Nu bodde vi alltså på katthemmet. Jag var fortfarande rädd för tvåbeningarna och både fräste och tassade till dem som försökte klappa mig.
Mamma och mina syskon gjorde likadant i början, men sen tyckte de att det inte var farligt att bli klappad. Jag däremot har behövt längre tid på mig för att inse att tvåbeningarna inte är så farliga.
Numer har jag i alla fall inte klorna ute när jag tassar till nån. Blogghjälpen sa häromdagen att hon tyckte jag skulle sluta med att klippa till överhuvud taget, men det vet jag inte om det är läge för ännu.
Men hon tycker jag gjort enorma framsteg och säger att jag nog snart kommer få ett eget hem. Men innan dess ska jag hjälpa till med bloggen. Nån måste ju hjälpa blogghjälpen.
Jag förstår att den som får ditt förtroende en gång kommer bli en väldigt lycklig människa! Till dess är förstås blogghjälpen lycklig för all din hjälp!
SvaraRaderaGustav, jam, hon behöver den verkligen.
RaderaSkönt att Blogghjälpen har fått hjälp av dig. Vi är jamar som Gustav, när du får komma HEM kommer både du och din människa att vara lyckliga. Värt att vänta lite så att det blir rätt! Nosbuffar
SvaraRaderaDui och Deco, hoppas ni har rätt. Ännu känns det lite läskigt med ett eget hem, men spännande samtidigt...
RaderaDu känner nog själv när du är mogen för att sluta 'tassa till' å det är trevligt med en bloggande tjejkatt - det var ett tag sedan, om vi inte räknar med Gloria hon var ju tassistent till Stellan :-)!
SvaraRaderaSven, jam det har varit lite killigt på sistone, men det har funnits tjejer här också som bloggat.
RaderaHar man en gång blivit sviken kan det ta lång tid innan man vågar lita på någon igen. Du skall se att du kommer hitta din tvåbening som låter dig ta den tid du behöver.
SvaraRaderaJamarns vilken tur blogghjälpen har som får dig till hjälp under tiden, du vet att hon skulle aldrig klara sig själv på egen tass.
*nosbuffar*
Alice, alla vi katter här på katthemmet vet att blogghjälpen inte har en chans utan vår hjälp!
Radera