Hej, det är Ravelli och Ravioli på Södertälje Katthem.

Idag skriver två båda två igen. Vi tycker det är bäst eftersom vi båda var i tidningen idag.

Ni har väl läst Aftonbladet? Kände ni igen oss? Tyckte ni att vi var oss lika? Tyckte ni vi gjorde ett bra reportage? Tyckte ni likadant som vi om kattsanden? Tycker ni vi ska kalla oss kattsandsspecialister eller kattsandskonsulter nu? Eller både och?

Det är många frågor som dyker upp i huvet nu. Och ni som brukar ge oss kommentarer är ju både kloka och insatta i situationen, så vi lyssnar på er. Ni kanske har mer vana än vi vid media och kan ge oss tips. Hur man ska hantera kändisskap och såna frågor. Vi är ju inte så vana ännu – men kul är det.

Ännu har vi inte fått nån intresseanmälan, men i morgon är det öppet hus igen mellan 17-19 här på Morabersgsvägen 6, och då kanske…

I morgon är det Ravellis tur att berätta. Då är allt tillbaka till det vanliga. MEN – blogghjälpen har flera grejer på gång får vår del om det inte blir så att vi får ett eget hem nu. Det får ni höra om i mitten på nästa vecka.

Ravelli och Ravioli

Katterna Ravioli och Ravelli berättar

Hej, det är Ravelli och Ravioli på Södertälje Katthem.

Idag är det vi båda som skriver. Vi tycker det vi ska berätta är så kul så vi babblar i mun på varandra, men det gör väl inget?

Kommer ni ihåg att vi berättade för flera dagar sedan att Södertälje Katthem blivit utvalt att testa kattsand? Det är en tidning som heter Aftonbladet, en av de största i hela landet, som gjort ett reportage om vilken kattsand som är bäst i olika avseenden. Det var två farbröder här, en som talade och en som fotograferade oss. Just vi blev utvalda att fotograferas med olika kattsandsorter. Det var jättekul. Vi busade i en låda, jagade varandra och gjorde jättemycket som fotograferades.

I morgon kommer det reportaget i Aftonbladet. Då måste ni läsa det. Ni kommer att få se bilder på oss och Aftonbladet har också lovat att säga att vi finns på Södertälje Katthem och att vi söker ett hem. Tänk om nån snäll människa läser det och tänker att DE katterna vill jag ha! Vad kul det skulle vara. I så fall tänker Ravelli ta ledigt från commandocatstudierna ett tag för då måste vi ju koncentrera oss på vårt nya hem.

Så alla ni snälla människor som brukar stödja oss med kommentarer: läs Aftonbladet i morgon. Vi tycker det är världens bästa tidning.

Ravelli och Ravioli

Katterna Ravelli och Ravoli brättar

Hej, det är Ravelli och Ravioli på Södertälje Katthem.

Idag är det min, Raviolis tur att berätta. Ravelli håller på att plugga commandocatläxor. Det verkar avancerat, men han verkar klara av det. Han säger att han ska lära mig sen när han är utlärd. Han säger att vi kommer att ha nytta av sån utbildning. Inte vet jag, men säger Ravelli det så tror jag honom.

Sen har det hänt en annan sak också. Det är inte så att vi fått ett nytt hem, men det är jättespännande ändå. Fast när jag sa till Ravelli att jag skulle berätta om det sa han att han ville att jag skulle vänta till i morgon och att vi skrev båda två då. Och det tycker jag låter klokt, så jag håller er på sträckbänken.

Fast själva tycker vi det ska bli jättespännande att berätta för er. Ravelli kan nästan inte plugga för han tycker det ska bli så kul. Men, som sagt, ni får vänta till i morgon med att höra vad det är.

Ravioli

Katterna Ravelli ch Ravioli berättar

Hej, det är Ravelli och Ravioli på Södertälje Katthem.

Idag är det Ravelli som skriver.

Det har varit öppet hus idag. Det var ett par som var inne i vår bur ganska länge och talade med oss, men vi fick ingen intresseanmälan i alla fall. Det är märkligt att en del behöver så lång tid att bestämma sig. Det är ju bara att välja oss, så är saken klar.

Nåja, idag ska jag ju ändå berätta om att jag ska bli commandocat. Jag har fått tips från en katt som brukar kommentera våra bloggar som heter Sippo hur man blir commandocat. Det allra viktigaste verkar vara att man är duktig på att smita och det är jag. Om ni inte tror mig kan ni fråga blogghjälpen. Sen tror jag, utan att jag gått utbildningen till commandocat ännu, att man måste kunna luras lite. Man måste helt enkelt få människor att tro att man ska stanna kvar i buren, men sen, när de öppnar dörren intet ont anande, ja då sticker man ut! Stämmer det, Sippo?

Nu måste jag träna lite, för nu kommer kvällspasset och ska städa burarna. Här gäller det att vara alert.

Ravelli

Katterna Ravioli och Ravelli berättar

Hej, det är Ravelli och Ravioli på Södertälje Katthem.

Idag är det lördag och det är jag, Ravioli som berättar. På förmiddagen var blogghjälpen på katthemmet. Inte för att städa utan hon skulle lämna ut en annan katt som fått ett nytt hem. Vi var lite ledsna över att det inte var vi som fick ett eget hem, men blogghjälpen sa att vår tur kommer. Visserligen har vi hört det förut, men eftersom blogghjälpen inte har övergivit nån av de katter hon hjälpt med bloggen förut så tror vi att hon inte kommer att överge oss heller innan vi fått ett bra hem. Fast det är klart, vi vill ju gärna att de ska ske snart. Men då säger blogghjälpen, som alltid kommer med motargument, att det är bättre att vänta lite längre och att det hemmet blir det rätta än att det går fortare att hitta ett hem som kanske inte blir så bra. Faktiskt inte så tokigt tänkt för att vara blogghjälpen.

Sen sa hon att idag hade hon inte tid att busa med oss, men i morgon skulle hon försöka komma lite tidigare till öppet hus, som är mellan 15-17, så vi kunde få komma ut en stund och äntligen få tag i den där eländiga pricken som håller på att driva både Ravelli, Nenne och mig till vansinne. Maken till knäppgök har vi aldrig sett.

I morgon kanske Ravelli ska berätta om att han kanske ska bli commandocat och vad det innebär.

Ravioli

Katterna Ravelli och Ravioli berättar

Hej, det är Ravelli och Ravioli på Södertälje Katthem.

Nu är det Ravelli som skriver. Idag har blogghjälpen varit här och städat på förmiddagen. Hon brukar oftast vara i karantän annars, men idag var det nån annan som städade där så hon kunde hjälpa oss istället. När hon skulle städa vår bur sa hon ”jag katapulterar” eller nåt sånt, och så slog hon ut med armarna och sa att eftersom ni ändå smiter är det lika bra att ni får lov att göra det. Det lönar sig att vara konsekvent, och det har vi verkligen varit när det gäller smitning.

En gång för länge sen, när vi hade ett hem, så tyckte vi inte alls det var så kul att smita som vi tycker nu. Det beror nog på att vi kunde välja då om vi ville vara ute eller inne. Vi behöver ju inte vara utomhus nu heller, men lite större ytor än buren skulle ju inte vara fel. Vi har ju jättemycket spring i benen ännu för vi är ju ganska unga herrar. Tänk en egen lägenhet! Det har många andra katter. Fast vi klagar inte. Vi vet att alldeles för många katter inte ens har ett katthem som tar hand om dem. De får gå ute och ofta har de inte mat så de blir mätta heller. För att inte tala om att de har mask i magarna och ont i öron och annat elände.

Sånt slipper vi tack vara alla snälla människor på Södertälje Katthem som tar hand om oss. Det borde finnas många fler såna människor. Då skulle både vi katter och ni människor må mycket, mycket bättre.

Ravelli

Katterna Ravioli och Ravelli berättar

Hej, det är Ravelli och Ravioli på Södertälje Katthem.

Idag är det min Raviolis tur att skriva. Nenne ni vet, han som bor i vår bur, han är väldigt läraktig. Idag när både Ravioli och jag smet ut ur buren passade även Nenne på att smita. Hon som skulle städa buren åt oss såg alldeles svettig ut innan hon fick in oss alla tre igen. Det tyckte vi var jättekul. Jag tror nästan Nenne fått smak för det här med smitning nu också, så nu kan vi ha ännu kuligare i vår bur.

Fast Nenne sa också, precis som vi, att det allra kuligaste vore om vi fick ett eget hem. Det tycker vi nog allihop som bor på katthemmet. Tänk om blogghjälpens katt hade accepterat några kompisar, då hade vi nog fått flytta dit. Fast hon sa också att hon förmodligen skulle ha hela huset fullt med katter redan, så på ett sätt tyckte hon att det kanske var tur att hennes katt satte stopp. Fast det tycker inte vi.

Idag har det varit öppet hus igen. Det var några här och tittade och jag tror att några av våra kompisar fick intresseanmälningar, men inte vi. Fast det kommer ni att få, säger blogghjälpen. Det tror vi också, fast det är trist att behöva vänta. Men å andra sidan sägs det ju att den som väntar på nåt gott aldrig väntar för länge.

Ravioli

Katterna Ravioli och Ravelli berättar

Hej, det är Ravelli och Ravioli på Södertälje Katthem.

Ja, nu är det jag Ravelli som skriver. Vi har tagit det ganska lugnt idag. Bara en ynka liten utsmitning från buren på morgonkvisten. Kanske kan vi fixa en eller ett par till ikväll när kvällspasset kommer, vi får se.

Vi har diskuterat lite om framtiden. Vi vet ju inte så mycket om den, men lite tror vi att vi vet. Dels att vi kommer att få ett gemensamt hem. Det är trots allt det viktigaste, dels att vi nog kommer att få ett bra hem eftersom man här på katthemmet är noggrann innan en katt får flytta till ett nytt hem. Man gör hembesök och intervjuar den som vill köpa en katt. Det tycker vi är bra, annars kan man ju hamna var som helst, till och med hos nån som inte borde ha katt.

Vi vet ju inte när vi får ett nytt hem, men blogghjälpen säger att hon är optimistisk. Det finns många olika möjligheter. Hon vill inte berätta om dem ännu, men så småningom ska vi få veta, och då ska vi berätta för er också. Om vi inte redan fått ett eget hem då förstås. Redan i morgon kan vår nya matte och/eller husse komma på besök mellan 17-19- Hoppas dom gör det.

Ravelli

Katterna Ravioli och Ravelli berättar

Hej, det är Ravelli och Ravioli på Södertälje Katthem.

Idag är det min, Raviolis tur att berätta. Igår berättade ju Ravelli att vi smiter ut ur buren ibland, mest Ravelli faktiskt. Nästan varje dag händer också nåt annat kul, nämligen att flera snälla människor skriver kommentarer till oss. Det är roliga och uppmuntrande kommentarer som gör oss jätteglada. Igår fick vi en kommentar som var extra rolig.

Den kom från två kissar vars matte också jobbar på katthemmet, precis som blogghjälpen. De berättade att nära vänner till dem alldeles nyss förlorat sin katt, som var svårt sjuk. Sånt är alltid väldigt tråkigt att höra, för alla som tycker om nån på riktigt blir ledsna när de går bort, oavsett om det är en människa eller ett djur.

Men det finns på nåt underligt sätt alltid något tröstande även i en svår situation. I det här fallet så kanske de som förlorat den här katten skulle kunna tänkas ta hand om – just det – OSS. Vi vet inte om det blir så och blogghjälpen har sagt att vi inte ska ta ut nåt i förskott (hon är lite torr på det sättet) men vi kan ju inte låta bli att hoppas. Men tills vidare fortsätter vi jobba som om inget hänt, vilket det ju faktiskt inte har ännu heller.

Ravioli

Katterna Ravelli och Ravioli berättar

Hej, det är Ravelli och Ravioli på Södertälje Katthem.

Ravelli här. Idag hade jag jättekul på förmiddagen. Det satt en massa människor på golvet utanför våra burar och pratade. Det höll på med den där kattsanden som vi ska testa, som vi berättade om för flera dagar sen. Vi tyckte det var jättekul att det var så många där så vi satt tätt tryckta intill nätet på vår burdörr och lyssnade. Jag satt närmast.

Rätt som det var öppnades burdörren och gissa vem som smet ut? Det var jag det. En av de andra tjejerna, som också är jättesnäll, började försöka få tag i mig, men jag smet undan gång på gång. Jag var ute ganska länge i rummet, men till sist fick hon tag i mig i alla fall och bar tillbaka mig till buren.

Men strax efter skulle de sätta in en ny toalåda i vår bur med kattsand som vi skulle testa. Gissa vem som smet ut igen då? Mhm, det var jag igen.

De försökte få tag i mig en bra stund, men plötsligt fick jag syn på den där nedrans pricken på golvet, som jag inte lyckats fånga än. Jag gav mig sjutton på att nu skulle den fast. Bäst som jag jagade den där pricken öppnades burdörren och pricken stack in i buren, jag efter och dörren stängdes, nästan utan att jag märkte nåt. Jag vet inte hur det där gick till men jag börjar misstänka att blogghjälpen på nåt sätt var inblandad. Återkommer när jag utrett det där.

Ravelli

Katterna Ravelli och Ravioli berättar

Hej, det är Ravelli och Ravioli på Södertälje Katthem.

Nu är det jag, Ravioli som berättar. Egentligen spelar det ju inte så stor roll vem som berättar, men rätt ska ju vara rätt. Ravelli har ju ibland andra funderingar än jag till exempel.

Idag var det öppet hus, men kanske berodde det på vädret att det inte var så många här. Det regnade som bara den i Södertälje. Tur att man fick vara inne.

I alla fall var blogghjälpen här och vi jagade den där röda pricken som bara den. Det är nåt fel på den. Så fort man nästan fångar den sticker den iväg. Jag frågade både Ravelli och Nenne och båda höll med mig. Så där uppför man sig bara inte! Vi ska nog sätta den där pricken på plats när den minst anar det. Gå omkring och kalla sig Laser, va.

Nä, nu gäller det att ta nya tag. Snart ska väl människor begripa att det är hit till Södertälje Katthem de ska gå när de är lediga. Och inte springa omkring här och där till ingen nytta. Vi behöver ju ett hem, och många av våra kompisar också. Kom hit. På torsdag har ni nästa chans mellan 17-19.

Ravioli

Katterna Raioli och Ravelli berättar

Hej, det är Ravelli och Ravioli på Södertälje Katthem.

Idag är det min, Ravellis tur att berätta. Ibland kommer det hit katter som är väldigt ledsna. Ja, egentligen är väl alla katter som kommer hit ledsna, för ingen kan väl vara glad åt att vara hemlös. Men en del katter är lite ledsnare än andra. Vår nya burkompis, Nenne, var lite ledsen över att komma tillbaka hit till katthemmet, efter att ha haft ett hem. Men både Ravioli och jag gör det bästa för att allt ska bli roligare.

Vi har t ex lärt Nenne att jaga den där knäppa röda pricken som blogghjälpen har med sig ibland. Det går riktigt bra, även om ingen av oss har fångat den ännu – bara nästan. I morgon kommer blogghjälpen hit igen och då ska vi nog lyckas fånga den där rackarn.

Om alla som tröttnar på sina katter tänkte efter hur de själva skulle känna inför att bli utkastade, utan mat och nån som tog hand om dem, kanske inte så många katter skulle bli hemlösa. Då skulle de inte behöva vara ledsna heller. Och den som kastar ut en katt – det kan väl inte vara en glad människa? Det tror inte jag. Så sluta med det och ta hand om era djur istället. Det förtjänar de.

Ravelli

Katterna Ravelli och Ravioli berättar

Hej, det är Ravelli och Ravioli på Södertälje Katthem.

Ravioli här. Idag är det fredag. Ofta på fredagar får många katter lite extra fredagsgodis. Det får vi också ibland, men sen är det ju inte så ofta som nån har tid att mysa och leka med oss här på katthemmet. I alla fall inte så mycket som vi skulle vilja. Det är ju så många andra katter som behöver hjälp här också. Fast blogghjälpen säger att det kommer. Vi jobbar på som vanligt. Det är ingen ändring och varken hon eller katthemmet ska överge oss utan se till att vi får ett bra hem. Det känns bra, för nu vill man verkligen inte vara utan mat eller tak över huvudet när det är så kallt på nätterna.

Fast många av våra kompisar har det så. Vi hör dagligen att det ringer i telefonen och nån här på katthemmet svarar att vi tyvärr inte kan ta emot fler katter just nu. De får ställa sig i kö och vänta på att det blir en plats ledigt. Därför är det jätteviktigt att ni alla som läser bloggen tittar efter ordentligt i vän- och bekantskapskretsen och ser om det inte finns några som borde lyckliggöras med en eller ett par katter. Kanske två stiliga herrar vid namn Ravelli och Ravioli till exempel?

Säg till dem att komma hit på öppet hus på söndag mellan 15-17. Då ska vi ta hand om dem.

Ravioli

Katterna Ravelli och Ravioli berätta

Hej, det är Ravelli och Ravioli på Södertälje Katthem.

Nu är det jag, Ravelli som skriver dagens blogg.

Det har varit öppet hus idag, men vi har ännu inte fått nån intresseanmälan. Däremot har vi fått en ny kompis i vår bur, som är jättesnäll. Vi tror han trivs med oss och vi trivs med honom. Han busar inte riktigt lika mycket som vi ännu, men vi håller på att lära honom och han verkar väldigt lovande…

Annars har det varit ganska lugnt på katthemmet, förutom att det finns fler katter där än det borde. Blogghjälpen brukar säga att om alla tog väl hand om sina katter skulle det inte behöva finnas nåt katthem. Då skulle vi kunna öppna kattpensionat istället. Där skulle man kunna lämna in sin katt när man skulle resa bort och hämta den när man kom hem. Men som det ser ut nu så är det inte möjligt. Katthemmet behövs för att ta hand om övergivna katter, som oss.

Varför ska det vara så? Varför kan inte alla ta hand om sina katter? I ett land som Sverige klarar sig inte övergivna katter när det blir kallt ute. Om man börjar mata en katt så blir vi vana vid att få mat. Om man sen kastar ut oss vet vi inte hur man ska göra för att bli mätt. Då blir vi sjuka och sen kan det gå väldigt illa när vintern och kylan kommer. Flera av våra kompisar har t o m dött. Så skulle det inte behöva vara.

Ravelli

Katterna Ravelli och Ravioli berättar

Hej, det är Ravelli och Ravioli på Södertälje Katthem.

Idag är det jag, Ravioli som ska skriva.

Sedan fotograferingen har vi mest pratat om hur vi ska göra när vi blir kändisar. Det är klart att allt blir helt annorlunda då. Ravelli tycker att vi som första åtgärd ska skaffa solglasögon och kepsar. Sen får vi se om vi behöver nån som hjälper oss med andra saker också. Vi vet ju ännu inte så mycket om hur det är att vara kändis, men vi lär oss nog snabbt.

Det är ju viktigt att man fortsätter att busa och ha kul också. Det är nästan viktigast, ja efter mat, bostad och nån eller några snälla människor som tar hand om oss förstås. Annars har man nog inte så kul. Då kan det kvitta att vara kändis.

Nu ska vi förbereda oss inför morgondagen. Ni vet väl att det är öppet hus här på Morabergsvägen 6 i Södertälje mellan 17-19 då? Sånt bör man inte missa. Ni kan gott tala om det för era kompisar också.

Och säg till dem att ta med såna där ategrafblock eller vad det heter också så ska vi skriva våra tassavtryck där.

Ravioli

Katterna Ravelli och Ravioli berättar

Hej, det är Ravelli och Ravioli på Södertälje Katthem.

Nu är det Ravelli som ska berätta vidare för er.

Ravioli berättade ju igår att vi blev fotograferade i Aftonbladet. Det togs en massa kort av oss och vi hade jättekul. Vi brottades i lådan bland annat. Nu kommer inte bilderna på oss att visas ännu, utan ni får vänta lite. Fast det gör man ju gärna när det gäller en sån sak.

När fotograferingen var klar tyckte blogghjälpen att vi skulle gå tillbaka in i vår bur. Men det tyckte inte vi. Vi hade helt andra planer. Det var jätteroligt att springa fram och kolla in på våra kompisar i de andra burarna. En del blev glada av att se oss, andra tyckte vi kunde gå in i vår bur.

Så småningom fick blogghjälpen tag i Ravioli och lyfte in honom i buren, men mig fick hon inte tag på. Det finns nämligen hyllor på väggen i rummet där vi sitter och de är ganska låga. Men jag kom under utan vidare så jag smet in där. Blogghjälpen fick ta en borste och fösa fram mig innan hon fick tag i mig. Då kramade hon mig och sa att vi var ena riktiga busar. Hi-hi.

Fast idag har det inte varit några fotografer här. Vi får se hur det blir i morgon. Nu är vi ju vana så det är inga problem om de kommer.

Ravelli

Katterna Ravioli och Ravelli berättar

Hej, det är Ravelli och Ravioli på Södertälje Katthem.

Idag är det jag, Ravioli som berättar. Nu har vi varit med om nåt ovanligt må ni tro. Dagen började precis som vanligt med mat, städning, tömning av toan och sånt som de som hjälper oss här brukar göra. Men sen!

Sen kom blogghjälpen och en annan snäll människa som ofta är på katthemmet in i vårt rum med två farbröder. De var från nåt som heter Aftonbladet. Det är en tidning som man kan köpa. De ville att vi på katthemmet ska testa kattsand. Sen ska de skriva om resultatet i Aftonbladet.

För att det skulle bli en riktigt bra artikel skulle de ta foton med katter och kattsand. Gissa vilka katter som valdes ut? Just det, herrar Ravelli och Ravioli. Vi fick komma ut ur buren och där hade man ställt fram en kattlåda med kattsand i som luktade jättegott. Vi hoppade in i lådan och sen tog en av farbröderna fram en svart sak som han satt framför ögonen och sen började det blixtra i rummet som det värsta åskväder. Fast det mullrade inget, så vi blev inte rädda.

I morgon berätta Ravelli mer

Ravioli

Katterna Ravelli och Ravioli berättar

Hej, det är Ravelli och Ravioli på Södertälje Katthem.

Det är Ravelli som informerar er idag. Det har varit öppet hus idag, men det var inte så många som kom som vi hade hoppats. Blogghjälpen säger ju att vi måste ha tålamod, men det blir ju lite tjatigt att höra det jämt. Fast hon säger att det finns många katter som varit betydligt längre än vi på katthemmet som har fått jättebra hem. Så hon har nog rätt i alla fall.

Idag är det faktiskt också Djurens Dag, fast sen är det nåt som heter kanelbulle som tagit över den här dagen. Alla talar om Kanelbullens dag, medan nästan ingen talar om Djurens Dag. Mycket konstigt tycker vi. Vilket är viktigast?

Vi lekte i alla fall med den där konstiga pricken som blogghjälpen har med sig. Den är hur underlig som helst, den är nästan aldrig stilla så man kan fånga den. Flera av dem som skriver snälla kommentarer till vår blogg vet vad det där är för prick, men de säger att det är under deras värdighet att jaga den. Fast det kanske är annorlunda om man bor i ett eget hem där man har massa andra saker att leka med. Vi på katthemmet får ju ta de tillfällen som bjuds till att lattja. När vi får ett eget hem kanske vi också tycker det är lite knäppt att försöka fånga pricken.

Nu börjar en ny vecka. Vi hoppas att det blir vår vecka. Den veckan då vi får ett eget hem. Kan du hjälpa oss att få det?
Ravelli

Katterna Ravioli och Ravelli berättar

Hej, det är Ravioli och Ravelli på Södertälje Katthem.

Nu är det Ravioli som skriver dagens blogg. Idag har det inte hänt nåt särskilt. Vi ser att det regnar och är ruskigt ute. Både Ravelli och jag är glada att vi får vara inomhus och slipper springa ute hungriga och blöta. Det är många katter som inte har nånstans att ta vägen oavsett om solen skiner eller om det regnar och snöar. De är det synd om. Om de har tur kommer det nån snäll människa som tar hand om dem. I annat fall är risken stor att de inte överlever.

Det finns en del människor som inte tänker på det. Såna som skaffar en katt för att det är kul just för stunden. Sen händer nåt som gör att de inte vill ha kvar katten. Då slänger de ut den istället för att se till att det får ett annat hem. Hur slö får man vara, undrar vi.

Det är tur att inte alla människor är sådana. Det finns många, många som tar jätteväl hand om sina katter. Tyvärr har inte vi hamnat hos nån sån ännu, men snart är det vår tur säger blogghjälpen. Innan dess får vi i alla fall bo här på Södertälje Katthem där det är varmt och skönt och vi får god mat och snälla människor som gör sitt bästa för att vi ska ha det bra.
Men i morgon kan det vara dags! Då är det öppet hus mellan 15-17 på Morabergsvägen 6. Snälla, kom hit då och skicka hit ALLA era vänner och bekanta som kan och vill ta hand om en eller flera katter.

Ravioli

Katterna Ravelli och Ravioli berättar

Hej, det är Ravioli och Ravelli på Södertälje Katthem.

Ja, så var det jag, Ravelli, som skriver idag.

Nu sitter vi på katthemmet igen. Här är inte dåligt, men det kan ju aldrig bli samma sak som i ett eget hem med egna människor. En av de tidigare bloggarna skrev en gång att det borde vara lag på att varje människa har minst en katt som de tar väl hand om. Jag förstår inte vad justitieministern gör eftersom den lagen inte gått igenom ännu. Det är bråttom med den!

Igår fick vi ingen intresseanmälan. Blogghjälpen säger hela tiden att vi måste ha tålamod, och det försöker vi verkligen ha. Idag när hon var på katthemmet och jobbade hade hon köpt nåt som heter laserpekare. Det var en konstig prick som for runt, runt i buren och både jag och Ravioli gjorde vårt bästa för att fånga den, men den rackarn bara smet undan hela tiden. Men vi ska nog ta den, var så lugna. Blogghjälpen sa att det är bra att vi rör på oss, för det är lätt att lägga på sig lite när man inte har så stor yta att röra sig på. Det var därför hon skaffade den där apparaten så att vi inte blir tjocka.

På söndag har ni världens chans att träffa oss igen mellan 15-17 på Morabergsvägen 6D. Kom hit då och ta med er massor med kompisar som vill och kan ta hand om katter.

Ravelli

Katterna Ravelli och Ravioli berättar

Hej, det är Ravioli och Ravelli på Södertälje Katthem.

Nu är det min, Raviolis tur att skriva.

Nu vet ni ju att vi kom tillbaka till katthemmet eftersom vår matte blivit allergisk. Vi satt i våra transportburar på katthemmet medan matte skrev på en del papper. När det var klart grät matte jättemycket. Vi kunde inte trösta henne, för vi grät ju själva ännu mer. Sen gick matte och vi blev inburna till en bur.

Det kändes väldigt tråkigt att inte få bo kvar i sitt hem ännu en gång, men om matte blev sjuk av oss så fanns det ju inget val. Och den här gången kände vi ju att vi inte blev övergivna i alla fall. Nån tog ju hand om oss, även om det inte var matte.

Nu väntar vi bara på att en ny människa ska fastna för oss. Ju förr desto bättre. Om DU känner nån som kan, eller om du själv kan hjälpa oss, så åk till Södertälje Katthem bums, för det är öppet hus mellan 17-19 idag, och på söndag mellan 15-17. Jag hoppas vi ses då.

Ravioli

Katterna Ravioli och Ravell berättar

Hej, det är Ravelli och Ravioli på Södertälje Katthem.

Idag är det jag, Ravelli som skriver.

Igår berättade Ravioli att vår matte, som vi tyckte så mycket om, nästan jämt var snuvig. Det gjorde ju inte oss så mycket, men det var ju synd att hon inte var frisk, tyckte vi.

En dag hörde vi att hon ringde nånstans. Hon sa att hon hade blivit så allergisk att hon inte kunde behålla Ravelli och Ravioli och undrade om de kunde få komma tillbaka. Tillbaka, undrade vi. Vart? Skulle vi slängas ut igen, eller vad var meningen.

Det visade sig att matte hade ring till Södertälje Katthem och frågat om de kunde ta tillbaka oss. Vi tyckte det var jättetråkigt att vi inte fick stanna i vårt hem där vi trivdes så bra, men tyckte i alla fall att det var bättre att få komma tillbaka till katthemmet än att bli utslängda.
Som vanligt var det fullt på katthemmet. Det var vi egentligen glada för, men en dag fick vi i alla fall gå in i våra transportburar och åka iväg till katthemmet igen. Det var ingen rolig dag.

Ravioli berättar mer i morgon
Ravelli

Katterna Ravelli och Ravioli berättar

Hej, det är Ravioli och Ravelli på Södertälje Katthem.

Idag är det Raviolis tur att skriva.

Som Ravelli berättade igår satt vi nu alltså på katthemmet i en bur. Där kom människor och besökte oss varje torsdag 17-19 och söndag 15-17. Det var många människor som tittade både på oss och våra kompisar. Ibland fick en katt en intresseanmälan, sen gjordes hembesök och om de som jobbar på katthemmet tyckte hemmet var bra fick den katten åka.

Vi satt och väntade på att nån skulle komma och vilja ha oss. Vi förstod att det kanske skulle ta lite tid för på katthemmet hade man bestämt att vi inte fick skiljas åt. Det var viktigt att vi fick vara tillsammans.

En dag kom det i alla fall en människa som tyckte vi var jättefina. Hon ville köpa oss båda två. Det gjordes hembesök och man tyckte att hemmet var jättebra. Vi blev toppenglada och efter några dagar kom vår människa och hämtade oss. Vi fick flytta till ett alldeles eget hem och vi var hur glada som helst.

När vi hade bott in oss i vårt nya hem märkte vi att vår människa ofta var förkyld. I morgon ska vi berätta om att vår glädje inte varade så länge. Inte den gången, men vi ger inte upp.

Ravioli

Katterna Ravelli och Ravioli berättar

Hej, det är Ravioli och Ravelli på Södertälje Katthem.

Idag är det jag, Ravelli som håller pennan i mina tassar.

När vi burits in på katthemmet satt människorna först och skrev papper. Det ska människor visst alltid göra. När det äntligen var klart bars vi in i nåt som heter karantän. Som tur var satt vi i samma bur, men det var inte roligt där inne i alla fall. Först tittade man i våra öron för att se om vi hade nåt som kallades skabb. Sen fick vi några äckliga tabletter. De var till för att avmaska oss, sa de. Sen stack de oss i pälsen. Det var för att vaccinera oss så vi inte blev sjuka.

Vi tyckte allt det där var ganska onödigt, men vi fick i alla fall god mat och människorna som tog hand om oss var snälla. När vi hade suttit jättelänge därinne, 14 dagar sa människorna, fick vi flytta ut i större burar på katthemmet. Där var det betydligt kuligare, för där fanns det andra katter som vi kunde snacka med.

De berättade att när man suttit där ett tag, kom det människor som ville ge oss ett hem. Hade vi tur gick det fort, hade vi otur tog det lite längre tid. Vi tyckte det lät jättespännande och hoppades så klart att det skulle gå väldigt fort att få ett nytt, bra hem.

Vi berättar mer i morgon.

Ravelli

Katterna Ravelli och Ravioli berättar

Hej, det är Ravioli och Ravelli på Södertälje Katthem.

Idag är det min, Raviolis tur att berätta. Först ska jag säga att vi inte fick nån intresseanmälan idag, men blogghjälpen säger att det kommer lösa sig. Vi ska bara fortsätta som hittills.

Senast jag berättade fick ni ju veta att en snäll människa tog hand om oss och lät oss stanna hos henne tills det fanns plats på nåt som heter Södertälje Katthem. Vi trivdes jättebra hos den där människan, men efter några dagar sa hon att nu ska vi åka till katthemmet. Där kommer ni att få bo tills ni får ett riktigt hem.

Vi ville inte alls gå in i den bur som hon satte fram, men vi hade inget val. Vi ville ju inte bli utslängda igen och antagligen var det bättre på katthemmet än ute. Så resonerade vi och till slut satt vi i buren i alla fall.

Sen bars vi ut till en bil. Jag höll hela tiden ett öga på Ravelli och såg till att vi var tillsammans hela tiden. Efter en stund kom vi fram till ett stort hus och där stannade bilen och vi bars upp för en lång trappa. Vi undrade så vad som skulle hända nu, men människan som bar in oss sa att vi skulle få det bra. ”Här finns bara snälla människor” sa hon. Vi kunde bara hoppas att det stämde.

I morgon berättar vi mer.
Ravioli

Katterna Ravioli och Ravelli berättar

Hej, det är Ravioli och Ravelli på Södertälje Katthem.

Idag är det min, Ravellis, tur att berätta. Jag ska sticka emellan med att berätta lite om våra strategier. Det är ett ord som blogghjälpen har lärt oss – man måste ha strategier.

Vår strategi på katthemmet har varit att så fort det kommer in nån i rummet rusar vi fram till burdörren och talar om för dem som kommer att vi är där och att vi vill bli kelade med. Vi frågade blogghjälpen om hon tyckte vi skulle ändra strategi, eftersom vi inte fått nån intresseanmälan ännu. Men hon sa att man ska hålla fast vid en bra strategi och att vi säkert kommer att få ett bra hem snart. Vi måste bara ha lite tålamod.

Hon berättade också att en av oss faktiskt fått en intresseanmälan, men hon ville inte säga vilken för då kanske den andra skulle bli ledsen. Och förresten spelar det ingen roll, sa hon, för ni ska gå tillsammans. Vi kommer inte att dela på er. Då blev vi lugna.

Sen har vi en strategi till. Och den går ut på att varje gång nån öppnar vår burdörr smiter vi ut! Vi sa till blogghjälpen att hon har ju sagt att man ska hålla fast vid sina strategier. Då sa hon att det där knappast var nån strategi utan snarare bus, och att vi gärna fick sluta med det. Men det tänker vi inte göra, för det är jättekul att smita ut och se sig om lite i rummet utanför buren.

I morgon är det öppet hus igen mellan 15-17 här på Morabergsvägen 6D. Kom till oss då.

Ravelli

Katterna Ravelli och Ravioli berättar

Hej, det är Ravelli och Ravioli på Södertälje Katthem.

Idag är det min, Raviolis tur att berätta.

Igår berättade ju Ravelli om hur det gick till när vi fick komma in till den där snälla människan som inte kunde ta hand om oss, men som ringde till Södertälje Katthem.

Vi hörde att hon berättade att hon sett 2 fina, ja hon sa faktiskt att vi var fina, katter som sprang omkring i området och som uppenbarligen inte hade nånstans att bo. Så hörde vi att hon frågade om vi kunde få komma till katthemmet. Vi satt i ett hörn och tjuvlyssnade. Vad var ett katthem för något? Vad skulle vi göra där? Skulle vi bo där jämt? Fick man god mat där? Det var jättemånga frågor som dök upp i våra huvuden.

Sen hörde vi att hon sa ”nehej, när går det då? Ja, jag får försöka, men jag är så allergisk så det går inte att ha dem här länge”. Sen satte hon sig ner och klappade oss och sa att vi ska snart få åka till Södertälje Katthem men de kan inte ta emot er ännu. Det är överfullt, för det finns så många katter som inte har nåt hem förstår ni. Men jag ska försöka ha er kvar här tills det blir plats.

Då blev vi glada att vi inte skulle bli utslängda igen. Vad som sen hände kommer Ravelli att fortsätta berätta om i morgon.

Ravioli

Katterna Ravelli och Ravioli berättar

Hej, det är Ravelli och Ravioli på Södertälje Katthem.

Idag är det jag, Ravelli som berättar.

Först ska jag berätta att det är öppet hus idag mellan 17-19 här på Morabergsvägen 6D. Skynda er hit! Det är gratis att träffa oss och det är jättekul. Flera av de snälla människor som skriver kommentarer till vår blogg håller tassarna varenda öppethus-dag för att vi ska få ett nytt hem. Det tycker vi är jättesnällt av dem. Det hjälper oss nog, så det inte tar så lång tid innan våra människor kommer.

Som ni läste igår var det inte nån som ville veta av oss när vi försökte ta oss in i olika portar för att få lite mat och värme. En del betedde sig som om vi var ena riktiga odjur. Det enda vi var, var ju hungriga, ledsna och rädda.

I en port bodde det i alla fall en människa som var snäll mot oss. Hon klappade oss och gav oss lite mat, men hon kunde inte låt oss få stanna hos henne. Det hade vi gärna gjort annars.

På dagarna fick vi fortsätta att springa ute, men när det blev riktigt kallt och ruskigt och vi inte mådde så bra fick vi komma in till den människan som varit snäll mot oss. Hon sa att hon skulle ringa till nåt som hette Södertälje Katthem och fråga om vi kunde få plats där.

I morgon berättar Ravioli mer.

Ravelli

Katterna Ravioli och Ravelli berättar

Hej, det är Ravioli och Ravelli på Södertälje Katthem.

Idag är det jag Ravioli, som berättar.

Ja, det fanns gått om dumma människor som betedde sig illa mot oss. Vad hade vi gjort dem? Ingenting. Vi ville ju bara vara snälla och ha lite mat.

Vi gick in genom de dörrar som stod öppna. Ibland kom det människor som sa att vi var söta och gav oss lite mat och klappade oss, men ibland kom det människor som körde ut oss och skrek att vi inte fick vara i deras port. Då fick vi rusa ut det fortaste vi kunde så vi inte blev sparkade eller fick saker slängda på oss. Varför gör människor så? Hade det verkligen gjort så mycket om vi fick lite värme i en port? Vilken skada orsakade vi? Jag kan ännu idag inte förstå varför vi blev utkörda.

En tjej sa att vi skulle få lite mat av henne när vi gick in i en port. Det fick vi också, men när vi ätit upp kom det en anna människa och körde ut oss i mörkret och kylan. Vi var jätterädda och ledsna. Vi förstod inte alls varför vi blev behandlade som om vi var elaka och dumma. Det var vi ju inte.

Ravelli berättar mer i morgon, och då är det ju förresten öppet hus mellan 17-19 här på Morabergsvägen 6D. Kom hit då så kan vi träffas.

Ravioli

Katterna Ravioli och Ravelli berättar

Hej, det är Ravioli och Ravelli på Södertälje Katthem.

Idag är det jag, Ravelli, som ska berätta. Jag tror det är bra att vi berättar varannan dag, för det är så mycket att skriva, så det är lätt att det blir fel om man ska göra allt själv. Ravioli och jag har ju hjälpts åt hela livet, så det är naturligt för oss att fortsätta göra det.

När vi gick omkring i området där vi hade bott var det ju inte så många människor kvar där längre. De hade tydligen åkt därifrån allihop. Alla utom vi. Det var mörkt, kyligt och regnigt och vi märkte ju att det blev allt svårare att hitta nån mat, så vi rörde oss sakta mot områden där det fanns hus med människor i. Det var bra på ett sätt eftersom det var lite lättare att hitta nåt att äta där, men sämre på ett annat sätt. Vi märkte att det fanns många människor som inte tyckte om oss. Det tyckte vi var jättekonstigt, för vi var inte dumma mot någon. Vi försökte vara så snälla vi bara kunde, men det hjälpte inte alltid. En del skrek åt oss, andra kastade saker på oss och försökte sparka oss. Blogghjälpen säger att hon hört det förut, för det finns gott om människor som är så fega att de måste ge sig på små försvarslösa individer, som katter till exempel.

Vårt första mål var ju att få mat i magen. Sen ville vi få bo hos nån snäll människa också, men det var lättare sagt än gjort, både att hitta mat och nån människa att bo hos.

Ravioli berättar mer i morgon.
Ravelli

Katterna Ravioli och Ravelli berättar

Hej, det är Ravioli på Södertälje Katthem.

Idag är det jag, Ravioli som berättar vidare. Våra människor hade alltså bommat igen sommarhuset och åkt iväg och lämnat oss kvar. Vi gick utanför huset och försökte ta oss in, för vi frös ju. Vi var ju vana att vara inne på nätterna, och annars också om vi ville. Men plötsligt gick inte det. Hungriga var vi också.

Vi hade visserligen tidigare fångat nån mus som vi bar hem för att visa hur duktiga vi varit, men vi behövde ju inte fånga nåt för att överleva. Vi fick ju mat hemma. Nu var vi plötsligt tvungna att fånga saker för att få nåt i magarna överhuvudtaget. Det är en väldigt stor skillnad mot att bara fånga nån enstaka mus.

En duktig jägare blir man inte över en natt. Och inte blir man duktigare för att man är rädd och ledsen heller.

Man skulle kunna tro att det var så här vissa människor behandlade katter på medeltiden, men tyvärr finns det människor som fortfarande är så här dumma. Det tycker jag är konstigt. De har ju haft lång tid på sig att lära sig – ända från medeltiden.

I morgon ska Ravelli fortsätta. Hoppas ni läser oss då också.

Ravioli

Katten Ravelli berättar

Hej, det är Ravelli och Ravioli på Södertälje Katthem.

Först och främst ska vi leverera en nyhet från vår kompis Kia, som fick ett nytt hem i torsdags. Hon stortrivs och nya familjen stortrivs med henne. Hon ligger vid balkongdörren och kollar läget utanför när hon inte undersöker alla andra nyheter i sitt nya hem. Hon verkar ha fått det så bra som jag hoppas att vi också får det snart.

Idag är det min tur, Ravelli att berätta.

Det känns inte så lätt precis. En del, som kastar ut katter och är elaka mot oss, tror visst att vi inte har några känslor. Att vi inte kan bli ledsna. Men det kan vi verkligen. Ravioli och jag har varit både ledsna och rädda många gånger. Om vi inte haft varandra vet jag inte hur det hade gått.

Som när vår familj åkte ifrån oss när sommaren tog slut till exempel. Det var regnigt och kallt och vi trodde att vi alla skulle åka till stan. Men familjen hade andra planer. Det hade planerat att de skulle låsa dörren till huset och lämna oss kvar ute. Utan nån som gav oss mat, värme och kelade med oss.

Ni kanske förstår hur det kändes. Men det kunde tydligen inte de som vi hade bott hos hela sommaren. Jag blir så ledsen när jag tänker på det, men Ravioli säger att man måste kunna gå vidare. Han är så klok. Han berättar vidare i morgon.

Ravelli

Katterna Ravelli och Ravioli berättar

Hej, det är Ravioli och Ravelli på Södertälje Katthem.

I går och i natt har vi funderat över hur vi ska göra när vi bloggar. För det första är vi ju båda nya som bloggare. Kia blev ju van, liksom katterna före henne, men i början kan det ju vara lite knepigt att hitta formen. För det andra är vi ju två som bloggar. Det har hänt en gång förut och för de katterna gick det ju jättebra. Det hoppas vi att det gör för oss också.

I morgon är det ju öppet hus mellan 15-17, så kom hit då till Morabergsvägen 6D så får ni träffa oss.

Vi har beslutat oss för att en av oss berättar varannan dag. Idag är det min tur, Ravioli, att berätta.

Allt började när vi var små kattungar. Det gör det ju jämt, förstås. Vi föddes sent på våren och en familj med små barn tyckte vi var så söta så vi fick bo hos dem. Det var jättekul. Vi var mycket ute och busade hela sommaren, fast vi bodde inne i ett hus på nätterna där vi fick mat och kel.

Så småningom började det bli mörkt tidigare på kvällarna och det blev också kyligare. Både Ravelli och jag hade blivit större och kraftigare. Vi gjorde allt tillsammans, bara för att vi tyckte så mycket om att vara tillsammans.

En dag sa våra människor till varandra att ”vi kan ju inte ta med de där in till stan” och pekade på oss. Vi blev oroliga, men trodde att de skulle ordna nåt bra för oss i alla fall. Men så blev det inte.

Ravelli berättar mer i morgon.

Ravioli och Ravelli.

Katterkompisarna Ravelli och Ravioli från Södertälje Katthem presenterar sig

Hej, det är Ravelli och Ravioli på Södertälje Katthem.

Våran kompis Kia fick ett nytt hem igår. Det var jätteroligt för henne. Vi vet precis hur roligt det är att få ett nytt hem, för det fick vi också för några månader sedan. Men sen hände nåt tråkigt, och nu är vi tillbaka på Södertälje Katthem. Det känns inte roligt alls.

Men det ska vi berätta mer om sedan. Kia sa när hon lämnade över bloggen till oss att det första man måste göra när man bloggar är att presentera sig, så att de som läser vet vilka det är som bloggar.

Vi heter alltså Ravelli och Ravioli. Ravelli är grårandig och vit och Ravioli är röd. Vi är jättekompisar och vi vill ha ett hem tillsammans. Vi kan inte leva utan varandra för vi tycker så mycket om varandra. På katthemmet har de lovat oss att vi ska få vara tillsammans även i fortsättningen. Det känns tryggt, även om det betyder att det tar lite längre tid att hitta ett hem. Huvudsaken är i alla fall att vi får vara tillsammans.

Vi ska snart berätta varför vi är tillbaka på katthemmet och hur det kom sig att vi kom hit första gången. Men nu vet ni i alla fall lite grann om vilka vi är och vi hoppas ni stöttar oss på samma sätt som ni stöttat Kia och många andra katter innan henne.

Ravelli och Ravioli

Katten Kias spännande nyheter

Hej, det är Kia på Södertälje Katthem.

Vilken dag! Och vilken natt det har varit. Klarvaken hela natten. Ja, kanske sov, eller snarare slumrade jag till några minuter, men mer var det inte.

När det äntligen blev morgon fick jag mat som vanligt. Egentligen var jag inte hungrig, men man måste ju äta så man orkar med saker. Och idag har jag verkligen behövt all energi jag kunnat uppbåda. Efter frukost och städning av buren segade sig minuterna fram. Jag visste ju att det var dags för hembesök hos de som lämnat in intresseanmälan på mig på eftermiddagen. Tänk om nåt skulle gå snett. Vad ledsen jag skulle bli. Det skulle betyda att jag inte fick nåt nytt hem..

Jag visste att beskedet inte skulle komma förrän sent på eftermiddagen, men vissa dagar tror man ju att klockan stannat. Det trodde jag idag.

Så äntligen kom några in i rummet utanför min bur som jag kände igen. Det var de som lämnat in intresseanmälan på mig och en tjej från nåt som kallas säljgruppen här på katthemmet. Hon hade gjort hembesöket. Jag stod innanför buren och tittade på dem. DE LOG. Då först vågade jag tro att jag skulle få ett nytt hem. Min nya husse och matte kom in i buren och kelade med mig. Sen kelade de med mina kompisar också och sa att de ville ta med flera katter. Då blev jag lite orolig – var det inte mig de skulle välja? De lugnade mig genast. De sa att de gärna skulle vilja ta hand om flera katter, men att jag var deras första val.

Sen gick matte ut och skrev på lite papper. Under tiden ordnade husse med en transportbur som jag lyftes in i. Mitt hjärta bankade som bara den när jag lyftes ut och in i en bil som tog mig till mitt nya hem. Det är så spännande så jag vet inte riktigt vilken tass jag ska stå på.

Nu kan jag inte berätta mer om mitt nya liv, eftersom det just har börjat. Men jag har några saker att säga er som läst min blogg.

Först vill jag tacka alla som stöttat mig genom att skriva kommentarer. Det hjälper väldigt mycket. Sen vill jag också ber er att fortsätta att stötta de som kommer att blogga efter mig. Det är många katter som behöver nya, bra hem. Ni kan hjälpa dem att kämpa genom att stötta dem på samma sätt som ni stöttat mig.

Kanske berättar jag snart hur det är i mitt nya hem, men först måste jag undersöka det så jag har nåt att berätta.

Kia

Katten Kia är lite nervös idag

Hej, det är Kia på Södertälje Katthem.

Tänk att i morgon ska det hända saker i mitt liv. Det kanske är det viktigaste som kommer att hända i mitt liv någonsin, vad vet jag. Det ska nämligen bli hembesök hos dem som lämnat in intresseanmälan på mig. Det är så spännande så jag vet inte riktigt vad jag ska koncentrera mig på.

Om allt går bra så kommer jag alltså att få ett alldeles eget hem med egna människor att ta hand om. Och en kattkompis också förresten.

I natt kommer jag nog inte att kunna sova så mycket. Jag kommer nog att ligga och tänka på morgondagen. Fast om allt går bra är det ju värt att ligga sömnlös för. Jag kanske får sova ut i mitt nya hem istället.

Vad ni gör så håll tassarna i morgon.

Kia

Katten Kia filosoferar igen

Hej, det är Kia på Södertälje Katthem.

Idag har det varit ganska lugnt här. Fast jag har två kompisar här på katthemmet som inte är så lugna. De är ledsna för att de måste komma tillbaka hit efter att ha haft ett eget hem. Deras matte började nysa och hosta och blev nåt som de kallade allergisk. Så då kunde inte mina kompisar stanna där, utan fick komma tillbaka hit. De är jätteledsna för det.

När jag kom hit till katthemmet tyckte ju jag att det var skönt att få komma inomhus och att få mat och vård till mig och mina nyfödda ungar. Men det är ju skillnad att först komma hit, sen få ett bra hem där man trivs och får mat och kel, och sen tvingas komma tillbaka hit. Det skulle nog inte jag heller tycka vore så roligt. Fast jag hoppas de snart får ett nytt hem, för de är så trevliga. Ganska stiliga också måste jag säga.

Om ni känner några som kan och vill ta hand om katter, så skicka hit dem. Det finns massor av katter som behöver ett bra hem. Det är nästan alltid fullt här på katthemmet, och inte bara det – det är kö för att få komma in här. Så många katter är det som inte har nån som bryr sig om dem. Det tycker jag är både konstigt och fel.

Kia

Katten Kia har mer att säga

Hej, det är Kia på Södertälje Katthem.

Idag har blogghjälpen berättat för mig om ett program som hon sett på TV. Det var från ett katthem som heter Solgläntan. De har kommit på en väldigt bra idé. Så här har de tänkt.

Det finns många äldre människor som är ensamma. Samtidigt finns det många katter som är övergivna eller hemlösa av andra anledningar. En del av de katterna är äldre och kanske har svårare att få nya hem. Katthemmet Solgläntan har kommit på att man kan koppla ihop äldre hemlösa katter med ensamma människor. Alltså att äldre människor tar hand om äldre katter. Då blir både människorna och katterna glada och nöjda.

Det är väl en jättebra idé? Om ni känner nån som är ensam, så säg att de kommer till oss på Södertälje Katthem så kanske vi kan hitta en kompis till dem så att alla blir glada och nöjda.

Kia

Katten Kia har mer att berätta

Hej, det är Kia på Södertälje Katthem.

Har ni varit hemlösa nån gång? Det har jag varit. Det är inte trevligt. Särskilt inte om man en gång haft ett hem där man fått mat och i alla fall lite omvårdnad. Så hade jag det.

Jag har ju redan berättat att jag blev utkastad från det hemmet och att jag hade det ganska kämpigt som hemlös utekatt, som dessutom födde ungar utomhus.

Nu kommer jag antagligen att få ett eget bra hem snart, eftersom jag fått en intresseanmälan som människor som verkar väldigt snälla och lämpliga att ta hand om en liten katt lämnat in.

Men man får inte glömma alla min kompisar som ännu inte fått nån intresseanmälan eller ett bra hem. Jag kommer nog att lämna över bloggen till nån eller några av dem som fortfarande behöver ett hem. Jag hoppas att ni som hjälpt mig på ett sånt bra sätt kommer att hjälpa dem också.

Kia

Katten Kia spinner vidare

Hej, det är Kia på Södertälje Katthem.

Undrar om ni har hunnit smälta gårdagens nyhet allihop? För min del har tiden efter mina människors besök varit ganska omtumlande.

Vi katter blir väldigt bra omskötta här på katthemmet av människor som ger oss mat, städar åt oss och ger oss medicin om vi behöver. Jag, t ex fick medicin när jag kom till katthemmet för att mitt ena öga var skadat och infekterat. Nu har jag inte ett dugg ont! Det är rena trolleriet.

Ibland har de som jobbar här lite tid över att kela och mysa med oss också, men det kan ju aldrig bli samma sak som att ha ett eget hem och egen familj. I sin egen familj jobbar man ju tillsammans. Människorna ser till exempel till att vi katter får mat och i gengäld ser vi till att de blir ordentligt kelade med. En del skrattar åt sånt, men det finns faktiskt vetenskapliga undersökningar som visar att den som kelar med en katt (hund eller annat djur kan också gå bra i nödfall) mår bättre och får t ex lägre blodtryck än de som inte har djur. Blogghjälpen har visat mig papper från såna undersökningar.

I morgon är det öppet hus här på Morabergsvägen 6D mellan 15-17. Då tycker jag ni ska komma hit och se till att mina kompisar också får bra hem.

Kia

Katten Kia har spännande nyheter...

Hej, det är Kia på Södertälje Katthem.

Nu ska jag minsann berätta en nyhet som heter duga för er. Igår kom det hit ett par som skulle titta på en katt. De ville ha en kompis till sin katt, som just förlorat sin kompis. De kom in i min bur. Sen kom de inte längre! De stannade jättelänge hos mig och kelade och pratade. De var jättesnälla. Sen skulle de gå, men då kallade jag tillbaka dem. Jag hade mycket, mycket mer att berätta för dem, och de kom tillbaka och lyssnade en stund till. Men sen var de tvungna att gå.

I nästa vecka ska det göras hembesök hos dem. De som jobbar här på katthemmet gör alltid hembesök innan en katt får flytta. Det gör de för att se att det är ett hem som passar den katt de sett ut. Om man bor i en lägenhet med balkong t ex måste man näta in balkongen, så inte vi kissar trillar ut och gör oss illa. Det är några som heter Jordbruksverket som bestämt det tror jag. Gissa om jag kommer att hålla tassarna den dan? Oj, så spännande det ska bli. Tänk om det blir så att jag får ett eget hem med snälla människor som vill mig väl och tar hand om mig.

Nu ska jag börja planera vad jag ska ha med mig när jag flyttar. Fast egentligen ska man inte ta ut nån glädje i förskott. Fast ibland är det väldigt svårt att låta bli.

Kia

Katten Kia ger inte upp

Hej, det är Kia på Södertälje Katthem.

Idag har en av mina andra burkompisar varit på utflykt. Hon berättade att hon har fotograferats, precis som en av mina andra burkompisar häromdagen. Hon tyckte det var kul och berättade att hon var jättecool under hela tiden. Fast när jag frågade blogghjälpen sa hon att hon hade varit lite avvaktande i början, men att det gick bra sedan.

Undrar när det blir min tur? Jag blir alltmer nyfiken på vad det hela handlar om, men å andra sida kan man nog aldrig få för många bilder av fina katter, eller hur?

Idag var det öppet hus igen. Det kom inte så många som jag hade trott. Det var lite konstigt, för nu är jag i kanonform efter att stygnen är borta på magen. När blogghjälpen var inne i buren idag, så kloade jag och strök mig mot hennes hand och var jättemysig. Vi hade mys en lång stund, men sen var blogghjälpen tvungen att åka. När hon kom tillbaka fortsatte vi myset.

Nu skulle jag gärna vilja mysa hos nån egen människa. Blogghjälpens katt vill inte ha nån kompis, annars hade jag fått flytta hem till dem. Nu måste jag hitta ett annat hem. Kan du hjälpa mig?

Kia

Katten Kia söker eget hem

Hej, det är Kia på Södertälje Katthem.

Som ni kanske läst tycker jag att det blir mycket trevligare att leva om alla är snälla mot varandra. Man ska vara särskilt snäll mot den som är svagare än man själv är. Att ge sig på nån som inte kan försvara sig är både fegt och obildat.

Nu var jag väl tuff som vågade säga det? Fast blogghjälpen brukar också säga att jag är en liten mjuk tuffing. Det tycker jag låter bra.

Idag har en farbror som hette Veterinär varit här och tagit bort stygnen på min mage. Det var lite lustigt att det sammanföll med att mina 2 söner Kalle och Krister fick åka till en annan veterinär och kastreras idag.

Min Veterinär tog bort stygnen på mina kompisar som kastrerades samtidigt som jag också. Det känns skönt att vara av med dem. Nu kan jag helt koncentrera mig på att påbörja mina studier och att se till att jag får ett eget hem. Kan du hjälpa mig att skaffa det? I morgon är det öppet hus mellan 17-19. Kom hit då till Morabergsvägen 6D så vi kan träffas.

Kia

Katten Kia är på filosofihumör

Hej, det är Kia på Södertälje Katthem.

Idag har en av mina kompisar fått åka på en utflykt. Hon skulle fotograferas. Blogghjälpen sa att jag kanske också ska fotograferas, fast en annan dag. Det låter jättekul. Jag lovar att ni ska få se bilderna när de är klara.

Igår skrev jag ju om djurpolis. Det finns ju ingen sån i Sverige, men jag tycker det borde finnas. Jag tror att de som är snälla mot djur också är snälla mot människor. Varför ska man vara elak mot nån överhuvudtaget? Kan det vara roligt? Det tror jag inte.

Fast ibland kan man ju fräsa till mot nån som inte gör som man vill, men det är ju inte samma sak som att man är elak tycker jag. Man behöver ju t ex inte strunta att ge en kompis mat även om man tycker olika ibland. Fast en del människor gör det – struntar i att ge sina djur mat och husrum när man inte tycker de är roliga längre.

Så ska det inte vara. Alla ska vara snälla mot alla. Då blir det mycket roligare att leva.

Kia

Katten Kia funderar vidare

Hej, det är Kia på Södertälje Katthem.

Som ni kanske läste igår så tycker jag och många med mig, att man ska ta hand om sitt djur. Har man en gång skaffat ett djur så har man en skyldighet att ta hand om det hela djurets liv. En av de som kommenterar mig blogg tycker att vi borde ha en djurpolis i Sverige. Det tycker jag också.

I det här landet verkar det inte finnas någon som tar nåt större ansvar för djur som far illa. Utom förstås frivilliga organisationer. Det tycker jag är dumt. Om nån ser ett djur som far illa i Sverige är det mycket svårt att hitta nån som har laglig skyldighet att ta hand om det djuret. Om man ringer till polisen och säger att det springer omkring en katt som ingen tar hand om till exempel ger de ofta rådet att man ska ta hand om det själv eller ringa nån frivillig organisation, typ ett katthem som oftast har överfullt. Det finns t o m de som säger att man ska kasta ut katten. Ska det vara så? Det tycker inte jag.

Kia

Katten Kia berättar mer

Hej, det är Kia på Södertälje Katthem.

Nu har det just varit öppet hus här på katthemmet. Många besökare gick runt och tittade på oss, men jag vet inte om jag fått nån intresseanmälan. Men det får jag nog så småningom.

Vet ni förresten att det är hittekattens dag idag? Kan ni tänka er ett bättre ställe att fira den dagen än Södertälje Katthem? Det tror jag inte ni kan. Här bor det jättemånga hittekatter. Många av oss har öden som liknar mitt. Det vill säga att vi har blivit utkastade från ett hem vi en gång haft. Nu blir det snart kallare ute. Då är det ännu värre att inte ha ett hem där man kan få värme, kel och mat.

En del människor skaffar en kattunge på sommaren. Nästan som man skaffar en leksak. Sen när semestern är slut lämnar man bara katten, utan att se till att nån tar hand om den. En del är till och med så dumma så de säger till sina barn att ”katten klarar sig alltid”. Men det gör en övergiven katt inte alls. Har man en gång blivit van att få mat och värme av människor är det jättesvårt att plötsligt bli en duktig jägare som ska försörja sig själv på möss och fåglar. När vi inte hittar tillräckligt med mat blir vi magra och sedan blir vi sjuka. Får vi ingen hjälp då heller dör vi ofta.

Tänk på det ni som har en katt. Ta hand om den. Kan du inte behålla den så se till att den får ett annat, bra hem.

Kia

Katten Kia funderar vidare

Hej, det är Kia på Södertälje Katthem.

Ni som följt min blogg vet ju att jag blivit sugen på att bedriva studier i filosofi, fredsmäkleri och PR. Som ni kanske också vet har jag flera kattkollegor som följer och kommenterar min blogg. En av de trognaste kommentatorerna berättade igår att han tagit examen i nosologi (läran att nosa upp saker) och nyligen även i buskologi (läran om buskar). Det låter jättespännande, men jag är rädd att det är lite för avancerat för mig att börja med. Jag tror jag börjar med filosofi, fredsmäkleri och PR och när jag är klar med det kan jag fortsätta med nosologi och buskologi.

Jag tänkte att om jag tar examen i PR kanske jag blir PRofessor. Det låter ju naturligt.

Idag har det varit öppet hus här på katthemmet. Det var flera människor här, men ingen verkade se mig. Det kanske beror på att jag fortfarande har stygn kvar på magen efter min operation. Jag tror de ska ta bort dem i nästa vecka. Sen ska jag börja jobba på allvar på att få ett eget hem.

Blogghjälpen berättade ikväll att hon ska resa bort några dagar. Hon vet inte om hon hinner blogga då, men i värsta fall blir det ingen ny blogg förrän på söndag. Då är det öppet hus mellan 15-17. Hoppas ni kommer hit då.

Kia

Katten Kia kommer till insikt

Hej, det är Kia på Södertälje Katthem.

Efter de senaste bloggarna börjar jag undra om jag kanske ska utbilda mig till filosof. Jag vet inte riktigt hur man blir filosof, men blogghjälpen tyckte jag verkade ha talang för att bli en. Det är säkert ett kul jobb.

Fast jag borde ju bli fredsmäklare också. Det finns säkert nåt kattuniversitet som har bägge utbildningarna. Jag tror jag ska be blogghjälpen begära in studiematerial så jag kan börja undersöka lite.

Fast först och främst måste jag ju ha ett eget hem. Man kan inte bedriva högskolestudier på katthemmet, det blir för stökigt. Man måste ju ha studiero och det är svårt att få här. Det händer saker hela tiden. Idag har jag t ex haft möte med PR/Sponsorgruppen på katthemmet. Vi har mycket att stå i. Ni kommer nog få veta mer om vad vi planerar snart. Apropå det, är det nån som vet om det finns några bra studier i PR? Det är nog lika bra att jag förbereder mig på att börja studier i det också.

Vi hörs

Kia

Katten Kia filosoferar

Hej, det är Kia på Södertälje Katthem.

Det är oftast trevligt här på Södertälje Katthem. Ibland bråkar vi men det brukar gå över. Häromdagen fräste jag åt en av mina kompisar när blogghjälpen var här inne i buren. Då fyade hon på mig och sa att vi måste samsas. Då slutade jag att fräsa och nu är vi kompisar igen.

Ibland kan katter vara så arga på varandra så att det inte går att ha dem i samma bur. Då kommer nån som jobbar här och sätter den ena katten i en annan bur, och sedan brukar allt bli bra igen.

Om man tänker efter är det ju lite konstigt att inte alla på jorden är sams. Tänk vad trevligt det kunde vara då. Men det går tydligen inte att tänka så. En del kan helt enkelt inte acceptera andra.

Jag ska i alla fall försöka att inte fräsa mer åt nån annan katt. Och det är inte ofta jag gjort det tidigare heller, men jag blev irriterad över nåt hon gjorde och då blev det som det blev.

Jag tycker alla skulle försöka fräsa mindre åt varandra, både människor och djur. Tänk om alla kunde strunta i åtminstone en fräsning om dagen. Redan det skulle kunna förbättra världen avsevärt. Ska vi prova?

Kia