Ibland blir inte livet alls som man tänkt eller som man vill. Vi vet alla att det händer tråkiga saker som man inte alls vill ska hända. Det hände en sån sak igår på katthemmet.
Ni kanske minns att jag för några dagar sedan berättade att en av mina kompisar blivit sjuk i munnen. Hon fick förstås medicin och smärtstillande och lättuggad mat, men trots det spred sig sjukdomen snabbt. Det märktes att hon hade väldigt ont. Igår tog man det svåra beslutet att låta henne somna in eftersom det bedömdes att hon led för mycket för att kunna genomgå tandutdragning i hela munnen.
Som alltid när sånt händer blir vi väldigt ledsna. Som tur är är det väldigt ovanligt att nån av mina kompisar måste somna in på grund av sjukdom, men när det händer är det lika sorgligt. Blogghjälpen tycker det är särskilt sorgligt när det händer en liten katt som aldrig fått nån chans till ett bra liv. Men min kompis blev i alla fall älskad av de som jobbar här och vi saknar henne så. För att hedra henne har jag satt in ett kort på henne idag. Ni kan läsa lite om henne på katthemmets hemsida.
-1.jpg)
Fy jam så ledsamt :(
SvaraRaderaAw, stackars missen. Men det var bra att hon inte var ensam och att hon i alla fall fick bli älskad av er på katthemmet. *torkar en tår*
SvaraRaderaStackars Salina! Men som du så riktigt jamar så fick hon två kärleksfulla år hos människor som brydde sig om henne. Och om det gjorde så ont och inte fanns något hopp om bättring så fanns det ju inget val. Men sorgligt är det såklart ändå. Så fin hon är på bilden. Förstår att ni saknar henne och är ledsna.
SvaraRaderaKramar och tassklappar
Men så sorgligt...*ledsen* vad konstiga sjukdomar det finns. Men det känns ändå skönt att tänka på att hon fick två år med människor som ville henne väl. Så fin hon ser ut på bilden.
SvaraRadera"Ledsna" så sorgligt. Lilla gumman även om hon inte hann få sitt egna hemma fick hon ialla fall kärlek och omtanke på katthemmet. Tröstbuffar
SvaraRaderaDet är så sorgligt, och vi förstår att ni kommer att sakna er fina kompis. Tyvärr går det inte alltid att göra något åt sjukdomar, fast man önskar av hela sitt hjärta att det fanns bot. Kurr och burr.
SvaraRaderaMen, det är ju så sorgligt! Vilken fin kisse! Och hon hade trots det tur, att hon fanns bland snälla människor och hade kompisar som tyckte om henne! In i det sista!
SvaraRaderanosgos å tröstebuff
Maurice & Kajsa
Vad sorgligt det är när en kisse får vandra över bron alltför tidigt. *sniff* Men det är bra att hon fick vara hos er och sina kompisar även om hon inte hann få egna tvåbeningar att ta tass om. Mattes gamla misse Oscar hade foderallergi som bara blev värre med åren trots diet och mediciner, så när han var drygt 11 år hade hans stackars mage och tarmar tagit ordentligt med stryk. Då fick även han en sjukdom i munnen som innebar att han skulle få ta bort nästan alla tänder, men då tog matte det svåra beslutet att låta honom vandra vidare över regnbågsbron. Det är alltid svårt att behöva ta ett sånt beslut. Men en anledning till att det är svårt är att missen är älskad och kommer bli saknad. Jag är glad att Salina fick känna sig älskad.
SvaraRadera*nosbuffar*
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaVid Regnbågsbron står en svart katt med vita morrhår. Hon vet att hon ska tassa uppför, men vet däremot inte hur hon ska våga... En stor del av sitt liv har hon varit rädd för så mycket. Plötsligt ser hon en väldig katt torna upp sig vid hennes sida - så stor att... att hon förstår att det är SkaparKatten!
SvaraRadera"Välkommen Salina! Nu har du kommit HEM! Hos mig ska du få stanna i trygghet och ro, och jag hoppas du ska trivas!?" Och den stora stora SkaparKatten ger Salina en varsam buff med nosen, så mjukt och ömt som en änglakyss - och Salina känner hur all smärta, ängslan och oro försvinner, blåser bort. Med nyväckt säkerhet och lugn sträcker hon på sig, blickar stadigt på SkaparKatten och jamar: "Men vad väntar vi på då? Kom så går vi uppför Bron! För jag har verkligen längtat efter att hitta hem...."
ÄnglaKatterna hjälper Sankte Pelle att öppna Pärleporten, och sjunger "Det är fullbordat!"
Kjelle Bus, jag det är så jättetråkigt när sänt här händer. Jag hoppas ju att alla aktter ska få ett bra hem och må bra.
SvaraRaderaSippo, ja vi gjorde allt vi kunde för lilla Saline. Jag tycker hon var en jättefin kompis.
SvaraRaderaSaina var en jättefin liten kompis. Synd att det inte gick bättre för henne. Hon , liksom alla andra katter, var värd ett bra liv.
SvaraRaderaGustav, Salina var en jättefin katt. Det var verkligen synd att ingen upptäckte henne och gav henne ett bra hem.
SvaraRaderaDui och Deco, ja jag tror hon kände att hon fick omtanke och kärlek här. Men hon var värd att få ännu mer kärlek i ett eget hem.
SvaraRaderaFindus, Isak och Rasmus, jag vi önska verkligen av hela våra hjärtan att det hade gått att hjälpa Saline. Men livet är grymt ibland.
SvaraRaderalillies lya, man vill bara inte tänka tanken att hon hade gått ensam ute och haft så där ont. Fy. Vi är glada att vi kunde ge henne den kärlek och omtanke hon fick här.
SvaraRaderaAlice, jag tror det är det svåraste beslutet man har att ta som djurägare. Jag önskar att våra tvåbeningar aldirg vore tvungna att ta såna beslut, men de måste ju.
SvaraRaderaWikki, jag gråter floder. Du skriver så fin och lilla Salina är värd alla fina ord, precis som alla katter är när de vandrar över Regnbågsbron. Jag tror hon har det bra nu. Ingen värk, ingen rädsla, bara kul och bus.
SvaraRadera