Katten Sotis berättar

Hej, det är Sotis på Södertälje Katthem.

Där låg jag alltså under en trappa. Jag frös, jag var hungrig, jag var jätterädd. Två tjejer lutade sig fram mot mig och sa att ”de måste göra nåt”. Gissa om jag fräste och drog mig undan så långt jag kunde?

De sa till varandra att de skulle komma tillbaka i morgon och ta med en bur. Det blev jag ju inte speciellt mycket lugnare av. När det gått försökte jag sova lite. Man känner inte hungern och rädslan så mycket om man sover. Men det gick inget vidare.

Tidigt nästa morgon smög jag mig fram från trappen för att försöka få tag i nåt att äta. Jag hade hittat en restaurang som kastade ute mat som inte gick åt, men problemet var att de la allt i en stor burk med lock på. Jag hoppade upp på burken och försökte ta bort locket. Då kom en farbror ut från restaurangen. När han fick syn på mig skrek han som en besatt och rusade fram mot mig med näven i högsta hugg. Jag kastade mig ner på marken och sprang så fort jag kunde därifrån.

Eftersom jag hade så bråttom hann jag inte se mig om innan jag rusade över vägen. Det var väldigt nära att jag blev överkörd den gången, men jag klarade mig undan med blotta förskräckelsen och med skriet från bromsar ringande i öronen.

Nu måste jag leta efter mat nån annanstans.

Mer om det i morgon.

Sotis