Hej, det är Daisy på Södertälje Katthem.När jag var ganska liten minns jag att jag bodde i ett riktigt hem. Eller, riktigt och riktigt, ett hem var det väl i alla fall. Hur jag hamnat där minns jag inte, för jag kunde inte se nåt från början. Det kan ju inte vi katter när vi är alldeles nyfödda.
Som liten kattunge är det inte så svårt att få människor att gosa med en. Hela familjen höll på med mig och mina syskon - ibland nästan lite för mycket. Vi behöver ju lugn och ro också och det är inte så bra att bli väckt hela tiden.
Vi märkte ganska tidigt att vi fick mycket mer gos än mamma. Vi förstod inte varför, för vi tyckte mamma var den finaste katt i världen. Hon tog så väl hand om oss som hon kunde. Det var hos henne vi kände den verkliga tryggheten. Det kändes som om det var bra att vara född till katt.
Men...
-1.jpg)
Jam, nu börjar eländet, förstår jag. Det där "men" ger mig obehagliga rysningar...
SvaraRaderaGustav, mmm, det blir lite läskigt nu.
RaderaJamar som Gustav att det där "men" ger obehagliga rysningar :(
SvaraRaderaTassklappar o Nosbuffar
Kjelle Bus, se till att du har nån att hålla i tassen.
RaderaUsch ja, jag jamar som Gustav o Kjelle Bus, nu börjar det och imorgon får jag ta fram nosdukarna.
SvaraRaderaOzzy
Ozzy, jam, det är nog bra att ha några nosdukar till tass.
RaderaUschjam! Det där "men" tycker vi inte om. Förstår att vi måste ta fram stora nosduken i morgon..
SvaraRaderaMicke och Molle. mmmm, det är nog bäst, och håll varandra i tassen också.
RaderaUschjam, det där låter inget bra alls. *biter på klorna*
SvaraRaderaSippo, när, det var inget bra alls heller.
RaderaHär jamar vi som de andra, det där "men" bådar aldrig något gott *slokar med morrisarna*
SvaraRadera*nosbuffar*
ALice, nä, det ordet skulle inte finnas i såna här sammanhang.
RaderaVarför ska så många katter behöva uppleva såna där otäcka MEN?? Ps.Mattes Daisy var svart å vit å rosa nos!
SvaraRaderaSven, jam vet inte. Varken jag eller blogghjälpen förstår varför människor som behandlar djur ill ska ha djur.
Radera