Hej, det är Sotis på Södertälje Katthem.
Nu har blogghjälpen kommit tillbaka, så nu kan jag få hjälp med att fortsätta berätta min lilla historia.
De där tjejerna var nu tillbaka för tredje gången och försökte få tag på mig. Som ni läste senast var jag så utsvulten att jag lät mig luras in i en låda där det fanns mat.
Eftersom jag var så koncentrerad på att äta märkte jag inte ens när dörren till lådan slog igen. Lika bra var väl det.
Tjejerna som fångat mig lyfte upp lådan och sen hörde jag en av dem säga att hon hade kollat att de kunde ta emot mig på katthemmet, så det var bara att åka dit. Lådan sattes i en sån där otäck bil som varit nära att köra över mig flera gånger. Sen körde de iväg.
Jag hade aldrig åkt i en bil förut, jag hade aldrig varit instängd i en låda förut och jag hade aldrig blivit vänligt behandlad av människor förut. Jag visste inte om de här människorna var snälla heller, men jag misstänkte att de inte var det. Jag visste ju inte att det fanns snälla människor en gång.
Efter en lång stund stannade bilen, dörren öppnades och jag bars ut, vilt skrikande, livrädd som jag var.
Vad som hände sen ska jag berätta om i morgon.
Sotis
Vad rädd och panikslagen du måste ha varit instängd som du var! Nosbuffar från oss och kli runt öronen från matte.
SvaraRaderaFy, vilken hemsk upplevelse att bli kattnappad så där, instängd och bortkörd. *ryser* Förstår att du skrek allt vad du orkade! Kurr och burr.
SvaraRaderaVi blir alldeles rysiga i pälsen när vi läser om vad du har upplevt, vännen! Så gräsligt rädd du måste ha varit... det skulle vi varit i alla fall. Jenny, Majsan, Assar och Sixten vet ju hur det känns att bli infångade i bur så där och körda i bil till en okänd plats, något som Conny och jag varit förskonade från. Det är verkligen ledsamt att så många missar måste uppleva sådant... skönt att det var till det varma och snälla katthemmet du kom, men det kunde du ju inte veta innan!
SvaraRaderaTass från Imma, som måste få höra resten av historien, annars kan jag inte sova...
Usch så hemskt. *morrhårsdarr* Vem skulle inte skrika efter att blivit inlåst och kattnappad och jag vet inte vad...
SvaraRaderaStackars dig sotis, att bli instängd i en bil bara så där, och inte veta vart du skulle bli körd till, stackare.
SvaraRaderaNu hoppas vi att du kommer att
känna dig trygg till du får ett eget hem igen som Din katthemskompis Madonna fick, mjau
Tasskram på dig, Sotis
Mimmi
Chicko
Tarzan
Sessan
http://katternasblogg.blogg.se/
Hej Dui och Deco. Skräckslagen var nog precis vad jag var. Jätteskönt med nosbuff och kill bakom öronen!
SvaraRaderaHej Findus, Isak och Rasmus. Man kan ju inte göra så mycket mer än skrika och väsnas när man blir kattnappad. JAg gjorde allt jag kunde för att komma loss.
SvaraRaderaHej Imma. Jag har många kompisar som förstår precis hur jag kände, för de har upplevt liknande saker. Det skulle inte behövas om människor tog väl hand om sina katter.
SvaraRaderaHej Sippo. Ja, visst skulle väl du gjort likadant? Man vill ju bara ut eftersom man tror att det är hemskheter som väntar.
SvaraRaderaHej Mimmi Chicko Tarzan och Sessan. Jag hoppas också jag får ett eget hem snart. Jag tycker faktiskt jag är värd det och det tycker blogghjälpen också, så det så.
SvaraRadera