Hej, det är Madonna på Södertälje Katthem.
Som ni förstår blev det en febril aktivitet på taket. Jag såg att de tre kvarvarande ungarna sprang fram till katten på taket och tittade ner. Jag rusade också dit. Där nere låg Malle. Orörlig. Jag trodde hjärtat skulle stanna i kroppen, men förstod att här måste jag handla och handla snabbt.
Jag vet inte hur fort jag kom ner till Malle och började slicka honom. Då började han gny och rörde lite på sig, men han reste inte på sig. Jag tittade upp på de andra ungarna som alla stod farligt nära kanten för att se vad som hände. Till råga på allt såg jag människan som brukade ge oss mat närma sig.
Jag förstod att risken för att flera ungar skulle trilla ner var stor. Vad skulle jag göra först? Rädda Malle från människan eller sätta mina tre andra ungar i säkerhet. Jag beslöt mig snabbt för att flytta på de andra ungarna först.
När jag letat efter mat tidigare hade jag upptäckt en tät buske på andra sidan vägen. Jag beslöt att försöka ta dit ungarna en och en. Det var inte ofarligt att springa över vägen med en unge i munnen, men vad skulle jag göra?
Första ungen gick bra, andra också. När jag kom med den tredje kom en sån där bil i full fart. Jag trodde jag skulle hinna över innan den hann fram, men det var på håret att jag klarade det.
Nu gällde det att springa tillbaka för att se hur det var med Malle och få honom i säkerhet också.
Det berättar jag mer om i morgon.
Madonna
Du får inte sluta berätta där..vad du måste varit rädd! Bilar och människor allt på en gång. Nosbuffar och Tasskramar
SvaraRadera*sniff* Att behöva välja vem man ska rädda först! Malle eller de tre andra. *snörvel* Då hjälper det inte att vi har fyra tassar, man kan inte vara med överallt samtidigt ändå. Sådana där bilar är ganska otäcka, tycker vi med. Kurr och burr.
SvaraRaderaJag håller med ovanstående jamare. Mitt arma katthjärta orkar inte med allt hemskt. Nu vill jag ju höra dig jama om att du och dina ungar blev räddade. Bilar och människor som är ute efter stackars dig och dina små. *gråter*
SvaraRaderaJag vågar nästan inte läsa... du måste berätta hur det gick, för annars inbillar jag mig allt möjligt hemskt, förstår du väl!
SvaraRaderaTass från Imma, abbemissa.
Jag håller tassarna för att allt gick bra för alla små kissarna.
SvaraRadera*vift vift vift*
...skriv och berätta mera, SNART...
Trasslavovven
Hej Dui och Deco. Jag blir själv så ledsen när jag berättar om det här så jag orkar inte berätta så mycket i taget. Fast ni får höra lite till i morgon. Madonna
SvaraRaderaHej Findus, Isak och Rasmus. Nej, det var verkligen inget lätt val. Och som ni skriver så kan man inte vara överallt hela tiden. Fast det hade behövts. Madonna.
SvaraRaderaHej Sippo. Vi katter måste orka med mycket ibland. Och om vi är tvungna så gör vi det också. Vi måste kämpa vidare! Madonna
SvaraRaderaHej Imma. Du ska inte inbilla dig hemska saker. Så småningom får du veta hur det gick. Madonna
SvaraRaderaHej Trasslavovven. Jag berättar lite varje dag i den takt jag kan. Du måste förstå att det väcker tråkiga minnen hos mig att berätta. Madonna
SvaraRadera