Hej, det är Sotis på Södertälje Katthem.
Natten blev precis som jag trodde. Mycket jamande om hur vi skulle få det i vårt nya hem. Så fort nån slumrade till lite var det nån annan som sa, …men tänk om vi… eller …undrar om…
Så höll det på hela natten. Redan när första passet på katthemmet kom vid åttatiden hade vi packat all våra saker och satt och väntade. En av tjejerna skrattade lite åt oss och sa att vi skulle ta det lugnt och äta frukost och sova för matte kommer inte och hämtar er förrän på eftermiddagen.
Vi titta på varandra och sa (så att hon inte hörde) är hon inte riktigt klok? Ta det lugnt? Sova? Nu? Äta kunde vi väl göra, men sen gällde det att vara helskärpt så vi inte missade när matte kom.
Strax före tre kom blogghjälpen in i vår bur. Hon hade en stor och en liten bur med sig som hon satte på golvet. Strax efter kom våran matte. Hon gick fram till min kompis som är så rädd som jag berättade om igår. Matte sträckte fram handen och lät henne lukta lite på den, sen strök hon henne sakta över huvudet. Och kan ni tänka er att hon låg alldeles still! Sedan tog matte henne i famnen och det gick bra det också.
Sen fick jag och en av mina andra kompisar gå in i den stora buren. Jag protesterade lite, men då tog dom mig i en handduk och la in mig. Där satt redan min kompis. Hon är jättecool så det kändes tryggt att sitta hos henne.
Sen gick blogghjälpen och matte in i ett annat rum och hämtade en fjärde kompis som också ska till vårt hem. Sen var det äntligen dags för avfärd. Vi jamade alla fyra om vad vi tyckte om att åka bil, men matte sa att det inte var farligt och att vi skulle få det bra. Då blev vi lite lugnare.
Nu kan jag inte berätta mer om mitt nya liv för nu har inte blogghjälpen och jag den där nästan dagliga kontakten som vi haft tidigare. Men jag tror det här kommer bli jättetoppen. Hoppas vi hörs framöver, och tack för att ni stöttat mig och mina kompisar.
Blogghjälpen är lite tveksam om hon ska fortsätta bloggandet från katthemmet. Hon har en känsla av att många kanske tycker det är lite tjatigt att läsa om allt elände som vi katter råkat ut för. Det är ju ofta ganska likartade historier tyvärr. Vi för se hur det blir.
Hej Då.
Sotis
Snalla snalla Blogghjalpen, fortsatt att blogga om alla olyckliga katter som far ett gott hem! Vi bor i Vermont USA och alskar din blogg. matte laser den varje dag. Sen sajer hon 'Vet ni hur bra ni har det'. Och det vet vi. Matte & husse hittade mej, Zoe, pa en strand i Grekland, jag var nog dod tror jag, men de raddade mej med hjartmassage och mun-nos metoden. You should see me now! Det ar jag som bestammer har. Hoppas vi far lasa om nasta ledsna katt. Kissekramar, Zoe
SvaraRaderaJag hålller med Zoe...sluta INTE att blogga...det blogghjälpen berättar är så otroligt viktigt...att det kommer fram i ljuset...gång på gång på gång....Om det är så att det är en katt som räddas ute i Sverige, för att någon läst dessa berättelser...ja, då är det en stor seger. Nu tror jag ju att det är måååånga fler som blivit räddade, så fortsätt snälla. Jag läser varje dag och tipsar mina vänner och bekanta.
SvaraRaderaKram till alla kissarna och blogghjälpen
Brittmari och fd. katthemskatterna i Örebro
Jag håller också med, sluta inte! Blogghjälpen gör så att vi katter som redan har ett hem, uppskattar det mer efter att fått höra om allt ni fått vara med om.
SvaraRaderaStort grattis till nya hemmet. Tänk så fort det har gått för dig. Tyckte det var i går som du tassade in på bloggen för första gången. *sniff* Ta hand om din nya matte och dina kattkompisar. *lyckatilltass*
Snälla snälla sluta inte att blogga om era katter. Det är så underbart att läsa om alla katter som kommer till nya fina hem. Fortsätt snälla du!
SvaraRaderaHejdå Sotis! *vinkar med tassen* Vi saknar dig redan, men det är klart att det allra bästa är att få ett eget hem. Du ska se, att det blir mycket gos och knäsittande nu när du har dina egna människor! Lycka till, vännen! *snörvel*
SvaraRaderaVi instämmer med ovanstående jamare, hoppas att blogghjälpen kan tänka sig att fortsätta. Visst är det hemska historier, men det är ju också så underbart roligt att läsa om när bloggkissarna och deras kompisar hittar sina människor.
Kurr och burr.
VOFF!
SvaraRaderaFortsätt! Fortsätt! Fortsätt! Fortsätt!
*går med plakat och banderoller*
Fortsätt blogga! Fortsätt blogga!
Så voff så!
*vift vift vift*
Det är ju jätte intressant att läsa denna blogg. Så SNÄLLA blogghjälpen sluta inte.
SvaraRaderaHej Sotis!
SvaraRaderaNej, vi visste inte att du bloggade. Hoppas dina kompisar fortsätter hålla bloggen vid liv för det finns liksom inte så himla många kattbloggar att följa. Och det är det vi tycker är intressant ju. Och sen är det en väldigt bra idé dessutom.
Grattis till ditt nya hem!
Tassitass
Sotis! Vad skönt att du äntligen fått ett hem, hoppas du sover ut ordentligt denna kväll.
SvaraRaderaNej blogghjälpen, sluta inte att blogga! Även om det är liknande historier så är det alltid olika katter som man får följa, alltid lika spännande och roligt. Så snälla sluta inte <3
Önskar dig Sotis och dina vänner stort lycka till i ert nya hem!!!
SvaraRaderaTill blogghjälpen vill jag bara säga att även att man får läsa om tråkigheter så finns det en lycklig sida av allt med, som nu när Sotis och hans kompisar fick ett nytt hem. Det om något är underbart att få läsa, så snälla fortsätt!!
Mvh Victoria, Beata, Doris och Doris 6 små kattungar!
Vi håller alla tummar och tassar här för att du Sotis och dina kompisar skall få det bra i det nya hemmet!
SvaraRaderaBlogghjälpen, hoppas verkligen att du fortsätter! Även om många berättelser är likvärdiga så är ändå varje katt unik och du gör ett otroligt viktigt jobb när du för deras talan!
Dessutom är du jätteduktig på att skriva!
Jag gillar verkligen tonen i bloggen!
Nosbuffar till er alla :)
Vi håller fullständigt med: Trassla,
SvaraRaderaFortsätt! Fortsätt! Fortsätt! Fortsätt!
*går med plakat och banderoller*
Så snälla Blogghjälpen, fortsätt att berätta om hemlösa katter, hur svårt många har det tills dom kommer till ett varmt och trevligt hem igen.
Det säger vi alla 4 katter här med en varm tass.
Tack oxå Sotis för dina kommentarer, vi *GRÅTER* nu för att vi inte får läsa om dig mer här på bloggen, :((
Hoppas innerligt att du och dina kompisar kommer att få det BRA.
STOR VARM tass till dig Sotis och dina kompisar
Mimmi
Chicko
Tarzan
Sessan
http://katternasblogg.blogg.se/
Vi klosterkatter anser att blogghjälpen MÅSTE hjälpa fler katter att blogga, för det har ju visat sig vara ett jättebra sätt att hitta nya mattar och hussar! Vi skulle aldrig ha hört talas om Jenny och Majsan om vi inte kunnat läsa deras berättelser här i bloggen... och då skulle inte tjejerna ha rasat omkring i vår källare och lekt tafatt som de gör nu i kväll. Att historierna är sorgliga är ofrånkomligt, men vad som är viktigt är att de dras fram i ljuset och öppnar ögonen på folk! Det hemska måste berättas, om och om igen tills katten äntligen får sina kattliga rättigheter tillgodosedda av samhället, lagarna och människorna...
SvaraRaderaTass från Imma, abbemissa.
Lycka till Sotis. Jag är säker på att du får det jättebra. Men kommer att sakna att inte få läsa om dina äventyr mer.
SvaraRaderaJa tycker absolut att Blogghjälpen skall fortsätta! Tittar in här ofta, men inte alltid ja får för mig att tassa ner en kattentar!
Ja vill gärna höra mer om katternas liv och öden!
Nospussar!
"Sniff" kommer att sakna dig jättemycket Sotis. Men vi hoppas att allt blir jättebra för dig där hemma!
SvaraRaderaBlogghjälpen- Snälla sluta INTE att blogga. Du gör en jätteviktig insats. Det är spännande att läsa om våra kompisar även om det är eländigt. Vi är säkra på att det är flera som hittar sin katt genom ditt och katternas skrivande. Ett bra och unikt sätt att synas. DU är jätteviktig. Nosbuffar och Tasskramar
Mjau, jag kan bara instämma med föregående jamare: Fortsätt blogga med och för våra kattkollegor som söker nya hem! Det är absolut INTE tjatigt utan tvärtom nödvändigt - och jag tror att en väl berättad historia i din ömsinta stil bidrar till att fånga intresse och förståelse hos en kattsökande omvärld. Skriv om hur en skygg katt fungerar, skriv om längtan i missarnas ögon, skriv om sorgen över dem som väntar, väntar, väntar... Go on! Vi som har ordet i vår tass måste hjälpa dem som behöver få sina historier skrivna!
SvaraRaderaNosPuss och 100% stöd från Wikki
Sluta inte blogga om katterna på katthemmet! Det var ju genom bloggen som vi fick upp ögonen för vår katt Kia och föll totalt för henne! Vi njuter av varje dag som vi får ha henne och ett bättre val kunde vi inte ha gjort! Du gör ett suveränt jobb med att öppna upp ögonen på människor om hur de här katterna har haft det och om historierna liknar varandra är det mest sorgligt. Det är upplyftande att läsa om hur katterna förändras under sin tid på katthemmet och bloggen har en härlig ton som får mig och många fler att vilja fortsätta läsa. När en katt har fått ett nytt hem väntar jag med spänning på vem som ska bli nästa bloggkatt. Och tänk på att alla bloggkatter har ett nytt hem nu där de är älskade! Jag hoppas för alla katters skull att du vill fortsätta för det är viktigt med den hjälpen! Stora kramar och allt stöd i världen önskar Karin, David, Kia och Baileys!
SvaraRadera