Hej, det är Stina på Södertälje Katthem.
Som jag sa förut så jobbar vi på som vanligt. Vi är vana att jobba här på katthemmet och vi vill inte att nån adopterar oss som inte är helt säker på att vi ska bo hos dom.
Många tröstar oss och säger att det kommer fler chanser. Hoppas ni har rätt.
Om ni känner nån som ni tror skulle vara rätt matte/husse för oss, så kontakta katthemmet, GENAST.
Det måste ju finnas ett hem för oss också? Tycker inte ni det?
Det har varit lite dåligt med uppdateringar på sistone. Det beror på att vår situation varit ganska osäker och vi har inte vetat hur det skulle bli med vår flytt.
Nu vet vi: vi kommer inte att flytta. Matte säger att hon behöver mer tid att fundera och vi vill aldrig tvinga nån att ta nån katt från oss.
Det känns så klart tråkigt på ett sätt, men också bra att det blev klarlagt innan vi hann flytta.
Nu jobbar vi vidare som om inget har hänt - för det har det ju inte.
Hej, det är Stina på Södertälje Katthem.
Även om det är varmt ute och även om man fått ett alldeles eget hem så är det viktigt att fortsätta uppgifterna som en bloggkatt har.
Idag måste jag till exempel lägga sista tassen vid alla handlingar som ska visas på årsmötet som är ikväll.
Det ärr mycket att gå igenom och mycket som ska stämma. Tyvärr kan inte mötet vara på katthemmet som det brukar utan det ska hållas i kommunhuset. Vi tycker det är bra att det är inomhus med tanke på värmen. Alla tål inte den så bra.
I slutet på månaden flyttar vi också, så det är mycket att planera med det också!
Hej, det är Stina på Södertälje Katthem.
Jag tänkte bara berätta att vi är väldigt upptagna nu, men vill ändå säga att vi har fått mail från matte där hon säger att hon dels vill ha bilder på oss, dels säga att hon längtar efter oss.
Det känns bra tycker vi. Vi är såklart både glada, spända och förvånade. Vi hade nästan gett upp hoppet om att få höra att nån längtade efter oss
men nu har det hänt!
Det här blir bara mer och mer spännande!
Hej, det är Stina på Södertälje Katthem.
Nu börjar det bli nervöst på allvar. Varken Mario eller jag har ju några vidare erfarenheter av hur det är att bo i ett alldeles eget hem.
Det är faktiskt lite tur att vi inte ska flytta förrän framåt slutet av månaden. Då hinner vi vänja oss vid tanken lite mer,
Det är ju också mycket att tänka på när man ska flytta som ni förstår. Tur att vi är vana vid att planera båda två.
Ni som följer bloggen kommer inte att märka så mycket innan vi flyttar, för jag kommer jobba på precis som vanligt. Är man bloggkatt så är man.
Hej, det är Stina på Södertälje Katthem.
Idag ska jag berätta nåt spännande för er. Jag har fått en intresseanmälan!
Men när den som jag hoppas ska bli min människa kom och fick se oss tillsammans, så blev det intresseanmälan på Mario också!
Nu måste ni hålla tummarna för att allt går som vi vill! Ska rapportera mer så fort jag vet.
Hej, det är Stina på Södertälje Katthem.
Jag försöker ju berätta lite om vad som händer här på katthemmet. Ibland är det trevliga saker, ibland inte.
Jag ska nu berätta en sak som jag inte tycker var trevlig.
För en tid sedan fick vi in en katt som var i dåligt skick. Upphittaren sa att den gått omkring i området länge och inte verkade ha nåt hem och den blev bara sämre och sämre. Vi vill ju alltid hjälpa till om vi kan, så vi tog in katten.
Det märktes direkt att den behövde vård så den fick åka med till djursjukhuset. Där las den in och fick dropp och ligga kvar över natten. Nästa dag hörde en ägare av sig. Det var en överraskning för både vi och upphittaren trodde att katten var övergiven för en så sjuk katt borde inte gå ute. Den borde få hjälp av veterinär.
Ofta när sånt sker blir ägaren glad över att katten fått hjälp av oss. Så var det inte i det här fallet.
Vi berättade förstås att katten fanns på djursjukhuset och hänvisade dit. Vi fick då veta att ägaren inte hade några som helst planer på att betala för vården den fått genom oss, utan bara för avlivning.
Vi ifrågasätter inte att det var rätt beslut som togs. Katten var mycket sjuk och antagligen hade veterinären avlivning som ett alternativ. Vad vi ifrågasätter är att ägaren inte på något sätt tackat oss och heller inte erbjudit sig att betala ens nån del av kostnaden för inläggningen på djursjukhuset.
Vi konstaterar att det verkligen är skillnad på kattägare. Många gör allt för sin katt och tar ansvar för den. Andra inte.
Hej, det är Stina på Södertälje Katthem.
Häromdagen var blogghjälpen här på katthemmet. Och vad tror ni hon gjorde? Jo, naturligtvis måste hon in och blixtra mig! Hon sa att det var midsommar nu och att jag egentligen skulle ha en blomsterkrans på huvudet. Jag bara fnös åt henne! Blomsterkrans på huvet - har aldrig hört nåt så dumt.
För oss katter är det inget ovanligt med just midsommar. Vi vill bara ha det bra alla dagar. Det behövs inga särskilda helgdagar tycker vi.
Men jag vill i alla fall önska er en trevlig helg. Men glöm inte att stödja alla seriösa katthem, och ta hand om era katter!
Hej, det är Stina på Södertälje Katthem.
Hoppas ni har det bra allihop. Själv har jag fått en massa extrajobb nu i och med att jag måste ta tass i regeringsfrågan. Så här kan det ju inte få fortsätta.
Jag tycker i och för sig att det är bra att man diskuterar bostadsfrågan, men det ska diskuteras ur katternas perspektiv! Hur ska alla katter får en bra bostad hos snälla människor? Det är det som behöver diskuteras och lösas.
Tycker det är hög tid att vi får ta lite plats nu. Jag kommer inte tillåta att nån blir statsminister som inte har nån bra lösning på den frågan!
Hej, det är Stina på Södertälje Katthem.
Egentligen har jag inget särskilt att berätta idag. Annat än att det fortsätter komma in katter till katthemmet - katter som inte har nåt hem. En del har nog haft ett hem nån gång, andra inte.
Vi tycker alltid det är så konstigt att vissa inte tycker deras katt är värd att kastreras och ID-märkas. En del försvarar sig med att deras katt "bara är innekatt". Om de anade hur många innekatter som lyckas smita ut genom en öppen dörr eller ett fönster. Särskilt nu på sommaren.
Vi katter här på katthemmet är alltid ID-märkta och registrerade och vi som är vuxna är dessutom alltid kastrerade. Därför är det en jättebra idé att välja en katt från ett seriöst katthem. Som vårt!
Hej, det är Stina på Södertälje Katthem.
Här på katthemmet är det visst ögon som gäller nu. Lilla F har ju opererat bort sitt öga och det har gått bra. Sen var det Lilla O som opererades i tisdags då hans ögonlock vänt sig inåt och låg och skavde på ögat. Den operationen har också gått bra och han återhämtar sig nu. Vi fortsätter så klart hålla tummar ooch tassar för att allt ska läka som det ska.
Sen måste ju blogghjälpen härmas också. Hon har också opererat sina ögon. Hon har inte kunnat köra brummis på ett par veckor, men nu är hon visst ute och far igen.
Undrar när det ska bli lite lugn och ro för en stackars bloggkatt?
Hej, det är Stina på Södertälje Katthem.
Som ni vet har det gått bra för Lilla F. Vi är så glada varje gång vi kan berätta nåt positivt om en kompis som haft det lite jobbigt, Idag slapp han tratten och det tyckte han var jätteskönt. Sen hände nåt annat kul för honom; han fick flytta tillbaka ut i kattsalen till sina kompisar. Gissa om han blev glad att se dom, och de blev så klart glada att se honom också.
De tyckte nog först att han inte var sig riktigt lik - och det var han ju inte heller för sist de såg honom hade han två ögon. Nu har han bara ett. Men de vande sig snabbt.
Nu hoppas vi att han och vi andra katter här på katthemmet snart får ett alldeles eget hem!
Hej, det är Stina på Södertälje Katthem.
Idag kommer en liten uppdatering om Lilla F. Så här berättar vi:
Hej, det är Stina på Södertälje Katthem.
Idag tyckte Mario att det var vår tur att berätta lite om katthemmet. Lilla F, som vi skrev om och som var tvungen att operera bort ett öga, fick lite feber häromdagen, men den verkar gå ner nu utan att han behöver uppsöka vettisen igen.
Sen har vi fått meddelande från vår företrädare, Frasse, som ju var bloggkatt före mig. Så här skriver han:
Jag
tänkte jama lite om hur vi har det här i vårat för alltid hem.
Matte
och husse är för det mesta snälla. Både jag och Dexter tycker att de lyssnar på
oss, de har köpt nya större kattlådor och möblerat om för att vi tyckte att
lådorna inte stod på bra ställen. De lyssnade även på oss när vi ville ha fler
fönstersängar samt när vi ville kunna komma åt några ytor högt upp, de köpte en
byrå så vi kan hoppa upp lättare. Tydligen så är Eve (katt-tanten som redan
bodde här) inte ett dugg intresserad av att vara högt upp. Mycket konstigt
tycker både jag och Dexter.
Jag
kommer väldigt bra överens med Eve, hon är trevlig och snäll, hon leker lite
med mig ibland. Fast jag tycker hon blir trött alldeles för fort! Dexter tycker
att Eve är läskig ibland, men de kommer bättre och bättre överens. Fast
ibland bråkar de lite grann. Men matte eller husse kommer alltid och styr upp
det hela om det går för långt! Känns tryggt att de har koll.
Jag
sa jue att matte och husse är snälla men ibland är de verkligen inte det! Igår
kväll tog husse bort all våran mat! Jag protesterade på alla tänkbara vis under
natten men husse brydde sig inte, matte var på något som kallas nattjobb. När
hon kom hem på morgonen så berättade vi alla tre om husses påhitt och trodde
matte skulle rätta till allt. Men där tog vi fel! Hon sa att vi får vänta tills
jag och Eve haft besök av vettis innan vi får mat. Kan ni förstå hur elakt av
dem det var!
Sen hamnade jag och Eve i varsin bur, jag var superobekväm och låg helt stilla, Eve jamade och visade tydligt vad hon tyckte om buren. Vi var nog båda två lite rädda. Jag tyckte det var konstigt att inte Dexter var i en bur. Men matte var där bredvid oss och försäkrade oss om att vi inte ska åka någonstans, och att Dexter redan haft sitt årliga vettis besök.
Besöket
gick bra, jag kämpade emot lite men det var mest för att man måste visa att man
kan. Eve fick sova då hon inte tycker om vettis. Vettis dillar om att jag ska
gå ner i vikt, oförskämt tycker jag! Eve har tydligen något knas med sina
njurvärden och ska få hjälp med det. Det gjorde matte ledsen att höra men hon
förstår att Eve är gammal och att man inte kan göra något åt det mer än att
jobba förebyggande.
Nu ska jag gå och äta! Maten är återigen där den ska vara och alla är nöjda.
Många nospussar från oss alla!
// Frasse med familj
Hej, det är Stina på Södertälje Katthem.
Idag har vi lånat ut bloggen till blogghjälpen. Hon skriver så här:
Just nu känns det som om vi inte gör annat än berättar om sorgliga händelser och frågar om nån har en slant över.
Hej, det är Stina på Södertälje Katthem.
Idag är vi ledsna igen. Ni som följt bloggen förstår nog varför. De båda ungar som Mamma katt hade kvar har somnat in. De var nog för små för att orka leva vidare.
Vi är inte bara ledsna - vi är arga också!
Hur svårt kan det vara att kastrera sin katt? Mamma katt har antagligen haft flera kullar tidigare. Helt i onödan.
Nu är hon så klart ledsen också. Den som inte tror att vi katter har känslor vet inte vad den talar om.
Vi har frågat om det finns nån som har kattungar som behöver en mamma, för i så fall får de gärna komma hit, men ingen har svarat.
Nu ska vi trösta både Mamma katt och oss själva!
Hej, det är Stina på Södertälje Katthem.
Jahajam, nu har stackars Emma fått berätta om sin hemska upplevelse. Nu mår hon bra och hon och blogghjälpen är vänner igen.
Nu ska jag istället berätta lite om vad om händer på katthemmet. Det är ju det jag brukar göra.
För nån dryg vecka sedan fick vi in en högdräktig katt. Hon är jättesöt. För några dagar sedan fick hon krystvärkar, men det kom inga ungar.
Så småningom blev det avfärd till djursjukhuset. Det talades om kejsarsnitt. Alla vill förstås att ungarna helst kommer ut på naturlig väg och dessutom kostar ett kejsarsnitt 30-50 000 så man tänker sig alltså noga för innan man sätter igång. Vi var naturligtvis beredda att sätta igång ett kejsarsnitt om det hade varit nödvändigt men plötsligt kom en unge ut. Den var tyvärr död. Det gjordes ultraljud som visade att det fanns 4 ungar kvar. Så småningom födde hon fram 2 levande men väldigt små ungar. Nu var mamma förstås alldeles slut, men det blev lugnt ganska länga så hon fick återhämta sig lite. Efter ytterligare flera timmar födde hon fram två ungar till. Tyvärr var även de döda.
Nu har lilla mamma 2 små ungar att ta hand om. De stödmatas också och kontrolleras dygnet runt av vår hälsoansvariga.
Hjälp oss hålla tummar och tassar för att de ska klara sig. Både mamma och vi kommer bli så ledsna om det inte går bra, men eftersom de är så små är risken stor att det händer nåt tråkigt. Men vi hoppas! Vi är tveksamma om de haft nån chans om mamma hade gått kvar där ute.
Hej, det är Stina på Södertälje Katthem.
Idag har jag lånat ut bloggen till en av blogghjälpens katter, Emma. Hon har nämligen varit utsatt för ett oerhört övergrepp! Och övergrepparen är minsann ingen annan än - blogghjälpen själv!
Så här berättar Emma:
Igår låg jag och vilade i godan ro. Så kommer blogghjälpen upp och klappar mig lite, sen tar hon ett snabbt grepp i nacken och lyfter upp mig och ner i transportburen! Jag protesterade naturligtvis högljutt genom att både fräsa, spotta och morra, men vad hjälpte det? Till saken hör att ingen får hålla fast mig. Jag ligger gärna i blogghjälpens knä och gosar men försöker hon hålla fast mig blir det panik. Blogghjälpen tror att det hänt nåt i mitt förflutna, innan jag flyttade hem till henne, som gör att jag
gör så här. Jag säger inget!
Nåjam, jag förstod naturligtvis att nåt hemskt skulle hända. Först hamnade jag på katthemmet. Aha, tänkte jag, jag får inte bo kvar hos blogghjälpen och mina kompisar där utan ska bo på katthemmet igen. Men sen fick jag åka med vettisen, som var på katthemmet, till hennes klinik. Där blev jag så trött att jag somnade. När jag vaknade hade jag lite ont i munnen. Jag hörde att de talade om att de opererat bort flera tänder. Jag har en sjukdom som heter FORL. Den hade jag innan jag adopterades av blogghjälpen så det gick inte att försäkra mig för den heller.
När jag vaknat stod plötsligt blogghjälpen där och så fick jag åka i vår egen brummis hem. Där släpptes jag ut. Jag var ganska pigg, men blogghjälpen gav mig ingen mat. Hon trodde visst att jag hade ont i munnen och inte kunde äta på en stund. Efter nån timma blev jag hungrig och eftersom min kompis Sara nyss fått mat så åt jag upp det hon lämnat. Då först förstod blogghjälpen att jag kunde äta så jag fick en egen portion.
Det är klart att jag var sur på blogghjälpen en lång stund, men storsint som jag är har jag förlåtit henne. På bilden kan ni se att jag gjorde henne sällskap när vi fikade ute i det fina vädret. Vi gosade länge och väl. Jag äter bra och mår bra. Ska få lite smärtlindring senare idag så jag inte får ont.
Jam, så kan det gå i ett litet kattliv.
Hej, det är Stina på Södertälje Katthem.
Hoppas ni har det bra allihop. Vi har det rätt OK men nu blir det ju varmare ute. Då längtar vi ännu mer efter vårt egna för-alltid-hem så klart.
Jag har ju bott här ett tag och sett hur många kompisar redan fått flytta. Ofta såna som är gosigare än jag. Jag skulle faktiskt vilja vara gosig, men jag vågar inte! Inte ännu.
Blogghjälpen brukar säga att om jag fick ett eget hem där nån förstår att jag behöver lite tid på mig, så skulle jag nog bli jättegosig.
Vet ni - det tror jag faktiskt också. Bara nån ville ge mig chansen...
Hej, det är Stina på Södertälje Katthem.
Alltså, man kan undra hur mycket en viss person får störa egentligen? Idag på eftermiddagen hade Mario och jag ett möte. In klampar plötsligt blogghjälpen med blixtmojängen i högsta hugg.
Hon trodde förstås hon skulle få en bra bild av mig, men se där satte Mario stopp! Ni ser väl att han ser bestämd ut, och ni ser väl att jag tittar fram där bakom?
Nåjam, så småningom förstod väl blogghjälpen att det inte var nån idé att vänta på att jag kom fram, så då fick vi äntligen vara ifred.
Ja, så här kan det gå till på katthemmet! Bara så ni vet.
Idag säger Fredde: Det är dålig service här hemma. Jag fick vänta flera minuter innan matte öppnade dörren. Ska man behöva finna sig i det?
