Katterna Falaffel och Findus berättar

Hej, det är Falaffel och Findus på Södertälje Katthem.



Igår berättade vi ju om de där killarna som fick tag i oss och som vi bet för att komma loss. Vi frågade blogghjälpen innan vi skrev det där om hon tyckte det var OK att vi skrev att vi bet den där elakingen. Vi var rädda att människor skulle tro att vi var bitska och elaka katter. Då sa blogghjälpen att vi ju inte har bitit nån på katthemmet och att vi bet för att vi bokstavligen talat var livrädda och då är det OK att göra vad man kan för att rädda sig tyckte blogghjälpen. När vi inte är livrädda är vi ju jättesnälla sa hon.

Nu hoppas vi att både vi och alla andra katter slipper såna upplevelser i framtiden. Fast elaka människor finns det ju alltid, så det gäller att hålla sig undan.

Vi sprang ofta och lekte på tomten hos tanten och hon gav oss mat. Grannen var där några gånger och sa åt tanten att ju längre du dröjer med att lämna in katterna till katthemmet, desto svårare får de att vänja sig vid människor.

Men tanten sa att hon tyckte det var så roligt att vi lekte på hennes gräsmatta så hon ville inte lämna in oss. Vi tyckte ju också det var kul där och vi tänkte ju inte så mycket på framtiden. Och förresten, vad hade vi för val. Vi kunde ju inte gå till katthemmet och ringa på själva och be att få komma in.

Vi berättar mer i morgon.