Blogghjälpens svåraste inlägg

Ni alla som följt Kendra i bloggen vet att hon inte mått bra. Hon har mått stadigt sämre och på sistone har hon bott i vår karantänavdelning.

Kendra kom till oss från ett annat katthem som vi hade ett utbyte av katter med. Redan när hon kom visade hon tydligt att hon inte ville ha nån kontakt. Det är inte första gången det hänt så vi tänkte att hon får den tid hon behöver så kommer hon säkert finna sig till rätta. Vi har inte velat gå ut med alla detaljer när det gäller Kendra, men ett av problemen är att hon alltid kissar på sig när nån närmar sig henne. Inte i lådan, utan där hon ligger. Efter en tid hos oss fick hon ett hem tillsammans med en kattkompis. Det var ett väldigt bra hem och man kämpade länge med att få henne lugn och social. Det gick tyvärr inte. Hon fortsatte kissa så fort nån närmade sig och man fick inte komma nära henne, så hon fick komma tillbaka till katthemmet.

Här fortsatte utredning på utredning. Provtagning, röntgen, ultraljud - ALLT. Man hittade inget fysiskt fel, men hon blev heller inte bättre. Hon låg bara i sin bur och ville inte ha kontakt vare sig med människor eller andra katter.

Vi har diskuterat länge och ofta med vår veterinär vad vi kunde göra. Vi provade med allt vi kunde hitta på, t o m lugnande medel. Ingen reaktion.

Igår tog vi det svåra beslutet, tillsammans med vår veterinär, att det inte är försvarbart att låta henne bara ligga i sin bur och må dåligt. Till saken hör att vår veterinär verkligen inte tillhör de som förespråkar avlivning i första taget. Men ddag fick jag åka med henne till veterinären och låta henne somna in, lugnt och fint. Jag var förstås med henne hela tiden.

Vi hade kunnat hamna i en situation där veterinär tvingat oss att låta henne somna in av djurskyddsskäl, men vi ansåg det vara mer värdigt att inte hamna där utan att vi tillsammans tog beslutet. Jag tror Kendra ville ha det så.

Nu har Kendra fått lugn och ro. Kvar finns vi som arbetat så mycket med henne och besvikelsen och sorgen är naturligtvis stor. 

I samband med detta ställer jag mig frågan om bloggen kanske inte ska fortsätta. Jag vet bara några som följer den och kanske är det ett bra tillfälle att sluta.

Livet blir inte alltid som man tänkt eller vill.

Sov i ro, fina Kendra.