Oj, nu är det min andra bloggardag! Det känns redan lite bättre, men är fortfarande ganska pirrigt.
Som alla andra av våra bloggkatter ska jag förstås börja med att presentera mig. Jag heter alltså Blitz. Nån skrev att de inte visste om det var ett tjej- eller killnamn. Men jag är i alla fall en kille!
Jag föddes ute för drygt ett år sedan. Jag minns att vi var ute hela tiden, mina 4 syskon och mamma och jag. Det var sommar och varmt. Mamma gömde oss under en stor buske när hon sprang iväg för att leta efter mat till sig själv så hon skulle kunna dia oss. Hon fick springa ofta och mycket och jag minns att hon var väldigt smal. Men vi tyckte alla om att ligga nära henne och känna hennes värme när vi fick mat.
Ibland kom mamma rusande in i busken med en väldig fart. Då berättade hon att hon blivit jagad av tvåbeningar som inte tyckte om henne. De kastade saker efter henne och ibland träffade de. Vi blev jätteledsna och försökte trösta mamma, men hon sa att vi skulle ta det lugnt. Hon var van, sa hon.
I morgon ska jag fortsätt berätta, men först har jag två andra saker jag vill jama. Först så tackade vi ju två snälla människor igår som givit oss presenter. Jag vill bara jama att det finns många andra som ger oss presenter i form av pengar till katthemmet. De har jag inte namngett, och jag vet inte om de vill att jag nämner dem. Men vi glömmer er inte. Tack snälla ni också!
Sen har jag en ny hälsning från Dinas husse. Han ringde igår kväll och berättade att nu var Dina framme och hon började bete sig som hon gjorde på katthemmet och verkade inte längre tycka att platser under soffan var den bästa. Hon gosade och spann som bara den!
-1.jpg)
Du gör riktigt bra ifrån dig kompis! Med tiden kommer det kännas så för dig också :-). Tack för att du berättade lite om din resa, låter som om du haft det riktigt knepigt under din tid på jorden men det är samtidigt jamars skönt att du nu har det bättre *tassarna upp*. Jag är själv en av dem som ingen ville ha och mina förra tvåbeningar ville helst avliva mig men där satte mamma stopp och nu bor jag här med tre syskon (på fyra ben) och en mamma (på två ben). Så jag lovar dig kompis, det kan bara gå bättre nu! :-D
SvaraRaderaOch jag menade vad jag sa igår, du har kompisar över hela Sverige och vi kommer stötta dig hela vägen hem :-) så är det bara, vi hjälper varandra via datorerna. Och vill du fråga nått så är det bara att säga till!
Åh va gosigt det låter, skönt att hon har det bra lilla Dina :-D
Nosgos och Tass
Låter som en tuff start i livet. Stackars mamma som blev jagad och kastad saker på "ledsna" Vi vill naturligtvis veta mera.
SvaraRaderaVad härligt att det går så fort framåt med Dina! Nosbuff
Stackars din mamma, jag vet själv hur tufft det är att försöka ta hand om ungar ute och hur elaka tvåbeningar kan vara. Vi väntar med spinning på att få höra resten!
SvaraRaderaVad skoj att det går så bra för Dina!
*nosbuffar*
Stor välkomstmjau kompis. Kul med en kille som bloggar den här gången, det har varit tjejer mest på sistone. Eh, inte för att det är fel på tjejer alltså...
SvaraRaderaVi tycker det är jätteelakt att kasta saker på katter. Fyjamarns så dumma en del är.
Oj, sa fin du ar! Jag ar ocksa gra, men utan vitt. Jag ar den forsta gra katt min matte haft, hon tycker jag ar so wonderful! Hoppas du far ett eget hem redan nasta vecka. Vi tycker alla har att din Blogghjalp ar en underbar manniska! Vi behover fler som henne. High paw five from Adam (and Zoe)
SvaraRaderaUsch det låter inte kul att växa upp som du gjort :-( vad är det för hemska människor som kastar saker på en katt.. :-(
SvaraRaderaVa glad jag blir av att höra att Dina har det såå bra :-) verkar vara en superhusse det där. Kul att Dina nu vågar sig fram och gosar. Hon har ju massa gos att ta igen.
Hej Blitz, så duktig du är, du verkar - precis som dina företrädare - ha fått pli på Blogghjälpen med en gång!! Nu gäller det bara att få henne att dela ut godiset VARJE DAG! Hälsa fina Dina när du har kontakt med henne!!♥
SvaraRaderaMen så hemsk start i livet du har haft, sedan att det fanns dummisar som kastade saker på din mamma, uschjam, så elaka tvåbeningar det finns, Suckjam.
SvaraRaderaSå jamars bra att Dina vågar sig fram hos sin husse.
Du får hälsa henne när du får kontakt igen med henne
Tass tass
Fy för dumma 2-benta som jagar och kastar grejer efter katter :(
SvaraRaderaSer fram emot att få veta mer om dig Blitz !
Åh så kul att höra att Dina redan har övergivit liggplatsen under soffan :)
Välkommen in i bloggvärlden, Blitz!
SvaraRaderaFy för 17 för dumma 2-beningar!
Det ska bli spännande att läsa om din fortsatta historia.
Nosbuffar
M & V
Rebellen, har du också haft det kämpigt i början? Stackars dig, men jag är jamarglad att du fått det bra nu. Det finns kanske en människa för mig också?
SvaraRaderaDui och Deco, det fanns många som var dumma både mot mamma och oss. Ni ska snart få höra mer.
SvaraRaderaAlice, jag vet att du också hade det kämpigt med dina ungar. Du gjorde ett fantastiskt jobb, precis som min mamma.
SvaraRaderaSippo, vi killar måste ju också få tillfälle att berätta vår historia. Visst?
SvaraRaderaAdam (and Zoe), vad kul att du också är grå. Fast blogghjälpen tycker inte att utseendet spelar nån roll egentligen. Det fina sitter på insidan brukar hon säga.
SvaraRaderaKattfamiljen, nä, det var inget kul alls i början. Men jag är också jamarglad att Dina fått en sån toppenhusse. Tänk om jag också får det?
SvaraRaderaSambo och Roxy, jag tror det blir ett av mina svåraste uppdrag - att få blogghjälpen att förstå att vi behöver godis varje dag. Men jag ska kämpa på!
SvaraRaderaM, C, T, S, det bara vimlar av dummisar. Fast som tur är finns det snälla tvåbeningar också. Det är de vi måste hitta. De andra måste vi omvända.
SvaraRaderaKjelle Bus, visst är det kul att höra om Dina. Hon har nog dragit en högvinst tror jag.
SvaraRaderaMozart & Vincent, vad kul att ni tycker det är kul att höra mig berätta. Hoppas ni fortsätter tycka det.
SvaraRadera