Katten Sotis berättar

Hej, det är Sotis på Södertälje Katthem.



Idag tänkte jag som omväxling inte berätta om mig själv, utan om en annan katt här.

Den katten hittades häromdagen inlåst i en transportbur på ett motionsspår i stan. Hur länge han suttit där vet vi inte, men det är ju inte klokt att han ens fått sitta en enda sekund där tycker jag.

Tänk om nån inte skulle vilja ha den människan utan stängde in den i en bur utan möjlighet att ta sig ur och utan mat och vatten och bar iväg buren nånstans där man inte kan vara säker på när det kommer nån och ser en. Det kanske inte vore så kul?

Nu finns den här katten hos oss på katthemmet och får förstås både mat och vatten och allt annat som vi katter behöver. Ja, inte allt annat förstås, för nåt eget hem har den ju ännu inte fått och det behöver vi ju också.

Man skulle ju kunna tro att vi alltid har en plats över för såna här fall, men sanningen är den att det för det första alltid är nån annan katt som står på kö som får vänta ännu längre på att komma in, för det andra ofta är så att nån av de snälla människor som jobbar här öppnar sitt hem för nån av de andra katterna som finns här så att nykomlingen ska få plats. Men den som lämnar en katt på det där viset gör det verkligen enkelt för sig själv genom att låta andra lösa problemen åt dem.

Jag ville bara berätta för er att det fortfarande tycks finnas gott om dumsnutar som inte har en vettig känsla i kroppen utan kan behandla en levande varse hur som helst.

Både blogghjälpen och jag är jätteupprörda, och det tror jag att många av er som läser det här också är.

I morgon ska jag berätta om nåt annat.
Sotis