Hej, det är Berta på Södertälje Katthem.
Nu bodde vi alltså, jag och mina två ungar, i en bur på Södertälje Katthem. Vi blev ompysslade och jag började mer och mer tro att de här människorna inte var som de jag var van vid. De slog mig aldrig, det hötte inte med näven åt mig, de sparkade aldrig och skrek inte heller åt mig. Det var så klart nåt helt annorlunda än jag var van vid.
Jag var glad att mina ungar skulle slippa växa upp under samma förhållanden som jag vuxit upp. Flera människor var inne och talade med mig och försökte klappa mig och ungarna. När jag såg att de inte gjorde nån av oss illa, blev jag lugnare för varje dag. Till slut lät jag bli att fräsa åt dem som kom in. Jag tror det var väldigt bra, för jag kände mig allt bättre till mods och ungarna verkade också lugna och harmoniska. Lugna och lugna förresten – så fort de började kunna gå så var det ju inte så där väldigt lugnt i buren längre, men de var i alla fall inte rädda, som jag hade varit.
Nu ska blogghjälpen resa bort några dagar. Jag vet inte om hon kommer att hinna blogga då, annars får ni vänta tills det blir nåt nytt här på min blogg.
Berta
Vad bra att du kom på att det finns snälla människor också! Hoppas att blogghjälpen kommer tillbaka fort,det är så spännande att läsa om dig. Vi håller tassar för att du får ett nytt hemma snart nu. Extra nosbuffar och tasskramar
SvaraRaderaTur att du kom på att alla inte vill dig eller dina ungar illa. Vi önskar blogghjälpen en trevlig resa och sänder massor med extra kramar till dig.
SvaraRaderaKramis från Helena, Mysis och Krypto.
Hej Duioch Deco. Ni är jättesnälla som hoppas att jag får ett nytt hem snart. Det gör jag också, men än har inget hänt. Berta
SvaraRaderaHej Helena, Mysis och Krypto. Det var bra att ni sände extra kramar till mig när blogghjälpen var bortrest. Jag hoppas nån kommer att krama mig massor snart i ett eget hem. Berta
SvaraRadera