Hej, det är Pauline på Södertälje Katthem.Ni som läst bloggen tidigare förstod nog av gårdagens inlägg att vi var på väg till Södertälje Katthem. Fast det förstod vi inte då. Det enda vi förstod var att vi var livrädda.
När vi kom fram till katthemmet fick vi äntligen komma tillbaka till mamma. Vi kröp ihop så nära henne vi kunde. Trots allt kändes det bra när vi fick känna hennes närhet och värme.
Efter ett tag kom en människa in i vår bur. Hon talade lite med mamma, sen försökte hon klappa oss. Men jag gjorde som jag brukade - jag klippte till henne med tassen och så fräste jag också! Människan missuppfattade hela situationen för att istället för att darra av skräck började hon skratta lite. Hon sa att om man är så där liten kanske man inte är så farlig även om man fäktar med lilla tassen och försöker fräsa.
Har ni hört så fräckt?
Du var allt en liten tuffing *fniss*
SvaraRaderaFast inte undra på så som dumma 2beningar hade behandlat er.
Ni fick väl snart veta att det bara fanns Snällisar på katthemmet, som skötte om er, gav er mat och kärlek :)
Nosbuffar
Hjulia Huller om Buller, jag är en liten tuffing. Och jag är JÄTTEFARLIG!
RaderaJisses vilken liten tuffing du var :)
SvaraRaderaFast det hade jag nog med gjort om jag varit van vid att 2-beningar är dumma :(
Tassklappar o Nosbuffar
Kjelle Bus, man lär sig ju att försvara sig om det behövs.
RaderaHur skulle du kunna veta att det var en snälling? Det var väl en helt sund reaktion att försöka sätta människan på plats! Och modigt! Hon var ju såååå stor jämfört med dig!
SvaraRaderaGustav, jam, jag tyckte också jag var modig! Jag ville inte bli illa behandlad en gång till.
RaderaJam så fräckt! Men gissar att hon var snäll, fast lite skrämmande i början.
SvaraRaderaPelle, jam, såååå farlig kanske hon inte var - men ganska!
RaderaDu kunde ju inte veta att det var en snällis och med tanke på hur det var innan så tycker vi det var klokt agerat.nosbuffar
SvaraRaderaDui och Deco, mamma och mina syskon tyckte också att jag reagerade bra!
Radera