Hej, det är Madonna på Södertälje Katthem.
Undrar om nån som slänger ut sin katt vet vad den utsätter katten för. Det tror inte jag för då skulle säkert ingen göra så.
Jag tog min tillflykt till ett stort tak där jag träffade några andra kattkompisar som också var utkastade. Vi kämpade allihop för att försöka få mat. Ibland kom nån snäll människa och matade oss, ibland hittade vi ingenting och var jättehungriga.
När jag levt så en tid fick jag både ont i öronen och i magen. Långt senare berättade man för mig att jag hade både öronskabb och mask i magen. Det är ganska vanligt att katter som springer ute får.
De människor som var snälla mot oss gav oss mat ibland och försökte klappa oss, men eftersom det fanns vissa som inte alls var snälla var jag på min vakt. Jag kunde aldrig veta om det var nån som sträckte ut handen mot mig för att klappa mig snällt eller för att klappa till mig. Sparkar har jag också fått en och annan.
Jag blev rädd för människor och fräste så fort de kom i närheten och försökte springa undan. Det var verkligen ingen rolig tillvaro.
Jag berättar mer i morgon.
Madonna
Älskade unge, man vill gråta när man hör hur du blivit behandlad! Ingen katt skall behöva vara rädd för sparkar och slag... det är vi många som kämpar för, skall du veta. Och någonstans finns det en matte eller husse som längtar efter just dig, men inte har upptäckt ännu att du finns. Så tappa inte hoppet, lilla sötnosen - din tid kommer!
SvaraRaderaNospuss från sr. Carina, klosterkatternas matte.
PS. Jenny och Majsan hälsar så gott till dig och de andra katthemskatterna! DS.
Kallt, eländigt, ingen mat och ont. Tänk om de som slänger ut sina katter kunde förstå vad de gör. "ledsna" Nu håller vi tassarna för att du får ditt hemma snart. Nosbuffar
SvaraRaderaSå utsatt man blir som övergiven kisse. Både för sjukdomar och för människor, som inte alltid är snälla. Naturligtvis blev du rädd för tvåbeningar. Hoppas att det blivit en aningens bättre med det? Kurr och burr.
SvaraRaderaBåde husse och jag sitter och snörvlar åt din sorgliga berättelser. Husse säger att han skäms ibland över att vara människa. *tröstartass*
SvaraRaderaHej sr Carina. Nej, jag tycker inte helelr att nån, vare sig det är en månniska eller ett djur, ska behöva finna sig i att bli illa behandlad. Skönt att höra att det är flera som kämpar för det. Tack för hälsningen frånJEnny och Majsan, de lyckostarna.
SvaraRaderaHej Dui och Deco. Det är kosntigt att det ska vara så svårt att förstå att man orsakar så mycket ont när man kastar ut en katt, både kroppsligt och själsligt. Hopaps människor lär dig det och skultar bete sig så. Madonna
SvaraRaderaHej Findus, Isak och Rasmus. Det är nog inte så konstigt att man blir rädd för dem som är elaka mot en. Ni ska få höra så småningom hur det har gått med rädslan. Madonna
SvaraRaderaHej Sippo. Jag tycker du ska säga till din husse att han inte har nån anledning att skämmas eftersom han verkar vara en toppenhusse till både dig och Snuffe. Och han ska inte behöva ta ansvar för att andra är dumma. Fast det är bra att han hjälper till att försöka få människor att förstå att katter också har känslor och att man ska vara snäll mot dem. Madonna.
SvaraRadera