Först ska jag berätta att jag idag hjälpt blogghjälpen med förberedelserna för ett möte i Svekatt. Det var en hel del jobb, men jag börjar ju få rutin nu.
Sen ska jag berätta en saga för er:
Det var en gång en katt. Han bodde hos en familj i ett hyreshus. Så skulle familjen flytta. Då frågade de en granne i fastigheten om de kunde ta hand om katten. Det sa de att de kunde.
Nu var det så att familjen som skulle ta hand om katten hade en annan katt. Den katten tyckte inte om den nya katten. Då bestämde den nya familjen att den nya katten inte skulle få bo hos dem utan den fick springa ute.
De sa till och med till grannarna att de inte fick mata katten och inte släppa in den i fastigheten. Om de inte gjorde det skulle katten "försvinna". Grannarna var lydiga och släppte inte in katten och gav den ingen mat. Som alla förstår blev katten väldigt mager och väldigt ledsen.
En dag ringde en av grannarna i alla fall till katthemmet på orten och berättade om katten. Den hälsoansvariga åkte genast ut till fastigheten och tittade på katten, trots att hon hade semester. Hon såg att den behövde hjälp genast, och trots att det var fullt på katthemmet tog hon hand om den.
Katten fick åka till veterinär samma dag och fick medicin, eftersom den var så mager och så ledsen att den inte ville äta längre.
Nu bor katten i ett jourhem och alla hoppas att den ska bli bra och börja äta igen.
Nu är det tyvärr så, att det här är en sannsaga. Det jag berättade har hänt i verkligheten. Det är många saker i berättelsen jag inte kan förstå. Hur kan man överlämna sin katt till en familj utan att se efter att den får det bra? Hur kan man bara överge en katt som inte går ihop med ens egen katt? Hur kan grannar vara så "lydiga" att det ställer upp på en hjärtlös människas order att inte släppa in en svältande katt eller ge den mat?
När ska människor börja fatta att vi katter också har känslor och att vi har rätt till ett bra liv?
Vi förstår inte hur man kan flytta och lämna en familjemedlem var! *skakar på huvudet* Vi förstår inte heller hur man kan slänga ut en katt för att den inte går ihop med den andra katten, då försöker man väl hitta ett nytt hem åt den?
SvaraRaderaJag förstår mig inte på tvåbeningar! Matte kom hem och sa samma sak idag. Hon hade pratat med en jobbarkompis som har katt och hans dotter har en skällis. Dottern hade ringt och var förtvivlad över att skällisen var sjuk och kanske måste opereras, då hade han sagt åt henne att avliva den och köpa ny, för det var billigare. Hur kan man säga så? Nu lydde inte dotterns hans råd som tur är! Men han menade på fullaste allvar att både katter och hundar var bruksdjur och inga familjemedlemmar och började de kosta pengar så skaffade man nya istället. Matte var så arg så hon nästan skakade och frågade om han skaffade nya barn också om de blev sjuka, de kunde han ju "tillverka" gratis. Då tittade han bara konstigt på matte och kunde inte svara riktigt.
Fyjam vad arg man blir över vissa tvåbeningar - de måste sakna något däruppe som gör att de inte kan tänka ordentligt och inte heller känna ordentligt. Så vi gör som du idag och lipar åt alla dummisar!
*nosbuffar*
Alice, en vettig individ gör som du föreslår, men en tok gör som den här personen. Och jag undrar hur det står till hos en som föreslår för en djurvän att man ska avliva ett älskat djur bara för att det är sjukt, utan att göra vad man kan för att det ska få hjälp. Stackars människor, de måste ha ett torftigt känsloliv.
RaderaUsch vilken hemsk sannsaga.. Ja det var ju så klart bra att katten fick komma till jourhem men HUR kan man överge en katt så där??
SvaraRaderaDet har jag också frågat mig ett antal gånger, NÄR skall folk förstå att katter också har känslor??
Kattfamiljen, man blir både arg och ledsen när man ser att människor kan bete sig så här. Tur att det finns andra också.
RaderaJa hu, det värsta är att det nog inte spelar någon roll hur skrämmande sagor vi hittar på - verkligheten är alltid värre!! Det finns människor som tar bättre hand om sina krukväxter än om sina katter. Vi som har valt människor som inte bryr sig om sina krukväxter och som hellre tar hand om sina katter, vi är nog egentligen väldigt lyckligt lottade. (Även om även våra människor kan vara oförlåtligt korkade ibland...)
SvaraRaderanosgos å nattagottisar
Maurice & Kajsa
Maurice & Kajsa, ni har ju alldeles rätt i att många i och för sig snälla mattar och hussar kan vara väldigt korkade ibland, men de är ju inte elaka och hjärtlösa i alla fall.
RaderaVi saknar jam för att säga vad vi tycker. Människor kan vara så fruktansvärt grymma. *darr på rösten*
SvaraRaderaSippo, visst saknar man jam?
RaderaFY! Förstår inte hur man kan göra så och dessutom titta på! Bedrövligt! Nosbuff
SvaraRaderaDui och Deco, det är så ynkligt så man tror inte det är sant. Har det aldrig hört talas om nåt som heter civilkurage?
RaderaFyjam, man blir ju galen av ilska när man hör hur folk bär sig åt!! *morrar och fräser och visar klorna*
SvaraRaderaOm det bara fanns ett enkelt sätt att få dessa vettlösa typer att bli förnuftiga och medkännande! Det är minsann inte konstigt att man får lust att ta i med hårdtassarna...
Heder åt den hälsoansvariga som tog tass om den stackars katten trots att hon hade semester!
Tassklappar
Frasse, det är tur att det finns människor som inser att nödlidande katter behöver hjälp oavsett semestertider eller inte.
Raderafy jamfan kan det vara möjligt att man inte har mer hjärta än att göra så??man blir så förbannad
SvaraRaderaman skulle göra likadant med tvåbeningarna som gör så mot kissen(alla djur,inte bara katter)
in i den djupaste skogen utan vatten o mat o värme
skulle dessa tvåbeningar
frågan är vilka som var värst,grannarna som gjorde som hon sa eller den som kastade ut katten...svår fråga
tack o lov att det finns folk med stora hjärtan också
kram o tass från fd hemlösa kissarna skruttan,leon o pepsi oså matte sari
tack för allt jobb ni gör för dessa små liv
skruttan,leon o pepsi oså matte sari, de var väldigt ynkliga allihop, men man kommer ju inte ifrån att ägaren måste ha huvudansvaret.
Radera