Katten Sotis berättar

Hej, det är Sotis på Södertälje Katthem.

Hjärtat bankade som bara den. Nu hade jag blivit ordentligt uppskrämd, först av gubben som jagade bort mig, sen av bilen som höll på att köra över mig. Men jag insåg i alla fall att det jag måste göra först var att få tag i mat. Men var?

Jag beslöt mig för att börja leta efter den där trappen jag låg under på natten. Jag trodde det fanns nåt som luktade mat där i närheten. När jag kom fram till trappen såg jag några misstänkte figurer sitta där. Det var de där två tjejerna som ”måste göra nåt” med mig. De hade en bur med sig också. Här gällde det att vara på sin vakt!

När de fick se mig ropade de: titta, där är han. Sen försökte de locka på mig. Men så dum var ju inte jag. Nä, här gällde det att springa iväg innan de gjorde nåt med mig. Hittills hade jag inte haft nån erfarenhet av att nån som gjort nåt med mig gjort nåt snällt.

En av tjejerna försökte springa efter mig, men jag var snabb och dök in under trappen så långt att de inte kunde få tag på mig. Där satt jag.

Då sa den andra tjejen, att vi får komma tillbaka i morgon. Han är för rädd för att vi ska få tag i honom nu. Sen tittade de på mig och sa att jag var en fin katt och att jag inte behövde vara rädd för dem.

Mhm, och varför skulle jag inte vara rädd just för dem, tänkte jag. Nåja, tjejerna gick och jag kröp så småningom fram för att fortsätta min jakt på mat.

Mer i morgon.

Sotis