Hej, det är Sotis på Södertälje Katthem.
Det där såret jag hade på halsen läkte så småningom. Värre var det medmin rädsla. Den gick inte över i brådrasket. Men när de hade klappat mig med handske på flera gånger började jag undra varför det inte gjorde ont längre. Skulle de inte göra mig illa? Var det inte det som var meningen så fort man rörde en katt?
Jag blev inte klok på det där. Men efter en ganska lång tid började jag förstå att alla människor faktiskt inte ville slå mig. Här på katthemmet fanns ingen som hade slagit mig en enda gång. Lite misshandel var det förstås när jag blev stucken i pälsen några gånger, men så småningom började jag faktiskt tro att de inte gjorde det för att skada mig.
En dag när en av tjejerna kom in i min bur för att städa tänkte jag att jag skulle vara jättemodig. Jag gick nämligen inte och gömde mig, utan låg kvar på min dyna. Tjejen gick långsamt fram och strök mig över huvudet, samtidigt som hon talade lågt till mig. Jag ryggade förstås tillbaka lite, men jag stack inte iväg.
Hur det gick sen får ni höra mer om i morgon.
Sotis
Vad modig du var "blöt i ögat" ! Tänk vad du har varit med om. Vad vi är glada att du kom till Södertälje katthem och till slut förstod att människor kan vara snälla också! Nu väntar vi bara på att du ska få ditt eget hemma och det kommer nog snart! Nosbuff
SvaraRaderaVi tycker också du var jättemodig som låg kvar! *spinner* Vilket stort steg för dig. Kanske var det du själv som blev mest överraskad? Det verkar som om de som jobbar på katthem alltid förstår, att det finns en mjuk och gosig katt inuti "rivjärnen" också. Kurr och burr.
SvaraRaderaDet var jättemodigt av dig att våga ligga kvar. *imponerad* Vilken tuffing du är!
SvaraRaderaMen sotis, det är klart att det finns snälla *tvåbeningar* oxå, det har vi fått erfara, så du var verkligen modig som stannade kvar.
SvaraRaderaDu får säkert ett eget hem du oxå framöver.
Varm tass till dig, Sotis
Mimmi
Chicko
Tarzan
Sessan
http://katternasblogg.blogg.se/
Vi klosterkatter tycker att du visade det största mod en katt kan! *djupt imponerade* Och vi är så tacksamma att du fick komma till katthemmet och lära känna den goda sidan hos tvåbeningarnas underliga ras... de är verkligen konstiga, men jag tror kattligen att det i hela världen ändå finns fler av de goda än de onda människorna. Vilket jag tackar Skaparkatten för!
SvaraRaderaMatte vill att vi sänder en nospuss till dig från henne.
Tass från Imma, abbemissa.
Hej Dui och Deco. Ja, jag tyckte själv att jag var jättemodig. Det kändes ju jätteläskigt att ligga kvar, men jag vågade!
SvaraRaderaHej Findus, Isak och Rasmus. Det är tur att de som jobbar här inte alltid tror att vi är som vi verkar vara. De förstår oftast att vi försöker försvara oss mot såna som varit dumma mot oss tidigare.
SvaraRaderaHej Sippo. Ja, lite tuff är jag nog. Fast blogghjälpen säger att jag är en riktig mjukis också.
SvaraRaderaHej Mimmi Chicko Tarzan och Sessan. Nu vet jag ju att det finns snälla tvåbeningar också, men då trodde jag knappast det. Jag hade ju nästan bara träffat de som var dumma tidigare.
SvaraRaderaHej Imma. DEt är nog som du säger att det finns mest snälla människor. Men de som är dumma gör ju så mycket skada och det är mest de man råkar ut för när man är en liten hemlöskatt. Nospuff tillbaka till både dig, dina kompisar i klostret och matte.
SvaraRaderaJättemodigt! Ja undrar om de inte var lite lättare att vara modig också när såren hade läkt och all mask var borta.
SvaraRaderaHej Nea theCat. Jo, det var lättare att vara modig när man mådde bra. Om man mår dåligt så känns ju allt mycket svårare.
SvaraRadera