ger vår syn på saken.

Vår verksamhetchef (VC) blev idag uppringt av en kurator. Hon berättade att de hade en patient som hade en katt. Katten hade varit ensam sen 12.6 (idag är det 23.6) eftersom matte låg på sjukhus. Kuratorn sa att hon talat med hemtjänsten och att vi bara skulle ringa dit så skulle de öppna så vi kunde hämta katten. Kuratorn skulle också på katthemmets inrådan be matte skriva under ett papper där vi tilläts gå in i lägenheten och hämta katten. Så skedde också.

Katthemmet ringde sedan till hemtjänsten och berättade att vi talat med kuratorn och att vi fått skriftligt tillstånd av ägaren att gå in i lägenheten och hämta katten. Då blev det tvärstopp! De kunde inte släppa in någon i lägenheten. Inte ens om ägaren givit tillstånd skriftligen. Vi bad att få tala med chefen till den som svarade, men blev informerade om att vederbörande brukade gå kl 11 och inte var tillgänglig.

Därpå började en mardrömslik historia. VC ringde tillbaka till kuratorn som i sin tur skulle med ett flyg och inte hade så mycket tid till ärendet. Hon skulle i alla fall be en kollega ta över och se till att vi kunde hämta både nycklar till lägenheten och tillståndet att gå in i lägenheten. Efter lång väntan ringde man tillbaka och berättade att matte inte hade några nycklar till lägenheten med sig!

Då kopplade katthemmet in djurpolisen. Där blev man först upprörd över att vi ringde dagen före midsommarafton i ett sånt här ärende, eftersom det var svårt att få tag i personal. Vi förklarade att vi själva blivit uppringda samma förmiddag och att vi inte kunde gjort något innan vi visste något. Det förstod de. 

Sammanlagt har VC ringt 29 samtal under dagen i detta ärende.

Djurpolisen, som gjort ett djurskyddsärende av detta, tog sedan kontakt med polisen och ringde tillbaka till oss och meddelade att så fort de hade en bil ledig skulle de åka till lägenheten. De bad oss möta upp där. De sa att det kunde dröja allt från en halvtimme till 20 timmar. I och med att det nu var ett djurskyddsärende var hemtjänsten tvungen att öppna.

Efter ett par timmar ringde polisen och sa att man var på väg till lägenheten och bad oss komma, vilket vi gjorde.

Vi hämtade katten, som vägde 1,9 kilo. Det blev direkt avfärd till djursjukhuset. Där blev man förskräckt över att se hur dålig katten var, starkt uttorkad och undernärd. Veterinären som tog emot var imponerad över vilket arbete VC lagt ner på att rädda katten.

Tyvärr var katten i väldigt dåligt skick efter att ha svultit så länge. 

Efter noggrann undersökning ringde veterinären upp länsveterinären och bad om tillstånd att få avliva katten för att undvika fortsatt lidande.

Vi ställer oss frågan hur hemtjänsten helt kunde ignorera att det fanns en levande varelse ensam i en lägenhet där den varken kunde förse sig med vatten eller mat på egen hand. De kunde själva slagit larm till t ex djurpolis, polis, sjukhus, katthem men valde att inte gör någonting.

Hade Södertälje Katthem inte engagerat sig i ärendet hade katten fortfarande legat i lägenheten och antagligen självdött. Vi mår alla väldigt dåligt av att ett levande djur behandlats på det här sättet och fått lida så oerhört, bara för att nån eller några inte kunnat lyfta på en telefonlur. När hjälpen äntligen kom, (inte tack vare hemtjänsten) var det för sent.

Vi anar vilket hemtjänstföretag det här gäller, men väljer att dubbelkontollera uppgiften innan vi går ut med det.

Vi är mycket kritiska till att ett hemtjänstföretag inte kan göra så lite som att lyfta på luren då ett djur far illa. Det hemtjänstföretaget förtjänar inte att ta hand om våra gamla och sjuka.