Nu ska jag fortsätta berätta om mitt lilla liv. Som ni kanske kommer ihåg hade jag anlänt till katthemmet från den där gården jag levde förut. Jag var alldeles vimmelkantig när jag kom fram och förstod inte vad som hände.
Plötsligt var det varmt och jag fick vara inomhus. Jag fick mat utan att behöva jaga efter nåt att få i magen. Människorna schasade inte på mig utan talade lågt och vänligt.
Undra på att man blev förvånad och undrande. Men ganska snart efter att jag kommit till katthemmet blev jag instoppad i den där transportburen igen. Aha, tänkte jag. Det är nu det ska ske. Nu ska jag inte få leva längre - det var så här det var tänkt.
Lilla Gittegumman det måste ha varit oerhört omtumlande för dig allt som hände när du fick flytta från ett hemskt ställe till det fina katthemmet och trodde det skulle bli lugnt. Att då bli instoppad i den där buren igen måste känts jamarjobbigt. Vi är nyfikna på vad som hände sedan.
SvaraRaderaNospuss till dig och en till blogghjäpen också.
Björn, ja, när man inte vet varför saker änder blir man så klart rädd.
RaderaJag förstår att du blev rädd när du blev instoppad i den där hemska buren igen. Det ska bli spinnande att se vad som hände dig. för du är ju bevisligen tillbaka på katthemmet och har det bra.
SvaraRaderaNospuss till dig och kram till blogghjälpen med tack.
Anonym, jag visste ju inte varöfr jag blev instoppad i buren igen. Det var jättehemskt.
RaderaMen fina lilla Gitte... vad var det som hände? Vettisbesök? Men Emma brukar ju komma till er?....
SvaraRaderaSven, Du får läsa fortsättningen.
Radera