Hej, det är Samie på Södertälje Katthem.

Idag är jag lite sen med bloggen. Det är så klart inte mitt fel. Jag har hjälpt till med ett möte i SVEKATT för första gången.  Jag var klar i god tid, men sen höll de på med diskussioner om allt möjligt annat än det jag jamat att de skulle ta upp.

Nåjam, nu har jag i alla fall börjat förbereda möten, en av de svåraste uppgifterna en bloggkatt på katthemmet har. Jag har märkt att det svåra är egentligen inte att förbereda mötet, utan att få blogghjälpen att säga som jag jamat. Det är det svåra!

Katten Samie på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Samie på Södertälje Katthem.

Nu har jag börjat ta tass om olika saker på katthemmet. Det är saker som Stellan lärt mig. Idag har jag t ex haft tass om öppet hus.

Det är en hel del att tänka på då. Man måste ta väl tass om besökarna. Idag kom det tyvärr inte så många, så blogghjälpen och jag hann ha en längre kattferans. Vi har ju mycket att jama om.

Idag tog jag bland annat upp att burdörrarna här på katthemmet är lite för lättstängda. Jag vill att det ska ta lite tid att stänga dem så man hinner ut ordentligt. För det mesta klarar jag att smita ut ändå, men ibland stängs dörrarna alldeles för fort. Har man som valspråk "Minst en bursmitning per kattpass" är det ju viktigt att man lever upp till det.

Katten Samie på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Samie på Södertälje Katthem.

Igår var blogghjälpen här ett tag. Då fick jag en alldeles egen filt av henne. Den ska jag ta med mig när jag flyttar till mitt egna hem! Det kan visserligen dröja, för jag har inte ens en intresseanmälan ännu,  men  när det är dags att flytta, då ska filten med.

Jag satt i blogghjälpens knä och vi jamade om än det ena än det andra. Jam sa att jag läst att kungar och andra har ett valspråk. Vår kungs valspråk är För Sverige i tiden. Jag jamade att jag också funderat på att ha ett valspråk. Blogghjälpen undrade vilket, och då jamade jag Minst en bursmitning per kattpass!

Blogghjälpen verkade inte tycka det var så bra valspråk, men jag är jamarnöjd!

Katten Samie på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Samie på Södertälje Katthem.

Ni som följt min blogg vet ju att jag fick sitta ganska länge i karantän för att jag hade problem med magen. Jag fick alla möjliga läskiga mediciner, men inget hjälpte. Inte förrän man kom på att man skulle prova ett speciellt foder. DÅ började min mage uppföra sig som magar ska och efter några dagar fick jag flytta ut i kattsalen.

Där bor jag nu.

Idag ska jag inte berätta mer om mig, utan jag ska berätta om Stellan och Gloria. Blogghjälpen ringde till deras matte häromdagen och hon sa att "det går hur bra som helst. Stellan äger stället. Jag gosar ofta med Stellan så att Gloria ser det.  Igår åt hon skinka ur min hand. Hon älskar skinka! Åh, vad jag är glad att det blev just de här katterna som kom till mig!"

Det verkar stämma, det vi har sagt länge - det finns ett hem för varje katt. Ibland tar det lite tid att hitta, men det finns!

Tänk om jag också skulle få ett kanonhem!

Katten Samie på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Samie på Södertälje Katthem.

 Så hade vi nu kommit till Södertälje Katthem, Samantha och jag. Vi fick sitta i nåt som heter karantän. Det var ganska OK. Vi spanade ofta ut genom fönstret och kollade så att bilfirman som bor under katthemmet skötte sitt jobb ordentligt. Kom just på att vi inte fått betalt ännu för det jobbet... Måste nog påminna dem.

Nåjam, när vi satt i karantän upptäckte man att jag inte mådde bra i magen. De sa att jag hade diarré och trots att man undersökte mig noga och gav mig olika mediciner blev jag inte bättre.


Det var tråkigt, för när det egentligen var dags att flytta ut ur karantän måste jag vara kvar, för jag var ju inte frisk. Det var lite trist, men alla var snälla mot mig i alla fall. Och det var där jag tränade upp min nästan oslagbara förmåga att smita ut ur buren när nån skulle in och städa! När man bor i karantän får man absolut inte smita ut ur sin bur, men vem bryr sig om såna regler?

Katten Samie på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Samie på Södertälje Katthem.

Som många av er redan listat ut, var vi på väg till Södertälje Katthem.  Vi katter är ju alltid lite försiktiga när vi kommer till ett nytt ställe, så vi var lite låga i början.

Vi bars in i nåt som hette karantän. Vi fick en fin bur där, Samantha och jag.

Genast när vi kom dit fick vi mat, vatten och en toalåda och sköna dynor att ligga på. Första dagen hände inte så mycket mer, och det var ganska skönt, för vi var lite skärrade.

Nästa dag kom det in människor till oss i buren. De såg genast att jag inte mådde alldeles bra. Men de sa att jag skulle få lugn och ro och så hoppades de att allt skulle bli bra. Men, så enkelt var det inte.

Katten Samie på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Samie på Södertälje Katthem.

Så bodde vi då plötsligt i ett garage!  Vi var lite oroliga för vad som skulle hända härnäst. Vi kände ju inte människorna som hämtat oss på den otäcka vägen. Tänk om de inte var snälla?

Vi försökte i alla fall att sova lite på natten. Vi var ju ganska trötta efter att ha bott vid landsvägen.

Nästa morgon kom en ev människorna in i garaget och sa att Nu ska ni få åka till ett katthem!

Vi tittade på varandra. Ett katthem. Vad var det? Det hade vi aldrig hört talas om.

Det dröjde inte länge förrän vi satt i den där brummisen igen. Det var inte så kul, men det var ju varmt och skönt i alla fall. Så småningom bars vi ur och in i ett hus. Vi kände direkt att det fanns andra katter där. Var hade vi hamnat?

Katten Samie på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Samie på Södertälje Katthem.

Som ni säkert förstår, ni som läst bloggen från början, så var både Samantha och jag ganska rädda när vi bars iväg till den där brummisen av främmande tvåbeningar.

När vi kom fram till brummisen satte sig den ena bakom nåt jul som de kallade ratt, och den andra i baksätet med oss två.

Vad ska vi göra med dom, sa dom.  Ja här kan de ju inte stanna. då blir de ju överkörda, sa den andra. Men vi kan ju inte ta hem dem, du är ju allergisk sa den ena.

Vi får fundera. Kanske kan de bo i garaget i natt medan vi letar efter nån som kan ata hand om dem.

Occh så blev det. Vi bodde i ett garage, men vi fick mat och vatten och det var inga brummisar som ven runt öronen på oss.

Katten Samie på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Samie på Södertälje Katthem.

 Jam, där låg vi vid vägkanten och tryckte oss tätt intill varandra och marken. Samtidigt kom det människor som vi inte kände springande mot oss. Var de vänner eller fiender?

Samantha var lite inne på att fly över vägen igen, men jag jamade att vi nog skulle ta risken att lligga kvar, för så mycket sämre än så här kunde det inte bli. Vi var jätterädda men också jättehungriga.

OK, sa Samanta, men du får ta ansvaret om det är dumisar som kommer!

Vi låg kvar. Nu var människorna framme hos oss. De andades snabbt, böjde sig ner och tog upp oss i famnen.

Sen sa de "men vad håller ni på med? Och varför är ni här? Det är ju livsfarligt för er att finnas så nära en trafikerad väg!"

Jam, det var ju inte precis vi som valt att finnas där, men tvåbeningarna förstod inte när vi jamade det. De bar bort oss till brummisen. Vi var rädda, men hoppades att det skulle vara snällisar som bar oss.

Katten Samie på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Samie på Södertälje Katthem.

Som ni kanske läste igår hade min syster Samantha planer på att korsa den där vägen där vi hade dumpats. Vi var ju jättehungriga och trodde det kanske kunde finnas mat där på andra sidan.

Vi låg och väntade en lång stund. Sen tyckte vi att vi skulle försöka komma över. Vi tog sats och rusade iväg. Men då!

Nåt lät nåt fruktansvärt (vi förstod senare att det var bromsarna) och en brummis gjorde en sväng alldeles intill oss. Vi vände blixtsnabbt tillbaka. Vi såg att bilen som bromsade stannade en bra bit bort. Dörrarna öppnades och två människor kom ut och började springa mot oss.

Jag frågade Samantha vad vi skulle göra. Skulle vi ligga still - eller skulle vi försöka komma över vägen en gång till?

Katten Samie på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Samie på Södertälje Katthem.

Igår fotsatte jag berätta om hur vi hade det i början, innan vi kom till katthemmet. Det var inte roligt alls, och snart förstod vi att vi hade blivit dumpade vid vägkanten av "våra" människor.

Vi var jättehungriga. Vi var vettskrämda. Brummisar susade föbi oss hela tiden. Tyvärr hade Samantha fått för sig att vi skulle springa över vägen till andra sidan. Hon trodde det skulle finnas mat där. 

Tanken på mat fick mig också att tro att det var bättre på andra sidan vägen. Kanske var det värt ett försök?

Katten Samie på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Samie på Södertälje Katthem.

Igår berättade jag ju att vi åkte brummis, min syster Samantha och jag. Det lät väldigt otrevligt både i och utanför brummisen. Vi var jätterädda.

Plötsligt stannade brummisen. Dörren öppnades. Händer sträcktes in och tog tag i oss. Vi lyftes ut. Vad skulle hända nu?

Vi klamrade oss fast vi tvåbeningen som lyfte ut oss. Men det hjälpte inte. Vi sattes ner på marken. Kattiljoner brummisar rusade förbi och skrämde nästan vettet ur oss. Det lät hemskt och vi var inte vana vid att det lät så. Vi undrade vart tvåbeningen skulle ta oss nu. H*n måste ju rädda oss undan alla brummisar och allt oljud?

Men det gjorde h*n inte. H*n gick in och satte sig bakom ratten, sen startade h*n brummisen - och for iväg!

Kvar satt vi. Vi var livrädda för alla ljud och brummisar som rusade förbi oss. Den ena fortare än den andra. Vad skulle vi göra nu - och vart skulle vi ta vägen?

Katten Samie på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Samie på Södertälje Katthem.

Igår började jag ju berätta om mitt liv från början som jag minns det.

När vi blev lite äldre, 12-14 veckor så där, började våra människor prata om att de skulle "göra sig av" med oss. Vi visste inte riktigt vad det betydde, men det kändes inte bra. Vi höll oss tätt intill mamma. Hon skyddade oss, men sa också att vi snart började bli vuxna.

En dag skulle vi åka nåt som hette bil. Vi visste inte vad det var, men när människorna lyfte upp oss och bar iväg oss till nåt som stod utanför lägenheten hade vi inte mycket att jama till om. Vi var ju fortfarande så små.

En av människorna satte sig i bilen och vred på nån nyckel så det började låta väldigt. Vi blev jätteskraja och kröp ihop intill varandra. Sen började alltihop röra sig också! Vad skulle hända nu?

Katten Samie på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Samie på Södertälje Katthem.

Nu är det redan dags för mitt livs andra blogginlägg! Så då tänkte jag börja berätta lite om mig själv.

En gång bodde jag och min lillasyster Samantha i ett eget hem. Vi var jättesmå. Redan från början fick vi höra att det inte var meningen att vi skulle födas. "Vi har ju katter så det räcker och blir över ändå" sa våra människor.

Det kunde ju inte vi hjälpa. Vi gjorde oss så små och osynliga vi kunde så vi inte skulle vara i vägen. Som tur var hade vi vår mamma. Hon gav oss mat och värme och sa att vi inte skulle bry oss om vad tvåbeningarna sa.

Fast det var ju lättare jamat än gjort. Vi kunde ju inte ungå att höra vad de sa och det kändes på hela atmosfären i hemmet att vi var ett misstag.

Jag berättar mer i morgon.

Katten Samie på Södertälje Katthem berättar

Hej, jag heter Samie och bor på Södertälje Katthem.

I fredags sa Stellan till mig att det var min tur att bli ny bloggkatt på Södertälje Katthem. 

Jag har nästan inte kunnat sova sen dess. Jag vet ju inte om jag duger som bloggkatt. Stellan var ju så van. Han visste precis vad han skulle göra som bloggkatt, men jag vet inte alls vad jag ska göra.

Blogghjälpen har sagt att jag klarar det och Stellan också. Så jag försöker. Fast dagens styrelsemöte fick blogghjälpen klara utan mig. Undra hur det gick?

I morgon ska jag börja presentera mig.

Kort rapport från Stellan och Glorias matte

Egentligen skulle det inte vara nåt blogginlägg idag, men jag blev nyss uppringd av Stellans och Glorias matte.

"Det går hur bra som helst! Stellan "äger" stället."

Gloria låg kvar nån timme i badrummet efter att vi gått i fredags, sen kom hon fram. Hon går omkring och tittar. Matte har inte fått klappa henne ännu, men hon får lägga mat alldeles intill henne.

Stellan hoppade, som väntat, över gallret till vardagsrummet alldeles efter att vi gått i fredags, och han har suttit och kollat på vattnet utanför där fåglar badar.

Matte är övertygad om att det kommer gå jättebra!

Kan man bli gladare?

Blogghjälpen har ordet

Så har ännu ett mål uppnåtts. Stellan och Gloria har hittat ett eget för-alltid-hem.

Varje gång en av ”mina” bloggkatter får ett eget kanonhem medför det massor av känslor. Glädje, saknad, värme, nervositet bland annat. Kanske har det ändå varit den allra mest känsloladdade upplösningen av ett bloggkattsärende hittills när Stellan och Gloria fick ett hem. Jag ska ta det hela från början.

Det började med att Gloria kom till katthemmet. En liten livrädd nybliven mamma. Sedan kom Stellan. En djupt deprimerad katt som sökt hjälp länge innan han kom till oss. Från början var det inte självklart att föra ihop de här två. Gloria fick andra sällskap som hon ratade. Kanske skulle hon vara ensam? Nåja, Stellan behövde lite sällskap, så vi provade att presentera dem för varandra. Lite avvaktande i början, men snart visade det sig att Gloria tyckte han var OK.

Efter ytterligare en tid började de putsa och sova nära varandra. Stellan fick några intressenter, men vi insåg att Stellan och Gloria hörde ihop. Vi tror båda blivit ledsna om vi skilt dem åt. Trots att Gloria är en oerhört söt katt och Stellan en väldigt trevlig kille, så var det svårt att få nån lämplig ägare till dem båda tillsammans. Men vi gav inte upp.

Vi jultid tyckte vi att Gloria verkade lite apatisk. Vi funderade på hur vi skulle göra. Lappar sattes upp i affärer och på andra ställen, men tyvärr gav det inget. Då började vi tänka på att sätta dem i ett jourhem. Vi insåg att det kunde ta tid innan de kunde flytta därifrån, så vi fick vara väldigt noga med vilket jourhem vi skulle välja. 

Vi visste att vi hade ett som tidigare hjälpt oss. Det var hos Pelle. Blogghjälpen ringde hans matte. Det behövdes ingen betänketid utan frågan var snarare när de skulle komma. Strax efter jul flyttades de. Om något kan kallas genidrag, så var det den flytten.

Matte, som trots allergi, har två katter innan (varav en från Södertälje Katthem), tog hand om Stellan och Gloria som om det varit hennes egna. För att Gloria skulle känna sig trygg, sov hon till och med i deras rum. Eller,,, försökte sova i alla fall. Det visade sig nämligen att lilla Gloria inte alls var den deppiga, rädda katten som hon varit tidigare. Många nätter levde hon rövare, och matte har lagt ut ett anta fina filmer som visar detta på Youtube.

Nästa händelse i den kedja av lyckosamma begivenheter blev att en kvinna skrev till katthemmets infomail och undrade om det fanns några lämpliga katter hon kunde ta hand om. Hon ville gärna ha 2 eftersom hon jobbade på dagarna. Hon hade inte haft katt förut med hundar. Katarina som sköter informailen kopplade direkt. Hon frågade blogghjälpen om hon trodde det här kunde vara rätt matte för Stellan och Gloria.

Kontakt togs för att ”känna matte på pulsen”. Jodå, hon kunde tänka sig att träffa katterna. Blogghjälpen och hon åkte till jourhemmet och hon fick hälsa på, framför allt Stellan. Gloria blev lite rädd över en ny röst och gömde sig under sängen. Matte satte sig på golvet och talade med lugn röst med dem. När blogghjälpen frågade om hon kunde tänka sig att träffa dem igen sa hon att ”javisst, jag tar med en bok och sätter mig hos dem och läser”. Rena kattproffstaktiken, alltså. Blogghjälpen var imponerad.

Matte kom tillbaka, inte bara en, utan flera gånger. Stellan var som väntat social direkt men Gloria behöver tid. Det förstod matte.

Så småningom kom beslutet. Matte ville ta hand om Stellan och Gloria!

Den känsla som då infinner sig är oöverträffbar hos en som inser att dessa katter skulle få ett hem, och precis det hem som de behöver.

Så igår var det dags för flytt. Blogghjälpen och vår hälsoansvariga Tina åkte för att hämta dem. Eftersom Tina är superproffs på att hantera även lite skraja katter gick flytten hur lugnt och fint som helst.

När vi kom fram till deras nya hem bar vi först in deras ”packning”. Vi noterade att matte gjort precis allt rätt. Skärmat av så de skulle få landa i köket, satt in en Feliway i eluttaget dagen innan, satt fram mat, ordnat med toalåda etc. I fönstret var blommor och annat borttaget så de skulle kunna sitta där och titta ut.  De här katterna var verkligen både välkomna och efterlängtade.

Först ut ur buren var förstås Stellan. Gloria satt kvar i sin bur och vi lyfte in den i badrummet där toalådan stod. Hon gick ut ur buren men la sig sedan bakom duschdraperiet.

Stellan gick omkring med svansen i vädret. Flera gånger var han framme och buffade både på blogghjälpen och på Tina. Det var som om han ville säga ”Det här gjorde ni bra”. Jag tror han förstod och att alla bitar föll på plats. Det var för det här som den som nu var hans matte hade kommit på besök flera gånger. Det var mycket att undersöka. Diskbänken var bara en sak. Sen öppnade matte skafferidörren och vips var han framme där också för att titta. Hann äta lite. Var inne ho Sgloria och buffade på henne. Sen började han visa intresse att hoppa över gallret som matte satt mellan kök och vardagsrum. Då tyckte vi det var dags att lämna…

Jag hoppas och tror att Stellan och Gloria har fått ett kanonhem, med en matte som inser att Gloria behöver tid och lugn och ro innan hon visar sitt rätta jag. Jag är mycket tacksam att jag fått lära känna er båda och jag tror jag lär mig nåt nytt för varje katt jag träffar.

Några som i högsta grad gjort detta möjligt är jourmatte och jourhusse som så generöst tagit emot dessa katter och låtit dem bo hos dem. Jag tror inte det här hade hänt om inte de funnits. STORT TACK TILL ER.

LYCKA TILL GLORIA OCH STELLAN! Jag kommer sakna er, men hoppas vi har kontakt även i framtiden.

I morgon blir det förhandlingar med nästa bloggkatt och på måndag kommer vi att presentera den.

Katten Stellan på Södertälje Katthem gör sitt sista blogginlägg fån katthemmet

Hej, det är Stellan på Södertälje Katthem.

Eller, nej, det är inte Stellan på Södertälje Katthem. Det är Stellan i sitt alldeles egna, nya hem!

Som jag jamade igår blev det ju inte mycket till sömn i natt. Gloria packade alla våra saker, sen tyckte hon att vissa saker skulle ligga i en annan kasse, så då packade hon om. Men hon blev förstås inte nöjd då heller så det var bara att riva upp allt och börja om från början.

 Hon muttrade hela tiden om hur hon ville ha det och sa att "den bollen måste ju ligga i den kassen så vi lätt kan komma åt den, och den filten måste ju ligga där för den behöver jag ha på resan" o s v.  Försök sova då, den som kan.

Men det gjorde ingenting. Hon var både glad och nervös på samma gång.

Tyvärr hade alla klockor stannat hos både jourmatte och blogghjälpen, så vi fick vänta jamarmånga timmar innan blogghjälpen kom. Hon hade med sig vår hälsoansvariga. När jag fick se henne blev jag lugn, för då visste jag att Gloria också skulle bli lugn när hon lyftes in i transportburen. Det finns ingen som kan hantera lite nervösa katter som hon!

Rätt som det var satt vi båda i våra transportburar. Sen bar blogghjälpen och vår hälsoansvariga ut våra saker till brummisarna. Det var ju en hel del som skulle med.

När det var utburet tog vår hälsoansvariga buren med Gloria och jourmatte buren med mig och bar ut i blogghjälpens brummis. Sen åkte vi.

Efter en stund stannade brummisen och vi bars ut ur den och in i ett hus. Jag förstod direkt att vi hade kommit till vårt EGNA FÖR ALLTID HEM!

Matte hade förberett allt jättefint. Hon hade tänkt att vi skulle landa i köket, som var jättestort. Så fort jag släppts ut ur buren ville jag ju undersöka allt i köket. Till exempel är jag ju väldigt intresserad av att hjälpa till med matlagningen, så jag hoppade upp på nåt de kallade diskbänken. Blogghjälpen sa till mig att hoppa ner, men nu märktes det att vi hade en alldeles egen matte! Hon sa att jag gärna fick vara där. Klart jag inte hoppade ner med detsamma.

Gloria ville ta det lite lugnare. Innan hon gick ut ur buren klappade både hälsoansvariga och blogghjälpen henne och sa att hon nu hade kommit till sitt eget hem och att hon inte behövde vara rädd.

Hon sa att hon måste få lite lugn och ro och det fick hon. Hon såg inte alls vettskrämd ut, som hon säkert gjort för några månader sedan, utan bara lite osäker. Vem som helst kan bli osäker av att byta miljö.


Jag ska så klart hjälpa henne att känna sig hemma. Själv känner jag mig redan hemma här. Jag tror vi kommer få det bästa katthem en katt kan få!

Sen skulle blogghjälpen och hälsoansvariga åka. Då följde jag så klart med dem mot farstun, men då sa blogghjälpen att jag skulle gå in igen och ta tass om Gloria. Så då vände jag.

Nu ska jag ta tass om matte och Gloria. I morgon kommer jag be blogghjälpen tacka alla som hjälpt oss på vägen. Ni är många, men så klart vill jag nämna jourmatte, jourhusse  och vår egen matte i första tass!

Katten Stellan på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Stellan på Södertälje Katthem.

Idag är det lite nervigt här. Det blir sista natten i vårt kära jourhem. Vi har trivts så bra här och vi, särskilt Gloria, har gjort väldigt stora framsteg tack vare jourmatte. Önskar att alla rädda och blyga katter fick en sån chans som vi har fått.

Tyvärr har Gloria aviserat att hon måste jobba med packningen hela natten, så det lär inte bli mycket sova av.  Men det gör inget. Det får vi ta igen sen.

Tror förresten att jag också kommer ha lite svårt att sova. Jag försöker verka lite tuff och säker inför Gloria, men jag funderar ganska mycket på morgondagen och framtiden, jag också.

Oj vad spännande det ska bli!

Katten Stellan på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Stellan på Södertälje Katthem.

Här fortsätter planeringen inför flytten. Jag är lite orolig för Gloria och hennes packkningsbestyr. Nu har hon börjat jama om hur hon ska kunna packa ner sängen i vårt rum också!

Jag har jamat till henne att det är jourmattes säng och den får hon inte ta med sig. Jourmatte har sagt att vi kommer få en annan  fin säng i vårt nya hem också, men Gloria undrar om det verkligen kan stämma.  Hon har ju aldrig fått ligga i en säng i ett eget hem förut. I det så kallade hem hon en gång hade fick hon knappt vara på golvet en gång, har hon berättat.

Nåjam, nu hinner jag inte jama mer idag, för vår egen matte kommer snart och hälsar på oss!