Katten Stellan på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Stellan på Södertälje Katthem.

Ni kanske tror att jag lagt ut fel bild idag. Ni känner igen honom, va? Det är Freddy, som var bloggkatt innan mig. Han fick ju ett nytt hem för några veckor sedan.

I onsdags smet den lilla stollen ut och har inte kommit hem ännu! Hans människor gör allt för att han ska komma hem igen och idag har de varit och lånat en fälla på katthemmet.

Jag har jamat telekattiskt till honom att han ska tassa hem GENAST! Har man fått ett så bra hem som Freddy, då smiter man inte iväg!

Hoppas ni hjälper oss alla att hålla tassar och tummar för att Freddy går in i fällan genast så han får komma inomhus igen. Han är inte alls mogen för att springa ute ännu.

Katten Stellan på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Stellan på Södertälje Katthem.

Idag var jag lite trött. Då passade blogghjälpen på att blixtra mig precis när jag skulle gäspa! Får man göra så? Jag tycker det visar stor brist på respekt. 

Dessutom behöver jag vila allt jag kan för nu håller jag på att planera söndagen allt vad tygeln håller. Som alla väl vet är det Hittekattens Dag på söndag och givetvis ska vi på Södertälje Katthem fira det.

Det blir loppis, lotteri, kaffe, saft, bröd - och bäst av allt: man får besöka oss katter!

Det enda dumma med Hittekattens Dag är att det inte är allmän helgdag. Det borde vara Hittekattens Dagafton på lördag och Annandag Hittekattens Dag på måndag.  Så tycker jag det borde vara!

Katten Stellan på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Stellan på Södertälje Katthem.

Nu har vi fått provsvaren. Det var precis som jag trodde och som jag jamade till blogghjälpen. Det är inget fel på mig alls!

 I varje fall hittar de inget. Blogghjälpen undrar varför jag har ont när de rör magen, men det tänker jag inte svara på.

Nu ska jag få lite specialfoder och så ska vi se om det blir bättre av det. Jag är i alla fall jamarpigg och idag fick blogghjälpen klappa mig på magen utan att det gjorde ont.

Fast alla kan väl ha ont i magen ibland, utan att det är nåt farligt?

Katten Stellan på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Stellan på Södertälje Katthem.

Idag har jag inte varit hos nån vettis. Det är mycket bättre att vara på katthemmet. Kanske får vi svar på proverna i morgon, men det vet jag inte säkert.

 Många har kommit med goda råd om vad det kan vara för fel. Foderallergi är en vanlig undran. När vi fått provsvaren ska vi gå vidare. Kanske finns förklaringen där, annars får vi prova nåt annat.

Idag var i alla fall blogghjälpen här. Hon tänkte fotografera min mage för att ni skulle få se att jag blev rakad där igår när de skulle ta ultraljud. Men jag tyckte det var så mysigt att buffa på hennes hand, så varje gång hon blixtrade så buffade jag som bara den! Jag tyckte bilderna blev jamarbra, men det tyckte inte blogghjälpen. Hon ville jag skulle ligga still så mitt fina ansikte syntes.

Det är kul att lura henne. Och så lätt det är sen!

Katten Stellan på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Stellan på Södertälje Katthem.

Vilken dag! Jag är alldeles utkattad.

Det började med att jag inte fick nån mat. Tänk att man kan missunna en liten katt mat, på ett katthem dessutom!  Sen tog de bort min toalåda och ställde in en annan låda med nåt konstigt i botten (blogghjälpen: vi försökte få Stellan att kissa så vi kunde ta med ett urinprov till djursjukhuset). Jag jamade i högan sky och krävde att få tillbaka min TOALÅDA!

Efter ett tag insåg de att jag måste få tillbaka den. Nåjam, då var det bara att vänta på frukosten. Mina kompisar fick, men inte jag! Vad var detta för mobbning?

Efter en lång. lång stund satte man inte en transportbur. Jag gick in i den direkt, för jag tror ju alltid att jag ska få åka till ett kanonhem. ICKE.

Jag kom istället till vettisen. Där fick jag ett stick och sedan blev jag så trött, så trött. När jag vaknade stod vår hälsoansvariga där och klappade mig och sa att vi skulle åka tillbaka till katthemmet.

Blogghjälpen kan berätta att man inte hittat nåt fel på mig på ultraljudet, men att man tagit blodprov. Hon hoppas det ska visa vad som är fel.

Katten Stellan på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Stellan på Södertälje Katthem.

Idag är det lite nervöst. Det är inte så att jag har haft för mycket att göra. Jag har ju blivit varm i pälsen nu, så jag klarar det mesta utan problem.

Förra veckan förberedda jag till exempel blogghjälpen inför helgens Svekattmöte i Göteborg. Nu kan jag ju inte veta om hon sa precis så som jag sa åt henne, men det hoppas jag.

Nä, jag är nervös för jag ska tillbaka till vettisen i morgon. Det är inget roligt. Jag hoppas de hittar vad som är fel på mig och att jag snart blir alldeles frisk!

KAtten Stellan på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Stellan på Södertälje Katthem.

Så , nu har blogghjälpen kommit tillbaka igen. Men tåget kom så sent så hon hann inte komma till oss på öppet hus.

Jag har i alla fall försäkrat mig om att Svekattjejerna gjort ett bra jobb i Göteborg. De har bland annat varit och tittat på två stora TNR-projekt (Trap-Neuter-Return), vilket betyder att de hjälper hemlösa katter genom att fånga in dem, kastrera dem och sätta tillbaka dem i sin ursprungliga miljö under uppsikt.  Idag var de i ett koloniområde där det bodde många hemlösa katter som hade blivit kastrerade och där det fanns många människor som åtagit sig att se till katterna två gånger om dagen, året runt för att ge dem mat och se till att de mådde bra.

Katterna har också egna, isolerade hus där de kan gå in om det är kallt eller blött ute. Jag tror det är bästa sättet att hantera hemlösa katter som blivit förvildade på, näst att de får ett eget hem. Tyvärr får inte alla det.

Katten Stellan på SÖdertälje Katthem berättar

Hej, det är Stellan på Södertälje Katthem.

Idag har jag försökt vila så mycket som möjligt. Jag vill nämligen må bra till söndagens Öppet Hus. Det är nämmligen så att igår, kom det en människa på öppet hus som hade sett mig i fönstret flera gånger nät hon gick förbi utanför katthemmet. Hon ville komma upp och titta på mig, men hon sa att hon skulle komma tillbaka på söndag.

Hoppas hon gör det och att jag mår bra då, så jag kan visa mig från min bästa sida.

I morgon blir det kanske ingen blogg. Blogghjälpen ska till Göteborg på Svekattmöte. Jag har gett henne ledigt, för jag tycker det är viktigt att man arbetar vidare med Svekatt. De jobbar för att ha kontakt med myndigheter och andra för att höja vår status. Många talar om att göra det, men Svekatt gör något också. Tror man måste samarbeta i en så viktig fråga. Ingen lyssnar på ett enda litet katthem.

Katten Stellan på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Stellan på Södertälje Katthem.

Nu har det varit öppet hus igen. Jag mår fortfarande inte riktigt bra, men jag fortsätter min medicinering.

Sen är jag arg på människor som inte tar hand om sina katter. Vi har flera exempel att berätta om.

En matte ville lämna tillbaka sina katter, som kommer härifrån, för hon inte hade råd att ha dem. Vi frågade om det var nåt fel på katterna. Nej, då, de är så friska så. En har ett litet sår på svansen, men det läker snart,  blev svaret. Så kom katterna för några veckor sedan. Den med sår på svansen har vi varit hos vettisen med, dels för såret, dels för att han hostar och får anfall då han knappt kan andas. Såret behandlas, sedan flera veckor med cortisonsalva, men är ännu inte läkt. Hostan och anfallen är troligen astma. Han har fått medicin nu, som vi hoppas hjälper. Den andra katten är jättedålig i tänderna. Vi ska få tid hos tandläkaren så snart som möjligt för honom. Båda dessa katter borde tagits till vettisen för länge, länge sedan.

Varför ska människor skaffa djur om de varken har råd, eller fantasi nog att be om hjälp utifrån? Det finns faktiskt de som hjälper till så man kan ta sin katt till vettisen. Snuffefonden är ett exempel. Man måste inse att det kostar att ha oss!

Katten Stellan på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Stellan på Södertälje Katthem.

Idag har jag haft det ganska lugnt. Jag får min medicin och jag hoppas jag snart ska bli frisk. Jag tycker inte om att åka till vettisen. Jag vill åka till mitt egna hem! Men jag vet att jag måste åka till vettisen om jag inte blir frisk.

I morgon är det öppet hus igen. Jag tror inte nån kommer vilja ha mig då heller, eftersom jag inte mår riktigt bra. Det är inte så många som vill ta sig an en kisse som de vet är sjuk från början. Det är svårt att hitta ett bra hem även för de flesta friska katter.

Hoppas många av mina kompisar får hem i alla fall. Fast jag ger inte upp! Blogghjälpen har sagt att vi jobbar på så länge det behövs och det tänker vi göra också.

Katten Stellan på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Stellan på Södertälje Katthem.

Nu har jag fått en egen bur på katthemmet. De vill hålla extra koll på mig och då är det svårt att bo tillsammans med kompisarna.
 
Blogghjälpen var här två gånger idag. En gång hade hon hämtat kissar som kastrerats och skulle tillbaka till katthemmet. Nästa gång skulle hon skjutsa några av mina kompisar till ett annat ställe där de får bo ett tag.

Senaste gången kom hon in till mig med lite godis. Verkligen LITE, alltså. Hon säger att eftersom jag inte mår riktigt bra får vi vara lite återhållsamma med godis. Det är typiskt blogghjälpen att ställa så felaktiga diagnoser. Det ska naturligtvis vara tvärtom. För att jag ska bli frisk behövs massor av godis. Men få blogghjälpen att fatta det?

Katten Stella på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Stellan på Södertälje Katthem.

Ni som följt mig på bloggen vet att jag hamnade på katthemmet. Ni vet också att jag hade svårt att äta och att jag var deppig.

Så småningom kände jag mig mer hemma på katthemmet och började äta ganska bra. De var nöjda med min vikt här.

De märkte också att jag tyckte om att gosa med de som var inne i min bur.

De märkte också att jag tyvärr inte mådde bra. Jag har ont när de tar mig på magen. Snart kommer de att ta fler prover på mig, men till dess får jag medicin. Jag hoppas den hjälper mig. Jag vill inte åka till vettisen igen, men det kanske jag måste. Håll tassarna för mig är ni snälla.

Katten Stellan på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Stellan på Södertälje Katthem.

Som ni kanske redan läst hade jag nu kommit till Södertälje Katthem.  Där gav de mig mat, lite i taget så att min mage skulle vänja sig långsamt vid mat igen. Det var nog inte så lätt för dem, för jag hade ju liksom gett upp hoppet, tappat livsgnistan, och då är det inte alldeles självskrivet att man kommer igen. Men så småningom gjorde jag det.

Jag började äta själv och så småningom började jag gå upp lite i vikt. Det behövdes, för man kunde känna varenda kota genom pälsen på mig.

Efter en tid i karantän fick jag flytta ut i kattsalen. Där fanns det många kompisar och jag träffade flera stycken i min bur.

Men jag har inte mått alldeles bra. Ni vet redan att jag fått åka in till vettisen en gång, och idag var det dags igen. Det var extra synd för det var faktiskt människor inne i buren på öppet hus och ville gosa med mig, men eftersom jag inte mådde bra var jag inte till min fördel.


Det blev faktiskt så att vår snälla hälsoansvariga åkte till vettisen akut med mig. De kunde inte göra så mycket eftersom jag fick total panik hos vettisen, men jag fick en medicin som vi ska prova, sen ska jag tillbaka om några dagar. Hoppas medicinen jag fått hjälper mig.

Katten Stellan på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Stellan på Södertälje Katthem.

Som ni kanske minns från gårdagens blogg blev jag hämtad av två snälla tjejer. När de märkte att jag var så mager satte de sig genast i bilen med mig i en bur och åkte iväg.

När vi kom fram till ett hus stannade bilen och jag bars in. Där inne mötte flera människor oss. De frågade vem som satt i buren. Hon som bar mig sa att vi måste in med honom i karantän fort så han får mat och vatten. Han är jättemager.

 Så bars jag in i ett annat rum och man öppnade burdörren. Jag ville inte gå ut. Då drog man ut dynan jag låg på, och då följde ju jag med. Sen satte de fram vatten och mat som luktade ganska gott. Men jag var så ledsen så jag ville inte äta.

Då tog en tjej fram en spruta som hon fyllde med mat och vatten. Sen la hon mig i knät, och sprutade in maten i munnen, lite i taget så jag hann svälja. Så satt vi en stund, sen fick jag vila. Hon sa att hon snart skulle komma tillbaka och ge mig mer, men jag fick inte så mycket på en gång eftersom min mage inte var van vid mat.

När jag fått mat på samma sätt några gånger till somnade jag.

Jag berättar mer i morgon.

Katten Stellan på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Stellan på Södertälje Katthem.

Som kanske en del av er läste igår, ringde det en människa  till nån och berättade om mig. Jag låg och lyssnade. Sedan slutade samtalet och jag tänkte att nu är det precis som förut igen. Jag var jätteledsen och varken åt eller drack.

Plötsligt stannade en bil nära den plats jag brukade vara på. Ut kom två tjejer. De talade med tjejen som hade ringt det där samtalet. Sen pekade hon på mig och de två tjejerna gick långsamt fram mot mig och talade lugnt och snällt.

De sa att jag inte skulle vara rädd, att de inte ville mig nåt illa utan att de skulle hjälpa mig.

Jag låg alldeles stilla och tittade på dem. Jag var så ledsen och mådde så dåligt, så jag tänkte det spelar ingen roll vad de gör med mig.

När de kom fram satte en av dem fram sin tass så jag fick lukta på den. Jag gjorde inget, utan bara tittade på dem. Då lyfte tjejen upp mig i famnen. Oj, så mager han är, sa hon.  Vi får ta in honom akut. Han måste få mat och vatten genast.

Jag berättar mer i morgon.

Katten Stellan berättar

Hej, det är Stellan på Södertälje Katthem.

Nu ska jag fortsätta berätta om hur mitt liv var innan jag kom till katthemmet.

Jag berättade att jag försökte få bo hos nån snäll familj sedan min egen hade övergivit mig, men att ingen ville ha mig. Jag var så ledsen att jag nästan slutade att äta.

Det är farligt när en katt inte äter. Om det pågår för länge är det dels svårt att få den att börja äta igen, dels fara för att inre organ tar skada.

 Visserligen var det inga som ville släppa in mig i sitt hem, men till slut var det i alla fall nån som ringde ett samtal. Jag hörde att de sa en mager katt, och verkar nästan slö, har gått här en längre tid och lite annat.

Jag förstod inte varför de ringde om en sån sak till nån. Det fanns väl ingen hjälp att få för en sån som mig?

Men nästa dag hände något...

Katten Stellan på Södertälje Katthemberättar

Hej, det är Stellan på Södertälje Katthem.

Hej igen. Jag vet att några av er varit oroliga för mig. Det känns bra att det finns de som bryr sig om hur jag mår. JAg har ju varit hos vettisen idag, för jag har inte mått så bra på sistone.

Vår snälla hälsoansvariga följde med mig till vettisen idag.  När vi kom fram skickade hon SMS till blogghjälpen och undrade om hon tagit med fel katt. Hon skrev att jag var jättekelig och buffade på vettisen och var hur gullig som helst.

Vettisen sa att jag var lite öm på ena sidan, men kunde inte hitta nåt allvarligt fel på mig. Men hon sa att man skulle hålla ett öga på mig, ifall jag hade nåt fel som inte syntes.

Er och mig emellan kan jag jama att jag blev så glad att få lämna katthemmet och komma iväg till nåt annat. Jag trodde jag skulle få flytta till ett nytt hem. Det var därför jag blev så glad. Men sen förstod jag att jag bara var på en liten utflykt och att jag sen skulle komma tillbaka till katthemmet igen. Jag, som trodde att några snälla människor äntligen ville ta hand om mig.

Nåjam, det var ju bra att de inte hittade nåt allvarligt på mig. I morgon ska jag fortsätta den berättelse om mitt lilla liv som jag påbörjade för några dagar sedan.

Katten Stellan på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Stellan på Södertälje Katthem.

Jag började förstå på allvar att mina människor aldrig skulle komma tillbaka för att hämta mig. Jag började också förstå att en katts liv inte var mycket värt. Jag försökte få komma in hos många människor, men ingen ville ha mig.

Jag blev mer och mer ledsen. Jag blev faktiskt så ledsen att jag inte åt ens den mat man ställde ut åt mig, eller som jag kunde hitta på annat sätt.  Jag blev magrare och magrare. Inget var roligt längre. Jag blev nåt som tvåbeningar kallar för deprimerad.


 Jag hoppas jag ska berätta mer i morgon. Jag skriver hoppas, för jag mår inte riktigt bra och jag ska till vettisen i morgon. Hoppas de kan hjälpa mig och att det inte är nåt farligt.

Sen kan ni läsa i Länstidningen idag om katthemmet. Det är bra att vi hemlösa katter uppmärksammas!

Katten Stellan på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Stellan på Södertälje Katthem.

Där satt jag och väntade på att åtminstone nån av mina människor skulle komma och hämta mig. Jag var hungrig och började bli lite trött och frusen.

Men som ni förstår kom inte mina människor. Jag förstod så småningom att de inte skulle göra det heller. Här gällde det nog att hitta andra människor att flytta in hos.

Jag började gå omkring i området där jag haft mitt hem. Jag frågade alla grannar om jag kunde få bo hos dem, men det blev nobben från alla. Schas, gå hem med dig hörde jag överallt. Jag önskade inget hellre än att ha ett hem att gå till. Men det hade jag inte.

Jag berättar mer i morgon.

Katten Stellan på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Stellan på Södertälje Katthem.

Igår började jag berätta om att människorna i mitt tidigare hem skulle skiljas och att ingen av dem ville ta hand om mig.

Det var ingen trevlig stämning hemma alls. Båda höll på att packa och jag föstes undan hela tiden. Jag kände mig inte önskvärd nånstans.  Och det var jag ju inte heller.

Jag trodde förstås att allt skulle lösa sig på något sätt i alla fall. Inte kunde de bara bortse från att jag fanns? Jag tillhörde ju familjen.

Men en dag åkte de iväg i varsin fullastad bil. Jag hade utan tvekan fått plats också, men de visade tydligt att det inte var aktuellt att ta med mig. Vad hade jag gjort för fel?

Jag berättar mer i morgon.