Idag har blogghjälpen äntligen kommit hit med sin omjamade leverpastej. Tyvärr måste jag erkänna att det var en stor besvikelse. Ni ser det som ligger på papperet framför mig - det är leverpastejen. Demonstrativt äter jag av min torrisar - TROTS ATT JAG NUMERA FÅR DIETMAT! Jag tycker till och med det är godare än pastejen. Flera av mina kompisar tyckte i alla fall om den.
Men nu ska jag berätta nåt helt annat. Igår var vår snälla hälsoansvariga och hämtade en kisse som gått omkring en tid vid en bensinmack i stan. Flera har ringt om den men ingen har lyckats fånga in den förrän igår när vår hälsoansvariga gjorde det. Det är en starkt trafikerad väg i närheten och kissen verkade väldigt glad att få komma inomhus. Den var jättesmutsig och full med otäcka fästingar. Vi såg också att den var öronmärkt, men tyvärr gick det inte att tyda alla siffror. Då åkte vår hälsoansvariga till ett djursjukhus som ligger alldeles nära katthemmet. Genom ett gemensamt och avancerat detektivarbete lyckades de gissa sig fram till vad som stod i örat. Sen ringde vår hälsoansvariga till den de trodde kunde vara ägaren. När de hörde att det var katthemmet som ringde och undrade om de saknade en katt, skrek de ett namn rakt ut. Kattens namn. De blev jätteglada och berättade att katten varit borta i 3 veckor.
Vi visste ju inte säkert om det var rätt katt men de fick beskriva den och beskrivningen stämde bra överens med katten vi hade. De kastade sig i bilen och kom till katthemmet - och visst var det deras katt! Så ikväll får den sova i sitt eget hem igen!
Tänk om alla katthistorier slutade så!
Men vad har blogghjälpen hittat för leverpastej? Den särskilda sort du väntat så länge på? Suckjam, vad synd att du inte kunde få leverkorv. DET hade du säkert gillat!
SvaraRaderaOch så otroligt roligt med katten som fick komma hem till sina människor! Vad lyckliga de alla ska vara ikväll! Vilken tur att den klarat trafiken. Det var verkligen en underbar historia!!
Jag måste jama att historien med min kattkompis som fick komma tillbaka till sitt eget hem känns mycket viktigare än att leverpastejen var god. JAg får ju trots allt annat att äta.
RaderaEn så lycklig historia! Kissen fick inte bara hjälp och vård, utan fick komma hem till sitt alldeles egna hem igen... *sniff*
SvaraRaderaFörresten måste vi jama att det är tur att du tar tasstag i fotbollen, för i morgon är det visst något som kallas "ödesmatch" för Sverige, hörde jag gammelmatte säga. Är det inte typiskt att vi katter måste hjälpa tvåbeningarna med precis allting?!?
Tass från Imma, abbemissa.
Imma, jag är jamarglad för min kattkompis skull. Och visst är det typiskt att vi måste ta tass om ALLT.
RaderaOh så underbart!Härligt att det gick så snabbt att hitta kattens familj-
SvaraRaderaPelle, visst var det jamarbra att hon fick komma hem så snabbt.
RaderaAtt en vilsen katt får hjälp att helskinnad hitta hem är mycket bättre än all leverpastej i världen (speciellt den besvikelse-pastejen som Blogghjälpen sent omsider kom med ... kan den ha blivit för gammal under tiden??).
SvaraRaderaSambo och Roxy, mycket kan man säga om blogghjälpen, men att hon skulle ge oss gammal mat - NEJ. Det var nog bara det att jag inte tycker om leverpastej.
RaderaMEN så jamars bra att katten kom hem till sitt hem igen, Tassarna upp. Kattens ägare måste vara jamnars glada när dom fick reda på vart kissen befann sig.
SvaraRaderaTass tass
M, C, T, S, familjen var verkligen jamarglad att de fick hem sin katt igen. Det var roligt att kunna hjälpa dem.
RaderaÅh vilken härlig solskenshistoria! Här blev vi tårögda allihopa. Tänk vad lyckliga både missen och hans människor måste vara nu! Där ser man verkligen vad viktigt det är att vi katter är märkta.
SvaraRaderaMen jamarns vilket elände med leverpastejen! Tur att några av dina kompisar gillade den annars hade det varit riktig kattastrof. Hoppas du fick lite annat godis som plåster på såren.
*nosbuffar*
Alice, visst är det viktigt att vi är märkta. och också att man kan läsa våra märkningar. Många gånger är det bra om vi är både öron- och chipmärkta.
RaderaVilket lyckligt slut för kissen. Tänk så bra det är med märkning. *gladsvans*
SvaraRaderaSippo, det borde vara lag på att ALLA kissar ska märkas och registreras! Det tycker i alla fall jag.
RaderaHärligt att vissa historier får ett lyckligt slut!
SvaraRaderaTur för både kisse och ägaren att ni hjälpte dem att hitta varandra igen :)
=^.^=
Nosbuffar
Hjulia Huller om Buller, jag tror det var jamarstor tur att vi ryckte in, för kissen var långt, långt hemifrån.
RaderaVisst är det lite tråkigt när det inte smakar så gott som man tänkt sig.. Vad vi blir glada när vi läser om att kissen hade egna människor som har saknat honom/henne. Tur att det gick bra. Nosbuff
SvaraRaderaDui och Deco, ja det var verkligen en besvikelse att det inte smakade gott. Men vi kan inte tycka lika i allt.
RaderaVilken underbar historia! Den har allt - dramatiken, ovissheten, räddningen - och det lyckliga slutet :D
SvaraRaderaTrist med leverpastejen men känner jag blogghjälpen rätt fixar hon säkert en ersättningspastej. Eller något annat jamargott!
Tassklappar
Frasse, det var jamarbra att allt gick bra med kissen. Jag tror inte blogghjälpen kommer fixa nån ersättningspastej, för hon säger att jag måste banta lite...
RaderaMen, ååååhhh, man blir ju så glad att det svider i ögonen!!!Tänk så skönt för kissen, som inte bara kom ifrån den trafikerade gatan utan t o m kom hem igen!!
SvaraRaderanosgos å glada gottisar
Maurice & Kajsa
Maurice & Kajsa, visst är det kul när det går bra för en kisse. Jag tror både hon och familjen är jamarglada idag.
Radera