Jag tror att många med rätta blev upprörda över det jag berättade igår. Jag hoppas snart kunna berätta att de mår bra, men där är vi tyvärr inte ännu.
Så länge fortsätter jag berätta om vad som hände mig innan jag blev bloggkatt. Som ni vet bodde jag och mina syskon i en bur på katthemmet nu. Vi var ganska rädda fortfarande, men vi hade ändå gjort stora framsteg sedan vi kom till katthemmet. En dag kom en familj på öppet hus. De stannade framför vår bur och så småningom kom de in och hälsade på oss. Det resulterade i att två av mina brorsor fick ett hem.
Min bror Blade och jag satt fortfarande kvar. Kanske berodde det på att vi fortfarande var lite reserverade?
Jag berättar mer i morgon.
-1.jpg)
Åhh, jag önskar ni kunde fått flytta ihop jag kompis.. Men jag hade då aldrig fått möta dig.. Men det hade ju varit riktigt mys om du och din bror fått hänga på :). Hoppas att du kommer få ett hem riktigt snart!
SvaraRaderaKlart vi blev upprörda och håller tummar och tassarna för dem.
Nosbuff och Mjölkisar
Rebellen, klart det hade varit kul om vi fått flytta med våra bröder, men det kanske är meningen att vi ska bo hos nån annan? Det tror vi i alla fall.
RaderaKlart ni var rädda, vem skulle inte vara det? Men nu är du ju i säkerhet igen och behöver inte vara rädd längre.
SvaraRaderaSippo, det känns bra att vara på katthemmet. Här får vi mat och gos varje dag (fast inte så mycket som vi vill förstås).
RaderaSäger som Sippo, klart man är försiktig. Tar ju tid att lita på oss människor.
SvaraRaderaMMmm verkligen hemskt det du berättade om katterna som blivit dumpade... :-(
Kattfamiljen, det tar nog lite tid att lite på er. Fast nu vet jag ju att det finns snälla tvåbeningar också.
RaderaKlart man tar det lite lugnt sådär i början!Bedrövligt med de dumpade katterna, vi förstår inte hur man tänker.Nosbuff
SvaraRaderaDui och Decoman kan ju inte veta hur det blir i början, så då är det bäst att ta det lugnt. Visst är det bedrövligt med mina kompisar.
RaderaStackars, stackars de två övergivna "burkatterna"! Känns så bra att veta att de, liksom du och dina bröder har kommit till en trygg plats. Och det är väl inte så konstigt att det tar lite tid innan man vågar lita på alla nya tvåbeningar man träffar. Ta det lugnt och gör dig hemtam på katthemmet så ska du se att din egen tvåbening dyker upp när du minst anar det!
SvaraRaderaTassklappar