måndag 5 september 2016

Katten Inka på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Inka på Södertälje Katthem.

Igår berättade jag att vi satt och väntade på en katt som behövde hjälp. Det är bra när människor reagerar på en katt som inte ser ut att må bra. Men ibland blir det lite fel.

Katten kom in idag på förmiddagen. Det var en välmående katt, vilket gladde oss. Dessutom fick vi tag på ägaren! Han sa att katten brukade gå ut på långpromenader ibland, men att han alltid kom hem. Personen som ringde hade sett katten EN GÅNG, visade det sig. När han ringde oss verkade det som om katten bott på tomten i veckor.

Husse hämtade hem sin katt idag. Han anade vem som ringt. 

Tänk så fel det kan bli - och så rätt det kan vara ändå ibland. OCH - sån tur att katten var ID-märkt!

7 kommentarer:

  1. Det blev ju en liten solskenshistoria av det hela i o med att kissen var ID-märkt.
    Tänk om alla kunde ID-märka sina katter OCH kastrera dom, då hade mycket varit vunnet.

    Ozzy

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ozzy, jam, och tänk om våra politiker vågade fatta ett beslut om att det skulle bli lag på det!

      Radera
  2. Men så bra att katten har ett egen hem, och någon som bryr sig om den! Oftast brukar man vara arg för att människor låter katter tassa ute ensamma för länge, men motsatsen finns tydligen också. Fast huvudsaken att allt slutade bra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gustav, jodå, i kattvärlden finns alla sorter.

      Radera
  3. Härligt med ett lyckligt slut! Personen som sett katten en gång menade ju väl men som sagt det blev lite fel.
    ID-märkning och kastrering är det bästa och mest ansvarsfulla man kan göra!
    Nospuss

    SvaraRadera
    Svar
    1. NAlleman64, jam, vad personen menade är kanske inte helt klarlagt, men huvudsaken att allt gick bra till slut.

      Radera
  4. Men så bra det blev till slut! Och där ser vi vikten av att ID-märka och registrera! Nosbuffar

    SvaraRadera

Kattsons One-Liners

Idag säger Fredde: Det är dålig service här hemma. Jag fick vänta flera minuter innan matte öppnade dörren. Ska man behöva finna sig i det?