Som jag berättade igår låg vi nu alltså i vår buske och hoppades att mamma skulle komma så vi blev trygga. Istället stod två människor där och pratade med konstiga röster och sa att vi var så fina och att de ville klappa oss. Det gick vi verkligen inte med på, för mamma hade sagt att vi skulle akta oss för tvåbeningar.
Istället fräste vi allt vi kunde, alla fyra. Då sa de där dummisarna: men åhh, så sött de fräser! De fattade ju noll! Vi var ju jättefarliga!
Så småningom gick de i alla fall därifrån och strax därefter kom mamma och gav oss mat och tvättade oss. Hon sa att vi varit duktiga som skrämt bort de där tvåbeningarna. Vi var jättestolta när vi somnade i mammas famn den kvällen.
-1.jpg)
Pffft, typiskt människor att inte fattar hur farliga ni var. Man blir ju förvirrad när man blir kallad söt, när man försöker se farlig ut.
SvaraRaderaSippo, visst är det typiskt! Hur dum får man bli som tvåbening egentligen?
RaderaÄr minsann inget att jollra över katter som fräser , det har man ju läst om i Expressen ;-)
SvaraRaderaTur att dom fattade till sist och gick sin väg !!
Kjelle Bus, precis! Vi är ju livsfarliga ju.
RaderaÅhh va skönt att er mamma kom tillbaka :D Nosbuff
SvaraRaderaRebellen, gissa om vi var glada när hon kom tillbaka.
Radera