Katten Pauline på Södertälje Katthem berättar

 Hej, det är Pauline på Södertälje Katthem.

Nu har det mesta återgått till det normala - eller så normalt det kan vara på ett katthem.

Jag berättade ju igår om arbetet med att förbereda allt på katthemmet inför Loppis och Öppet Hus. Men en sak har jag inte berättat om ännu.

Flera av mina föregångare har ju berättat om sitt fina samarbete med Snickare Christer.  Vi har ju inte samarbetet så mycket - förrän i söndags!

Tidigare hade vi en jättefin halvhög grind in till kattsalen. När katterna var ute ur burarna hände det lite då och då att de hoppade över grinden. I vanliga fall gjorde det kanske inte så mycket, men såna dagar när vi har öppet hus, och dörren till katthemmet står öppen, då kan det bli katastrof om nån besökare skulle öppna en burdörr och en katt skulle springa ut!

Vi ville inte att det skulle ske så vi bad snickare Christer att sätta in en hel dörr med nät istället.

I söndags, innan öppet hus kom han till katthemmet med en jamarfin dörr. Jag hjälpte förstås till att visa hur han skulle göra, så allt gick jättebra. Vi diskuterade lite om vi skulle skoja till dörren lite och så gjorde Christer lite lister så den ser mycket roligare ut.

Den andra grinden kommer vi så småningom att ha som skogräns i entrén. Den kommer passa jamarbra där. Jag har lovat hjälpa till med det också!

Katten Pauline på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Pauline på Södertälje Katthem.

Idag är jag lite trött efter att jobb i helgen.  Många tror inte att det är så jobbigt att ordna med öppet hus, loppis, kaffe o s v. Men det är jamarjobbigt att få allt att fungera. Tur att vi har så snälla och duktiga volontärer som ställer upp för oss katter. För det är oss det gäller! Det är vi som behöver pengar och det är vi som får dem också.

Jam, inte direkt i tassen, men tvåbeningarna använder pengarna när de ska köpa mat, kattsand och till vettisbesök bland annat.

Jag tycker att alla som handlar till hemlösa katter skulle få handla gratis. Man skulle bara behöva säga i affären t ex att jag kommer från Södertälje Katthem. Då skulle de säga i affären Oj vad bra, då kostar det ingenting!

Men så är det inte - ännu.

Katten Pauline på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Pauline på Södertälje Katthem.

Puh, vilken dag! Först alla förberedelser inför loppisen. Att se till att allt stod på sin plats, att det såg snyggt ut, att det fanns snälla människor som hjälpte besökarna och tog betalt. Det gick väldigt bra. Alla gjorde bra ifrån sig och vi fick in många välbehövliga pengar till katthemmet.

Sen fick jag förstås se till så alla som ville fick köpa lite kaffe och gott bröd som förstås var hembakat. Jättegott, var det. Det gick också bra.

Sen var det ju öppet hus också. Då måste man ta tass om besökarna. Jag låg flera gånger i min stol och tittade på besökarna. Blogghjälpen var inne hos mig med godis. Jag lurade henne ordentligt må ni tro! Hon gav mig en godisbit, sen klappade hon mig lite. OCH  JAG TASSADE INTE TILL HENNE! Hon såg jättepaff ut.

Som tur var kom det andra trevliga människor som hade med sig godis till oss. Nu gäller det bara att få blogghjälpen att inse att det är VI som bestämmer NÄR och HUR MYCKET vi ska ha. Inte hon!

Katten Pauline på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Pauline på Södertälje Katthem.

Idag har jag nästan inte tid att blogga, men jag har ju viktiga saker att jama, så jag tar mig lite tid i alla fall.

Ett glädjande besked först, åtminstone för djuren i USA. Nu finns det lag på att man jämställer brott mot djur med brott mot människor i USA då djurplågeri  blir ett ärende för FBI. Hög tid för Sverige att ta efter detta!

Sedan kan jag berätta att Miss Mjau  skänker alla intäkter för närvarande till  Göteborgs Katthjälp. Det är ett jättefint initiativ. Handla gärna av dem så stöttar ni många hemlösa katter.

Sen till en annan viktig sak: Vi har ju öppet hus i morgon med loppis och fika mellan 15-17. Då har ni också chansen att köpa 2015 års fina kalender! Den kostar bara 100 kronor. Om man vill få den skickad sätter man in 100 + 25 kr i porto på vårt konto 38 93 41 - 9, textar namn och adress tydligt samt skriver "Kalender" på inbetalningen (annars kan vi tro att det är en gåva). Det borde vara lag på att det ska finnas åtminstone en kattkalender i varje hem! Så - nu fick ni ytterligare ett skäl att komma på öppet hus i morgon! Välkomna.

Katten Pauline på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Pauline på Södertälje Katthem.

Idag kan ni se hur tacksam jag är för det lilla. Jag slickar mig om munnen även för en pytteliten godisbit.

Annars är det mycket att göra nu för en bloggkatt.  Jag måste ju ordna med allt inför öppet hus och loppis på söndag. Sen är det ju så att vår fina kalender kommer börja premiärsäljas just på söndag. Jag har ordnat så att det finns ett gäng kalendrar klara då.

Den som inte har möjlighet att komma till katthemmet och köpa sin kalender kan sätta in 100 kronor + 25 kronor i porto på vårt plusgirokonto nr 38 93 41 - 9 och skriva namn och adress TYDLIGT och även ange att det gäller kalender. Annars är risken stor att pengarna tolkas som gåva.

Hoppas vi ses på söndag mellan 15-17.

Katten Pauline på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Pauline på Södertälje Katthem.

Idag har det varit öppet hus. Jag har tagit emot flera besökare, men ingen var intresserad av mig.

I alla fall kom blogghjälpen in i buren. Nu undrar jag om ni som läser min blogg idag, har tillgång till ett jättestort förstoringsglas?  I så fall kanske, kanske ni kan se det pyttelilla godisbit jag fick av henne.

Men trots den snåla tilldelningen jobbar jag vidare. Det är mycket att förbereda inför öppet hus med loppis på söndag mellan 15-17. Det kommer antagligen att bli extra mycket, eftersom jag just lagt tassarna på den sista uppdateringen av vår kalender för 2015. Med lite tur ska den finnas att premiärköpa på söndag!

Katten Pauline på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Pauline på Södertälje Katthem.

Nu ska jag skriva ett "vanligt" blogginlägg efter senaste dagarnas tråkiga inlägg.

Idag har inte blogghjälpen varit här en enda minut. Hon skyller på att hon har haft "annat att göra". Bland annat skulle hon hämta barnbarn på dagis. Det skulle väl vara OK om det var ett litet barnbarn, men han är 3 ÅR!

Tänk hur duktiga vi katter är när vi är 3 år. Inte behöver vi hämtas på nåt dagis då heller. Vi klarar oss ju utmärkt med ett bra hem, mat och gos. Men människorna är betydligt långsammare i sin utveckling.  De ligger liksom alltid efter oss. Har ni tänkt på det?

Nåjam, i morgon kanske hon kommer. Då är det öppet hus mellan 17-19. Jag kommer förstås att ordna allt på bästa sätt. Och alla kattvänner är välkomna!

Katten Pauline på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Pauline på Södertälje Katthem.

Idag är vi ledsna här på katthemmet. Igår berättade jag ju att jag tycker det är bedrövligt när tvåbeningar väljer att inte se att en katt far illa.  När nån väl reagerar är det ofta för sent.

Det fanns naturligtvis en anledning till att jag skrev om detta just igår. En av våra kompisar var just en sån katt som kommit in alldeles för sent. H*n mådde väldigt dåligt och vettisen tog prover igår. Sent igår kväll fick vi provsvaren. De var väldigt dåliga. Vi förstod det för h*n drack kopiöst med vatten och det är sällan nåt bra tecken.

Sedan vettisen undersökt kompisen idag igen beslutades att h*n skulle få somna in och slippa lida.

Sån känns lika sorgligt varje gång. Det känns som ett misslyckade. När katten äntligen kommit till katthemmet där den kan få hjälp, är det för sent. Det skulle inte behöva hända om alla tog ansvar för sina katter.

Vi tänker på dig, Kompis.

Katten Pauline på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Pauline på Södertälje Katthem.

Nu har blogghjälpen varit här igen. ÄNTLIGEN hade hon lite godis med sig. Vi jamade lite om olika saker.

Bland annat jamade vi om att det är för sorgligt hur ointresserade en del tvåbeningar är av nödlidande katter. Det händer alldeles för ofta att vi får in katter som är så sjuka att vi inte kan rädda dem ens med kvalificerad veterinärhjälp. Det känns som ett stort misslyckande varje gång vi tvingas inse  att en katt fått hjälp alldeles för sent.

Ofta säger människorna i kattens omgivning att de sett katten gå omkring i flera månader. De gör ingenting förrän katten är jättesjuk. Det borde finnas många som kunde hjälpa en nödlidande katt. Då menar jag inte bara katthem. De flesta av dem jobbar för högtryck och hjälper så många de har möjlighet att hjälpa.

Men även som privatperson kan man faktiskt göra något för en stackars hemlös katt som inte mår bra. Man kan t ex ta den till en veterinär. Många veterinärer och djursjukhus tar emot hemlösa, sjuka katter utan ersättning. De gör en stor insats. Det borde många privatpersoner också göra, tycker jag.

Katten Pauline på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Pauline på Södertälje Katthem.

Så, nu har jag klarat av Öppet Hus idag också. Trots att de kom en MASSA blött ner ute, kom det en del besökare. Jag tog förstås tass om alla.

Blogghjälpen kom in i min bur en stund. Det var en fullständig katastrof. Hon hade inte ett enda godis med sig! Hon sa att det var slut och att hon inte ville gå ut i regnet och köpa mer. Bah! Sån brist på planering får bara inte ske. Godis får helt enkelt aldrig ta slut.

Nu kommer hon ju i morgon också. Då hoppas jag verkligen hon har handlat ordentligt med godis åt oss.

Katten Pauline på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Pauline på Södertälje Katthem.


Dagens bild har jag lånat från Miriam i Kattgruppen. Miriams mormor ligger på sjukhus. Hon har en katt som heter Tass. Han längtar efter matte. Idag fick han följa med till sjukhuset för att hälsa på sin matte.

Behöver bilden nån förklaring?

Det enda jag tycker behöver förklaras är, varför inte fler sjukhus och äldreboenden tillåter besök av älskade husdjur.

Katten Pauline på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Pauline på Södertälje Katthem.

Idag har jag haft en djuptänkardag. Det har jag ibland och det är väldigt nyttigt.

Idag har jag tänkt att det finns många bra dagar i almanackan. Till exempel Hittekattens dag och Kattens dag. Då tänker man extra på hittekatter och katter i allmänhet.  Katthem och andra som bryr sig om katter brukar ordna lite särskilda jippon då.

Men jag kom fram till att jag saknar en dag. Det är Alla Sjuka Katters Dag. Tyvärr finns det katter som inte mår bra, och de behöver också uppmärksammas. Tänk om de också kunde få en dag. Då kanske de skulle känna sig lite piggare?

Katten Pauline på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Pauline på Södertälje Katthem.

Så har man fixat dagens öppet hus. Det gick bra. Två tjejer var inne hos mig. Jag var lite misstänksam i början, men de satt kvar så länge så till slut gick jag fram och tittade lite på dem. Fast de fick inte klappa mig riktigt. Jag väntar med sånt.

Blogghjälpen var här och visade prov på sin ökända snålhet. Alla katter fick lite godis av henne, men ALLA klagade på att det var alldeles för lite. Det säger väl nåt om situationen?

Nåjam, det här problemet har jag ju fått i arv, men jag tar itu med det omedelbart!

Katten Pauline på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Pauline på Södertälje Katthem.

Nu när jag berättat en del av min ganska sorgliga historia tänker jag ta itu med de vardagliga sysslorna här på katthemmet. Det vill säga de som en bloggkatt har.

I morgon är det till exempel Öppet Hus. Jag funderade ett tag på om jag skulle fixa till nåt annorlunda grepp, men  jag måste nog inse att mina företrädare ordnat det så bra, så jag fortsätter som vanligt.

Ni som kommer på öppet hus behöver alltså inte vänta er några överraskningar - bara jättefina katter som behöver ett eget, kärleksfullt hem. Välkomna i morgon mellan 17-19!

Katten Pauline på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Pauline på Södertälje Katthem.

Nu bodde vi alltså på katthemmet.  Jag var fortfarande rädd för tvåbeningarna och både fräste och tassade till dem som försökte klappa mig.

Mamma och mina syskon gjorde likadant i början, men sen tyckte de att det inte var farligt att bli klappad. Jag däremot har behövt längre tid på mig för att inse att tvåbeningarna inte är så farliga.

Numer har jag i alla fall inte klorna ute när jag tassar till nån. Blogghjälpen sa häromdagen att hon tyckte jag skulle sluta med att klippa till överhuvud taget, men det vet jag inte om det är läge för ännu.

Men hon tycker jag gjort enorma framsteg och säger att jag nog snart kommer få ett eget hem. Men innan dess ska jag hjälpa till med bloggen. Nån måste ju hjälpa blogghjälpen.

Katten Pauline på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Pauline på Södertälje Katthem.

Ni som läst bloggen tidigare förstod nog av gårdagens inlägg att vi var på väg till Södertälje Katthem. Fast det förstod vi inte då. Det enda vi förstod var att vi var livrädda.

När vi kom fram till katthemmet fick vi äntligen komma tillbaka till mamma. Vi kröp ihop så nära henne vi kunde. Trots allt kändes det bra när vi fick känna hennes närhet och värme. 

Efter ett tag kom en människa in i vår bur. Hon talade lite med mamma, sen försökte hon klappa oss. Men jag gjorde som jag brukade - jag klippte till henne med tassen och så fräste jag också! Människan missuppfattade hela situationen för att istället för att darra av skräck började hon skratta lite. Hon sa att om man är så där liten kanske man inte är så farlig även om man fäktar med lilla tassen och försöker fräsa.

Har ni hört så fräckt?

Katten Pauline på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Pauline på Södertälje Katthem.

Som ni kanske såg igår  kom det nån som ville hälsa på oss där vi låg i vår buske. Jag klippte till henne med tassen.

Konstigt nog blev hon inte så rädd som jag räknat med. Vi trodde nog att hon aldrig skulle komma tillbaka. Men det gjorde hon. Då var mamma på plats också.

Tjejen försökte tala med både henne och oss och sa att hon ville hjälpa oss. Hon sa att det snart skulle bli kallt och det var inte så bra att katter levde ute då, särskilt inte så små ungar.

Nästa dag kom hon med en stor sak som hon kallade bur. Det luktade gott om buren. Det luktade mat. Mamma reste sig för att gå fram och titta lite. Sen kom hon tillbaka till oss. Efter en stund gick hon till buren igen. Så gick hon in i buren till maten, och då! PANG, sa det och så var mamma instängd. Hon försökte komma ut, men det gick inte.

Sen kom tjejen och tog oss allihop och satte i en låda. Sen fick vi åka brummis. Oj, vad rädda vi var!

Katten Pauline på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Pauline på Södertälje Katthem.

Den där tvåbeningen som jag berättade om igår, kom mycket riktigt tillbaka.  Hon la sig på knä framför vår buske och sträckte in handen. Jag reagerade blixtsnabbt och klippte till henne med tassen!

Hon drog åt sig handen, men sa att hon inte ville skada oss. Ha! Det ville hon att vi skulle tro på? Inte jag i alla fall.

Konstigt nog satt den här människan kvar. Hon fortsatte tala med oss, men jag var på min vakt! Jag hade minsann lärt mig hurdana tvåbeningar var.

När tvåbeningen gått kom mamma tillbaka till oss. Det kändes skönt och vi fick mat.

Vi jamade att det hade varit en tvåbening på besök. Jag vet, jamade mamma. Jag såg henne, men ville inte gå fram när hon var kvar.

Vi jamade att hon sagt att hon skulle komma tillbaka igen. Mamma så orolig ut.

Katten Pauline på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Pauline på Södertälje Katthem.

När vi bott en tid under den där busken mamma hittade började det ju spritta i benen på oss. Visserligen var vi inte så stadiga - men väldigt nyfikna. Vi började göra små utflykter när mamma var ute och letade mat.

Vi förstod inte hur farligt det var innan det kom ett gäng unga tvåbeningar som tyckte de skulle lyfta upp oss. Eftersom mamma varnat oss sprang vi för livet tillbaka till busken. Det var nog tur, för de räckte in in till oss.

Liknande saker hände fler gånger och några gånger fick de tag i oss. Andra gånger kastade de saker efter oss. Vi var väldigt rädda för dem

En dag kom det fram en tvåbening till busken  som satte sig ner och lockade på oss. Vi fräste alla fyra åt henne. Den här tvåbeningen sa att hon skulle hjälpa oss. Hon lovade komma tillbaka.

Det tyckte vi verkade jätteskumt. Vad hade hon för planer tro? Skulle hon också "göra sig av" med oss?

Katten Pauline på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Pauline på Södertälje Katthem.

Igår berättade jag ju att våra människor skulle "göra sig av" med oss. Först blev inte vi ungar så jätterädda, för vi förstod inte riktigt vad det betydde, men när vi tittade på mamma förstod vi att det inte var nåt bra. Hon försökte ändå se lugn ut för vår skull, men vi började nog ana ett och annat.

Nästa dag tog våra människor lådan, bar ut den, gick lång, långt bort. Sen stjälpte de ut oss som om vi var sopor som skulle kastas. Det var nog så de såg på oss också.  Sen gick de därifrån med lådan. Inte ens den fick vi behålla.

 Mamma tog oss i nackskinnet och bara oss till en buske i närheten. När hon fått in oss alla fyra där jamade hon åt oss att vi måste ligga stilla och tysta. Hon måste gå och leta mat åt sig själv så hon hade nåt att ge oss.

Mamma gick. Vi började bli hungriga och pipa. Som tur var kom mamma tillbaka efter en stund. Vi fick mat och somnade. Mamma gav sig iväg igen för att leta mat.

Katten Pauline på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Pauline på Södertälje Katthem.

Som jag berättade igår bodde vi i en låda när jag var riktigt, riktigt liten. Människorna vi bodde hos såg aldrig glada ut när de tittade på oss. De hade inte snälla ögon, tyckte jag. Jag undrar förresten om de var glada eller snälla nån gång.

Det var tur att vi hade mamma som skyddade oss och gav oss mat. Hon själv fick nog inte mycket att äta för hon var väldigt mager.

En dag hörde vi att våra människor sa att det skulle "göra sig av" med katterna. Vi visste inte vad det betydde då. Det kändes aldrig bra när de bestämde sig för att göra något. Den här gången var inget undantag.

Jag fortsätter i morgon.

Katten Pauline på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Pauline på Södertälje Katthem.

Nu är det meningen att jag ska presentera mig. När man gör det ska man berätta vem man är. Jam, vem är jag?

Jo, jag, min mamma och mina syskon hade ett hem en gång. Jag var väldigt liten då, så jag minns inte så mycket. Min mamma, som flyttade till katthemmet med oss, sa att det nog var bättre om jag inte mindes så mycket från den tiden.

Men vissa saker kommer jag ihåg i alla fall.  Det var aldrig nån som gosade med oss. Tvärtom, fnös de när de fick se oss. Precis som om det var vårt fel att vi fanns. Vi hade ju inte bett att få komma till världen. Dessutom tycker jag att alla har rätt att vara välkomna, även om jag är väl medveten om att det inte är så.

Vi fick bo i en låda. Det var väl OK om tvåbeningarna hade visat att vi var välkomna att bo i lådan.

Men så var det inte...

Katten Pauline på Södertälje Katthem presenterar sig

Hej, jag heter Pauline och bor på Södertälje Katthem.

Jag har pluggat bloggkunskap en tid nu. Min lärare heter Micke. Han och hans bror Molle fick ett toppenhem i lördags. Men de visste innan att de skulle flytta så Micke sa åt mig för en tid sedan att jag skulle bli hans efterträdare på bloggfronten. Jag blev jättenervös.


Jag är inte så modig av mig och när Micke sa så där blev jag alldeles dallrig. Men han jamade åt mig att jag måste börja bli en framåt katt, annars kommer det dröja jamarlänge innan jag får ett eget hem

Det är klart att jag som alla katter, vill ha ett eget hem, så jag började fundera och till sist kom jag fram till att Micke nog hade rätt. 

Det är nog jag som ska bli bloggkatt efter Micke.  Fast jag undrar förstås om jag klarar av det lika bra som mina företrädare? Jag är ju fortfarande lite blyg, nämligen. Nåjam, jag gör så gott jag kan så får ni se om det duger.

Blogghjälpen har ordet

Så har två kompisar fått ett toppenhem igen.

Micke och Molle kom till katthemmet efter att husse blivit sjuk och ingen ville ta hand om katterna. Tyvärr är det vanligt att såna katter får somna in, men den här gången hade Micke och Molle tur.

Vi lyckades ordna plats åt dem på katthemmet. Två alldeles fantastiska katter. Välvuxna, en aning överviktig (ursäkta, Micke och Molle) , supersociala. Det kom många besökare på öppet hus, men ingen "såg" Micke och Molle. I vissa människors ögon hade de nämligen ett fel: de var svarta.

De verkade trivas ganska bra ändå på katthemmet, men längtade förstås efter ett eget hem, som alla katter nog gör.

Så en dag kom en tjej till öppet hus. Hon "såg" Micke och Molle. De pratade med varandra. Vi gjorde hembesök och konstaterade att hemmet var mer än godkänt.

Men matte hade en liten hamster hemma, Ludde.  Han mådde inte riktigt bra, och matte ville inte stressa honom genom att ta hem två för honom nya bekantskaper.

Sånt måste man både respektera och beundra. Men så kom matte på att hon kunde göra en nätdörr in till Luddes rum. Då fick han vara ifred och Micke och Molle skulle ha mer än tillräckligt med utrymme ändå.

Så bestämdes det att killarna skulle få flytta hem som igår.

På kvällen la matte ut bild nr 1. Där ser man hur de undersöker sitt nya hem.

Idag har matte lagt ut bild nr 2. Där sitter en av killarna på sin innätade balkong och tittar ut! Kan man bli gladare än att se en sån bild?

Som alla katter stjäl de en bit av ens hjärta, men de ger tillbaka det på nåt annat sätt. Jag önskar att varje katt får att toppenhem. Jag är övertygad om att Micke och Molle nu fått sitt.

I morgon ska vi börja följa en annan katt på katthemmet. Vi får se hur länge det dröjer innan den katten hittar sitt för-alltid-hem. Hoppas det inte dröjer länge. Följer ni med på den resan också?

Micke berättar om en spännande dag!

 Hej, det är Micke på Södertälje Katthem.

Oj, oj vilken dag det har varit. Vi vaknade halv 4 i morse. Vi tänkte att det är bäst att vara beredda på att matte kan komma tidigare än hon sagt.  Våra burgrannar jamade åt oss att vi nog kunde sova några timmar till, för matte skulle inte komma förrän klockan 11.

Vi slumrade väl till lite då och då, men rätt som det var vaknade vi och tyckte vi hörde eller såg nåt, eller så ville vi kolla packningen så vi inte glömt nåt.

Det är mycket att tänka på när man ska flytta.

Sen kom morgonpatrullen och städade och gav oss mat. Vi åt lite för vi visste ju inte hur lång resan hem var. Det kunde ju hända att vi skulle resa i flera timmar.

När morgonpatrullen var klara satt vi vid burdörren och väntade. Och väntade. Och väntade.

Blogghjälpen var på Svekattmöte så hon var inte här, men vår snälla hälsoansvariga kom till sist. Sen dröjde det lite till och DÅ... hörde vi en bekant röst - MATTE!

Hon satt in två transportburar i vår bur. Vi gjorde en snabb undersökning av dem. Sen jamade vi att de verkade OK och gick in i var sin.

Sen skrev matte lite papper och så kom hon och hämtade oss! Vi bars ut till en brummis. Som tur var tog det inte så lång tid för oss att komma hem.

Vi kan fortfarande inte förstå att vi nu är i vårt för-alltid-hem! Vi tror att matte kommer hjälpa oss berätta hur vi har det snart.

Under tiden vill vi tacka alla som följt och stöttat oss. Ni är guld värda. Utan ert stöd känns det mycket jobbigare att vara katthemskatt.

Vi hörs!

Katten Micke på Södertälje Katthem berättar

 Hej, det är Micke på Södertälje Katthem.

Jahajam, då var det dags för sista natten med gänget. Vi kommer festa med kompisarna i natt. Ingen idé att försöka sova tror vi. Molle (undre bilden) jamar att han kommer ligga på packningen hela natten så ingen tar nåt. Men det tror vi inte nån gör, för på vårt katthem är alla snälla.

Annars har jag sista tassen vid 2 saker nu i helgen: först är det styrelsemöte i SVEKATT både lördag och söndag. Därför kan inte blogghjälpen vara med när vi åker i morgon, men det kommer rapporter till henne från oss som hon kan skiva om i morgon.

Sen på söndag är det Hittekattens Dag! Det kommer hända mycket spännande på vårt katthem då. Loppis, Lotteri, kaffe/saft med bröd, tipspromenad för barnen och sist men inte minst - förevisning av katter. Fast vi kommer inte vara här då!

 Håll tummar och tassar för oss i morgon!

Katten Micke på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Micke på Södertälje Katthem.

Så därjam, nu har man avverkat sitt sista Öppet Hus! Det gick bra, det kom många snälla besökare och vi  konstaterar att det inte bara är vi som får flytta snart, utan även många av våra kompisar.

Det känns jamarbra.

Nåt annat som känns jamarbra är att matte var här idag också och hälsade på oss och sa att vi inte skulle vara oroliga. Allt går som planerat.

Balkongen är innätad, leksaker till oss är utspridda i huset och Luddes (vår hamsterkompis) dörr är klar.

Tänk, nu är det bara en hel dag kvar på katthemmet! På lördag kommer matte. Tyvärr kan inte blogghjälpen vara här när vi åker, för det är möte hela helgen i SVEKATT, men vår snälla hälsoansvariga som ska lämna ut oss, har fått noggranna instruktioner hur allt ska gå till, så vi rapporterar så klart.

Fast först ska vi ha ett blogginlägg som vanligt i morgon!

Hej, det är Micke på Södertälje Katthem.

Idag har vi jobbat med riktigt svåra saker. Vi kommer ju att flytta till vårt nya hem på lördag. Det betyder att vi har torsdag, fredag och delar av lördagen på oss att planera allt. Det låter kanske som om vi har gott om tid, men det är mycket som ska hinnas med på den tiden. 

Mest orolig är jag förstås över att matte ska vara försenad på lördag. Men jag tror och hoppas att hon längtar lika mycket efter oss som vi efter henne och vårt hem.

Sen är det ju det där med min efterträdare. Det är inte så lätt att bli bloggkatt, ska ni veta. I morgon till exempel, är det öppet hus. Vem tror ni ska ordna med det? Jo, bloggkatten.

På söndag är det både öppet hus och Hittekattens Dag. Vem tror ni ska ordna med det? Jo, bloggkatten. Oh då har jag flyttat, så då får min efterträdare ta tass om allt. Men det kommer h*n att fixa! Bara h*n får stöd av er.

Katten Micke på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Micke på Södertälje Katthem.

Trots att vi själva har nåt att glädja oss åt, är vi ledsna idag.

 Vår burkompis, Kerstin skulle kastreras idag. När vettisen började operationen såg hon att hon hade fullt med tumörer i magen. Det var så illa att hon rekommenderade att Kerstin skulle få somna in. Det är inget vår vettis rekommenderar i första taget, men när vi fått veta hur illa det var höll vi med henne och Kerstin kom aldrig tillbaka från vettisen.

Ibland tror man att om en katt bara kommer till ett No-Killkatthem så är allt bra. Men inte ens vi, som verkligen gör allt för att våra katter ska få det bra, kan göra så att svårt sjuka katter blir friska.

Vi katter kommer ha en minnesstund för Kerstin ikväll när volontärerna gått för kvällen. Vi kommer jama till henne i katthimlen att vi ses så småningom.

Vi tänker på dig, Kerstin!

Katten Micke på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Micke på Södertälje Katthem.

Oj, oj. Nu måste jag nog ta det lite lugnt.

Först har jag och Molle provpackat allt vi ska ha med oss. Det känns bra. Vi tror att allt får plats.

Sen har jag också ordnat med mitt sista styrelsemöte för katthemmet. Det var nog tur att jag var med, för det är mycket för min efterträdare att ta tass om direkt.

I helgen är det t ex möte i SVEKATT.  Det måste jag så¨klart instruera efterträdaren om. På söndag är dessutom Hittekattens Dag. Då ska vi ha öppet hus med loppis, kaffe och lotteri samt en tipspromenad för barnen.

Ni kommer väl då?