Katten Lilja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Lilja på Södertälje Katthem.

Idag har jag tagit det ganska lugnt. Jag har visserligen väldigt mycket att göra, men Sippo, som är en klok katt, sa till mig igår att jag inte skulle jobba för hårt, för då kanske jag blir sjuk och då kan jag ju inte hjälpa blogghjälpen alls. Det har han ju alldeles rätt i. Det är nog bättre att jag hjälper blogghjälpen med det som är allra viktigast. Just nu är det alltså riksorganisationen.


Jag har börjat tänka ut ett program som de kan följa. Fast det kan jag ju inte berätta om här ännu, dels för att det inte är klart, dels för att de som deltar i mötet måste tycka att det är bra. Därför är det viktigt att jag instruerar blogghjälpen precis hur hon ska säga så det inte blir några missförstånd. Det kan det nämligen lätt bli när blogghjälpen är i farten.

Sen läste jag nåt kul igår. Det var Gustav som berättade att i en kyrka där han bor skulle de ha en kattgudstjänst. Det var i och för sig en lite konstig sån eftersom inga katter fick närvara, inte ens Gustav, men temat på gudstjänsten skulle vara katter. Tänk om alla kyrkor i hela Sverige kunde ha en kattgudstjänst! Det ska jag föreslå.

Katten Lilja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Lilja på Södertälje Katthem.

Idag har jag funderat över att det finns väldigt många sätt att stödja oss katter som inte har nåt eget hem. Det finns också många sätt att göra så att människor fortsätter att behandla oss som slit-och-släng-”varor”.


Det är säkert många av er som har erfarenheter av att bli dåligt behandlade. Här på katthemmet, och på många andra katthem och hos många, många andra människor jobbas det hårt för att vi ska få det bättre. Det är ett hårt jobb. Ibland lyckas vi, ibland tyvärr inte. Jag ska berätta mer om mina funderingar kring detta så småningom.

På söndag ska flera katthem samlas för att försöka bilda en riksorganisation som ska jobba för att hjälpa oss. Jag hoppas det kommer att bli nåt bra av detta. Jag ska ge blogghjälpen goda råd om vad hon ska säga på mötet. Det är nog bäst, annars vet man ju inte vad som händer.

Mer om detta i morgon.

Katten Lilja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Lilja på Södertälje Katthem.

Igår jamade jag ju om att man skulle öppna en skola för dummisar där man lärde dem att bli snällisar istället. Flera av er som läser bloggen verkar tycka att det är en bra idé.

Däremot var det inte många som trodde att det fanns nån tillräckligt stor skola för alla elever som skulle behöva undervisning i ämnet.

Nåt som var väldigt intressant att få höra från Klosterkatterna var att det faktiskt redan finns en skola som undervisar om sånt här: http://www.rede.se/, som står för Respekt Empati Djur Etik. Fast det är bara för barn, och tyvärr är det ju många vuxna som borde gått den kursen redan som barn, som missat den.

Om vi hjälps åt att arbeta på att undervisa dummisar kanske vi kan åstadkomma nåt bra. Vi får jobba vidare, allihop.

Katten Lilja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Lilja på Södertälje Katthem.

Blogghjälpen stödjer mig när jag säger att jag tycker man ska skaffa sig nåt meningsfullt att göra. Man kan inte bara sitta av tiden här. Visserligen har jag ju jobbet som rådgivare, men med den kattacitet jag har kan jag göra nåt annat också.


Som ni vet skrev jag tidigare att jag skulle börja jobba för att de som var dumma mot katter skulle sluta med det. Då skulle man egentligen behöva en stor skola där de fick gå hela dagarna ända tills de hade lärt sig att vara snälla mot katter.

Men blogghjälpen tror att det kan vara svårt att få tag på nån så stor skola, så jag får nog tänka ut nåt annat sätt att lära dummisarna att bli snälla. Kanske kan man dela ut stora plakat till dem. Jag tror jag kan få hjälp av min kompis Gustav att göra såna. Det skulle t e x kunna stå: jag har varit en dummis men tack vare Liljas kurs har jag blivit en snällis. Nu älskar jag katter.

Jag funderar vidare.

Katten Lilja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Lilja på Södertälje Katthem.

Nu har det hänt så mycket flera dagar som jag måst sticka emellan med och berätta för er, så ni kanske har glömt vad jag egentligen höll på att berätta?

Det var ju så att vettisen kom in i vår bur och stack oss igen. Vettisen är egentligen en väldigt snäll tvåbening, men han har den där ovanan att han sticker oss. Det är synd och jag vet inte hur jag ska få honom att sluta heller. Och jag har sett att det inte bara är vi som råkar illa ut. Nädå, han sticker överallt i alla burar. Men andra tvåbeningar vågar han sig minsann inte på! Bara små försvarslösa katter.

Nåjam, nu har han hållit sig borta från vår bur ett tag. Han kanske märkte att vi inte var mottagliga sist, för då somnade vi ju inte. Då blev han nog snopen!

Nu har vi ju bott i vår bur ett tag och vi undrar så klart när det är vår tur att få ett eget hem. Blogghjälpen säger att allt får ta sin tid. Vi ska inte stressa fram nåt hem, utan vi väntar på att den rätta matten och/eller hussen kommer.

Jag berättar mer i morgon.

Katten Lilja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Lilja på Södertälje Katthem.

Hela dagen har jag skissat på annonsen till Södertälje Posten som vi ska ha in. Det är inte så lätt att göra annonser må ni tro, men jag tror att den ska bli bra. Ska prata med blogghjälpen så kanske vi blir klara i morgon.

Sen berättade jag ju att jag tog en vilodag igår. Tur var väl det! Idag har jag och alla andra katter här på katthemmet, och säkert många andra också, blivit bjudna på fest hos Alice. Hon firar att det idag var ett år sen hon flyttade från katthemmet till sin matte. Jag antar att ni alla minns henne. Hon födde ungar ute och de bodde på ett tak. När en av ungarna ramlade ner från taket förstod Alice, som då hette Madonna, att det var farligt att bo kvar där. Då bar hon sina ungar, en och en, över en starkt trafikerad väg, med fara för sitt liv, över till andra sidan gatan. Där hade hon hittat en buske där de kunde bo.

Som tur var fanns det tvåbeningar som upptäckte henne och hennes ungar och de fick komma till katthemmet. Sen hade hon sån jamartur at hon fick ett kanonhem. Det är dit vi ska ikväll. Fast vi kan inte stanna, vi måste tillbaka efter festen. Men det ska bli jättekul.

Katten Lilja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Lilja på Södertälje Katthem.

Idag har jag haft en vilodag. Det var ganska skönt, för det är ju mycket som hänt på sista tiden. Det är ju inte länge sedan jag inte hade en aning om hur man bloggar och hur man jobbar som rådgivare. Nu har jag både bloggat i flera dagar och varit rådgivare åt blogghjälpen. När man inte är van tar det ju på krafterna.

En av mina kompisar som bott i karantän en tid har varit hos vår snälla veterinär idag. Han har varit väldigt ojämn i humöret, ja inte veterinären utan vår kompis alltså, och vi trodde han var jättesjuk. Men nu lutar vi åt att han ”bara” varit jättestressad och han har nu fått komma ut till en större bur. Vi håller tassarna för att han tycker det är bättre och att han lugnar sig nu och blir en pigg kille igen.

Nu ska jag vila och fundera lite på en annons jag ska hjälpa blogghjälpen med. Den ska in i SödertäljePosten. De ska nämligen ha ett husdjurstema den 7 april och då ska vi minsann synas.

Katten Lilja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Lilja på Södertälje Katthem.

När vi hade bott i vår nya bur ett tag, så började vi lite försiktigt våga nosa lite på de som kom in. Men om de sträckte fram handen för fort sprang vi och gömde oss. Då tyckte vi det var läskigt.

Så småningom märkte vi i alla fall att man kunde stanna kvar även om de tog på oss med handen. Till att börja med var vi ganska spända när det hände, men sedan började vi sakta, sakta tycka att det var lite mysigt att bli klappad.

Idag när blogghjälpen var inne i buren satt jag en stund i hennes knä. Hon talade med mig och sa att det inte var farligt alls och att ingen ville oss nåt illa.

När vi gosat klart fick vi godis! Det tyckte jag var jättebra.

Sen ska jag berätta att det lönar sig att skänka snälla tankar till kompisar som inte mår bra. Har nyss fått höra att Basco fått komma hem, att febern har gått ner och att han putsat sig. Han måste så klart bli av med den hemska lukten från vettisen. Vi hoppas han fortsätter piggna till och att han håller sig frisk nu.

Katten Lilja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Lilja på Södertälje Katthem.

När vi varit en tid i våra nya, större burar, kom den där farbrorn som stack oss när vi satt i karantän, så vi blev så trötta tillbaka. Ni minns kanske att mamma och jag bestämde oss för att vi aldrig skulle somna igen när nån stack oss, för då kan vad som helst hända.


När farbrorn kom in i buren, vad tror ni han gjorde? Jodå, han stack både mamma och mig. Men vi kämpade emot sömnen allt vad vi kunde - och det lyckades! Vi somnade inte alls. Oj, vad vi lurade honom. När han gick ut ur buren hörde vi att han sa till den som är hälsoansvarig på katthemmet: "så där ja, nu behöver de ingen mer vaccination på ett bra tag”.

Innan jag fortsätter berätta om mig, så vill jag sticka emellan med en annan sak.

En av våra kompisar, Basco som vi inte känt så länge men som verkar vara en väldigt trevlig och gullig katt, mår inte bra. Hans människor har varit hos vettisen med honom och han får ligga kvar för observation på sjukhuset. Alla vi katter på Södertälje Katthem håller tassarna för Basco och skickar snälla tanka till honom. Det hjälper oftast och nu hoppas vi det hjälper Basco också.

Katten Lilja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Lilja på Södertälje Katthem.

De tvåbeningar som fanns på katthemmet var helt annorlunda än de vi var vana vid. Tänk att vakna och inte direkt börja undra vart tvåbeningen var nånstans så man kunde hålla sig undan. Nu vaknade vi och kände att vi inte behövde ha örnkoll på var tvåbeningarna var, för om de var i närheten så gjorde det ingent. De ville oss inget illa!

Nu har jag börjat undra varför det finne en enda människa som vill andra illa. Hur kan de få ut nåt av det. Jag har ju också märkt att det ofta är så att de som ger sig på dem som är mindre än de själva, egentligen är väldigt fega och rädda. Om de istället kunde koppla loss sin ilska och frustration och börja gosa med oss - tänk så bra de skulle må då! Och vi också förstås.

JAg tror jag ska börja jobba på att få de som är dumma mot djur att förstå detta, så alla blir gladare.

Katten Lilja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Lilja på Södertälje Katthem.

Det är väldigt svårt att förstå att tvåbeningar som tidigare inte varit särskilt snälla, plötsligt vill kela och tala om att vi är fina. Visserligen var det inte samma tvåbeningar, men vi trodde att om en tvåbening inte tyckte om oss. så gjorde ingen det.

När vi bott en tid på katthemmet började vi fatta att det var skillnad på tvåbening och tvåbening. Här på katthemmet fanns det många som verkligen tyckte vi var fina och som inte alls tyckte vi var ivägen.

Det var lite omtumlande att inse det, och det tog nog lite tid innan vi förstod att det även fanns riktigt snälla tvåbeningar, som bara ville oss väl. Men så småningom började vi förstå att det fanns tvåbeningar som faktiskt tyckte om oss!

En katt på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Lilja på Södertälje Katthem.

När vi piggnat till ordentligt efter det där sticket i pälsen som vi blev så trötta av var vi lite ömma på magen. Och så hade nån gjort nåt i örat också. Mamma och jag bestämde oss för att vi aldrig skulle somna mer när nån stack oss i pälsen, för då kan vad som helst hända.


Nu fick vi i alla fall en större bur och det fanns kompisar omkring oss. Vi talade med allihop och var och en hade sitt öde. Det ena tråkigare än det andra. Vi låg ofta och talade om varför vi hade blivit behandlade som vi hade. Ibland blev vi ledsna, men då var det alltid nån kompis som skojade lite så vi blev glada igen.

När det kom in nån i vår bur drog vi oss alltid tillbaka. Vi litade inte riktigt på nån tvåbening. Men det konstiga var att det aldrig var nån som föste bort oss eller sa att vi var i vägen. Tvärtom, så lockade de på oss och sa att vi var fina. Det kändes väldigt ovant. Men vi vågade inte lita på att de menade vad de så, så vi fortsatte hålla oss undan.

Katten Lilja på Södertälje KAahem berättar.

Hej, det är Lilja på Södertälje Katthem.

Som ni såg igår kom en farbror och stack oss i pälsen och sen blev vi jättetrötta. När vi vaknade hade vi ett sår på magen. Det kändes konstigt, men det gjorde inte så där väldigt ont.


Vi var lite dåsiga hela dagen efter. Sen kom en tjej och tittade till oss. Hon sa att vi skulle få flytta ut ur karantän till en större bur. Vi förstod ingenting, men var så klart på vår vakt. Här gällde det att se till att inget läskigt hände.

Jag ska fortsätt berätta om det i morgon, men först måste jag sticka emellan med nåt annat.

Idag har jag för första gången varit rådgivare åt blogghjälpen! Det var Årsmöte här på katthemmet och då hör det till att blogghjälpen frågar aktuell bloggkatt till råds. Jag tyckte det var lite läskigt så här första gången och visste inte riktigt vad jag skulle säga, men sen tänkte jag på vad Ross sagt och då gick det lättare.

Jag sa åt henne att hon skulle ta det lugnt och att hon skulle berätta vad vi gjort under året och vad vi planerar att göra under innevarande år. Då förstod blogghjälpen vad hon skulle säga och det verkar som om mötet gick ganska bra.

Vi ska snacka om det i morgon och då ska vi få godis också som tack för att jag hjälpte henne!

Katten Lilja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Lilja på Södertälje Katthem.

Vi förstod nu att vi kommit till Södertälje Katthem. Första dagarna när vi satt i vår bur ryckte vi till varenda gång det kom nån. Vi undrade vem det var och vad de ville. Kanske var det dags för de där som skulle ”vidta åtgärder” att skrida till verket?


Det fanns en liten hylla i den där buren och där hoppade mamma och jag upp och låg tätt tryckta intill varandra. Ibland öppnades burdörren och nån satte in mat, bytte vatten eller tömde vår toalåda. Samtidigt talade de med oss, men vi tittade bara skrämt på dem. Vi vågade inte hoppa ner vare sig för att äta eller gå på toalådan så länge nån fanns kvar i rummet.

En dag kom en farbror och tittade in i vår bur. Vi blev jätterädda förstås, men han sträckte in handen och tog tag i mamma och lyfte ner henne från hyllan. Mamma försökte göra sig fri och jag skrek som bara den, men farbrorn höll fast mamma. Sen såg jag att han stack henne i pälsen och sen somnade hon. Det var väldigt konstigt. Sen sträckte sig farbrorn efter mig. Jag försökte också smita undan, men den där farbrorn fick tag i mig också. Så stack han mig i pälsen och då blev jag också jättetrött.

Jag berättar mer i morgon.

Katten Lilja på Södertälje Katthem b

Hej, det är Lilja på Södertälje Katthem.

Efter att jag berättade igår vad som hände blev jag så trött så jag somnade direkt. I morse tänkte jag fortsätta berätta exakt vad som hände efter det, men sen bestämde vi oss, blogghjälpen och jag, för att vi skulle hoppa över vissa detaljer och berätta om att vi plötsligt satt i en bur i bilen.


Vi var så klart rädda och undrade vad som skulle hända med oss nu. Vid den här tiden trodde vi inte det fanns snälla människor också, utan vi trodde alla såg på katter som nåt som man bara ville bli av med.

När bilen stannade bars vi ut. Vi försökte öppna dörren till buren och smita ut, men det gick inte. Istället bars vi in i ett hus. Där luktade det av andra katter. Vi undrade var vi hamnat. Mest rädd var jag att mamma och jag skulle skiljas åt.

Som tur var blev det inte så. Vi sattes i en stor bur. Allt var nytt och jätteläskigt. Men vi var tillsammans.

Katten Lilja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Lilja på Södertälje Katthem.

När matte slutat samtalet undrade vi vad som skulle hända. Att nåt skulle hända förstod vi, för hon började ta fram en kattbur - och sen började cirkusen.


Matte la sig på golvet framför soffan och började locka på oss. Mamma kröp längre in och sa till mig att komma med. Då ålade sig matte in under soffan, men när hon var så hon nästan nådde oss, då ropade mamma till mig ”SPRING!”, och så rusade vi bort till en säng i sovrummet och la oss under den.

Snart kom förstås matte efter. Nu hade hon hämtat en sopborste som hon sträckte in under sängen för att försöka fösa ut oss. Jag tryckte mig tätt intill mamma och undrade vad som skulle ske nu. Då ropade mamma ”TLLBAKA!” och så sprang vi allt vi kunde tillbaka till vår plats under soffan.

Så där höll vi på. Vi blev räddare och räddare och matte blev argare och argare. Men vi tänkte inte ge oss! Vi förstod nog ungefär vad hon hade i tankarna. Hon skulle säkert ”vidta åtgärder”.

Katten Lilja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Lilja på Södertälje Katthem.

Som ni kanske läste igår så kom det en tvåbening hem till vår matte och frågade vad hon skulle göra åt alla katter. Vi låg under soffan och lyssnade spänt. Vad skulle hända nu?

Vi hörde att den andra tvåbeningen sa att matte måste lösa problemet inom en vecka, annars måste hon "vidta åtgärder".

Vi förstod inte riktigt av det betydde, men det lät inte bra.

"Vidta åtgärder", sa mamma. Vi får nog hålla oss här under soffan så det inte händer nåt otäckt sa hon. Vi kunde knappast sova på hela natten utan låg och undrade vad som skulle ske.

Nästa dag hörde vi att matte talade i telefonen igen. Vi hörde att hon sa "men ni MÅSTE ta dem. Jag kan inte ha dem kvar längre".

Var det oss hon menade?

Katten Lilja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Lilja på Södertälje Katthem.

Vi blev så klart rädda när matte såg så där arg ut efter telefonsamtalet. Vi tittade på varandra, mamma och jag och frågade oss om det var oss hon var arg på. Nu hör det ju till historien att det fanns många fler katter i vårt hem än vi, men mamma och jag höll ihop och hon försökte skydda och trösta mig så gott hon kunde.


Det var så klart lika synd om de andra katterna, men blogghjälpen har sagt att nu är det mig det ska handla om, och också i viss mån om mamma, Lillan, som också bor här på katthemmet.

Några dagar efter telefonsamtalet kom det hem en tvåbening som sa att nu måste matte faktiskt göra nåt åt alla katter. Då sa hon att hon hade ringt till katthemmet, men de kunde inte ta emot oss meddetsamma. Det var därför matte hade sett så arg ut när hon la på telefonluren.

Nehej, sa den andra tvåbeningen, vad tänker du göra åt situationen då?

Det berättar jag mer om i morgon.

Katten Lilja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Lilja på Södertälje Katthem.

Det kom hem lite människor ibland och varje gång klagade matte över att hon ”måste ta hand om” oss katter. Människorna kom med en massa förslag som gjorde oss väldigt oroliga. ”Släng ut dem”, ”Avliva dem” var bara några av förslagen.

Jag vet inte om matte på allvar tänkte på nåt av de förslagen, men som tur var för oss kom det i alla fall en människa på besök en dag som sa ”Ring katthemmet”.

Vi hade inte den blekaste aning om vad ett katthem var, men vi tyckte i alla fall att det inte lät lika hemskt som de andra förslagen. Vi hade förstås ingen talan. Ingen lyssnade på oss eller brydde sig om vad vi ville.

En dag hörde vi matte ringa ett samtal. Då hörde vi att hon sa ”men jag måste bli av med dem NU. Jag ska ju flytta och kan inte ta med de här!”. Vi antar att ”de här” var vi. Vi kallades inte ens vid våra namn. När hon la på luren såg hon jättearg ut.

Katten Lilja på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Lilja på Södertälje Katthem.

Både mamma och jag förstod så småningom att våra människor inte skulle bo ihop längre. Till att börja med var vi lite oroliga för att det skulle börja bråka om vem av dem som skulle få ta hand om oss. Ingen av oss hade en tanke på att de skulle bråka om vem om INTE skulle ta hand om oss. Men det var precis vad som skedde.


Matte sa: du kan väl ta dem, jag har inte tid med dem. Och husse svarade: nä, det var ju du som ville ha dem, så nu får du ta hand om dem.

Så där höll det på. Vi blev ledsnare och ledsnare och räddare och räddare. Vi undrade vad det skulle bli av oss. De kanske trodde att vi inte förstod vad de sa, men vi katter både hör och känner vad som är på gång, oftast långt innan tvåbeningarna själva fattar.

Så en dag flyttade husse. Vi trodde vi skulle få bo kvar hos matte, men snart förstod vi att det inte alls var vad hon planerat…