Hej, det är Falaffel och Findus på Södertälje Katthem.
Som tur var blev mamma snart bättre och ömheten i bakbenen avtog. Det var tur. För annars hade hon ju inte kunnat leta efter mat vare sig till sig själv eller till oss. Vi var ju så små så vi kunde nätt och jämt gå.
Dagarna gick och det började bli lite varmare ute. Mamma var ofta trött och vi började bli lite oroliga för henne.
Så en dag fick vi följa med mamma till ett ställe där det fanns ett hus. Vi sprang och lekte utanför huset. Plötsligt kom det ut en människa som skrek ”men OJ så söta kattungar!”. Vi blev jätterädda och gömde oss i en buske. Människan kom efter, men vi hade krupit in så långt så hon kunde inte nå oss.
På kvällen ställde hon ut en tallrik med mat på. Mamma sa till oss att vi fick äta av maten, men att vi måste se upp för människorna. De kanske inte är så snälla som de verkar sa hon. Var på er vakt!
När människan gått in i huset smög vi oss fram och åt upp all mat. Det smakade jättegott. När vi ätit upp sprang vi tillbaka till vårt gömställe och somnade.
Vi berättar mer i morgon.
Oj så rädda ni måste blivit när det plötsligt dyker upp en människa så där. Jag blir alldeles hängig i morrhåren när jag tänker på hur rädda ni var för människor. Det är något jag aldrig behövt vara. *slokörad*
SvaraRaderaVad läskigt att behöva gå omkring och vara hungrig och rädd hela tiden. Nosbuff
SvaraRaderaVi såg att Xantippa undrade om vi är syskon. Det är vi nog inte, vi är födda ute på Gudö med en familj som tog hand om oss och sedan när vi var tillräckligt gamla så kom vi hem till matte och husse. Men visst är vi lite lika? Nosbuff
SvaraRaderaHej Sippo. Du kan verkligen vara glad för att du aldrig behövt vara rädd för människor. Vi tycker i alla fall att det är storsint av dig att förstå hur vi har haft det. En del verkar inte förstå att vi varit så rädda. De tror man kan behandla katter hur som helst utan att de märker det.
SvaraRaderaHej Dui och Deco. Det är verkligen inte roligt att vara vare sig rädd eller hungrig. Och vad ert andra inlägg beträffar tror inte vi heller att vi är släkt, men vi är ju stiliga allihop! Elelr hur?
SvaraRaderaTur att det går att gömma sig i buskarna så att inte människorna kommer åt en. Tyvärr syns det ju inte alltid utanpå om en människa är snäll. Tänk vad bra om det hade gjort det, så man visste vilka man skulle akta sig för. Kurr och burr.
SvaraRaderaStackars er som var så rädda för dom *däringa* tvåbeningarna, som kom och gav er mat.
SvaraRaderaMen vi håller tassar och svansar att ni kommer till ett tryggt hem framöver.
Tass på er
Mimmi
Chicko
Tarzan
Sessan
http://katternasblogg.blogg.se/
Åh varför måste vissa människor vara så dum och enfaldig. Hur ska man vet vem man kan lita på? Ja det är svårt. Hoppas att mat människan var av den snällare sorten.
SvaraRaderaKram på er från en morgontrött matte till Krypto och Mysis
Hej Findus, Isak och Rasmus. Det kändes skönt att kunna gömma sig eftersom vi var så rädda. Ibland kan ju människor mena väl men det blir tokigt ändå. Ni får läsa vidare och se vad som hände.
SvaraRaderaHej Mimmi Chicko Tarzan och Sessan. Det är verkligen jättejobigt att vara rädd. Vi hoppas vi aldrig behöver bli det igen.
SvaraRaderaHej Helena, Krypto och Mysis. Det är svårt för en liten katt att förstå vem man kan lite på och vem man ska vara rädd för. Ni får läsa vidare hur det gick för oss.
SvaraRaderaStackars er! Sa fin och duktig mamma ni har! Hoppas hon ocksa at av maten ni fick av manniskan. Spannande att se vad som kommer att handa. Det ar lite laskigt ibland, Adam ar valdigt sentimental av sej, svansen slokar nar han hor om alla grymma manniskor. Det ar gott att veta att ni ar i sakert forvar pa Katthemmet nu! Kramisar fran Adam & Zoe.
SvaraRaderaPS Matte donerade $50:- i Blogghjalpens namn till varat katthem i lordags. Dom sa: What kind of name is that?!?!?!
Hej Adam, Zoe och Matte. Förstår att Adam slokar med svansen när han hör om tråkiga saker. Jag tror han blev glad när han hörde att matte donerade $50 även om de, konstigt nog, inte kände till Blogghjälpen. Vi kanske måste börja introducera oss internationellt? Roligt i alla fall att höra att matte hjälper ett katthem.
SvaraRadera